vimedbarn.se

Första bloggträffen

Idag var det då dags för Bloggträff. Det var fb gruppen Finlandssvenska bloggare (skapad av Tidstjuven och ZiiO) som allt började med. Nu var det dags för första träffen och det ordnades i fyra städer samtidigt. Jakobstad, Vasa, Åbo och Helsingfors.

Stolt Vasabo och bloggare som man är så var jag ju nog tvungen att delta, även om jag hade väldigt mycket annat att göra idag. Nicolina fick hänga med, fast hon tyckte nog inte det var lika roligt som hon hade förväntat sig. Hon satt mest och suckade, men efteråt när jag frågade hur hon tyckte det var så sa hon nog att det var roligt. Konstig typ detdär!


Såhär såg vi ut då. (Inte så värst) unga mamman och Nicolina.


Vid vårt bord satt till en början Ann-Sofie, Satu och Nina. Sen flyttade vi alla om lite och diskuterade olika frågor ang. finlandssvenska bloggare. Många bra idéer skapades och man blev riktigt inspirerad.



Träffen ordnades på café Ylikiva. Det var första gången jag var dit och jag blev smått kär i stället! Så mysig och hemtrevlig miljö.



En lyckad träff var det! Jag hoppas det ordnas fler liknande events i framtiden. Nu hann man inte riktigt bekanta sig med alla och är man som jag och är rätt blyg och tillbakadragen i större folkgrupper så känns det lite pirrigt och man hinner kanske inte slappna av riktigt innan det är över, men det är nog något som skulle ändras bara sånt här skulle hända lite oftare. Finland är ju inte på samma nivå som Sverige när det gäller bloggar, så det känns ännu lite ovant och i alla fall för mig tar det en stund att greppa att vi alla bloggare har (åtminstone) en sak gemensamt och de funderingar jag har kring bloggandet har förmodligen de flesta andra bloggare också.

Nu blev det kanske lite flummigt men det får det va isåfall. Imorgon har vi 3-års kalas så nu ska jag försöka tysta ner hjärnan som går på högvarv och förhoppningsvis få en god natts sömn. Hörs imorn!


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

#Bloggträff14

Idag är det dags för bloggträff för Finlandssvenska bloggare. Jag skulle egentligen gå dit med min kompis Hanna men hon avbokade, så jag tar med mig Nicolina istället. Nicolina har börjat förstå vad bloggen är och vad den innebär, hon har många gånger träffat bloggläsare när vi varit ute på vift så hon har blivit rätt van vid att okända människor vet vem hon är.

Hon är ju ändå huvudpersonen i min blogg, även om hela min familj står i rampljuset så är ju hon orsaken till varför jag började blogga. Utan henne skulle det inte blivit nån blogg om livet som ung mamma, så jag tycker absolut hon också ska få hänga med på sånahär event. Hon tycker det är jättekul att få uppmärksamhet och är ju en riktig spexare så hon ser fram emot att få följa med. Om inte för annat så är det ju alltid kul att hänga ensam med mamma.

Så nu ska vi börja göra oss färdiga för att åka in till stan och träffa ett gäng andra bloggare. Kul!


Bild lånad av Maria. 


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Dethär inlägget skulle egentligen publicerats i två delar igår, men jag lyckades aldrig få tid att sätta mig ner vid datorn så vi tar en snabb genomgång nu istället.

När vi vaknade igår var hela världen vit. Första snön hade fallit under natten och mer kom det under förmiddagen. Jag som hade planerat in och sett fram emot en heldag i Jeppis med Carro (vi skulle bl.a. på Mia Törnblom’s föreläsning) fick motvilligt avboka hela dejten eftersom vi ännu inte har bytt till vinterdäck på bilen. Det skedde en massa olyckor längs vägarna igår och jag vågade inte riskera att bli inblandad i en av dem. Speciellt inte med Milou i baksätet. Så jag fick helt enkelt stanna hemma. Vi får åka och hälsa på Carro och Lo en annan dag, när vägarna inte är lika livsfarliga.

Barnen var dock inte lika missnöjda över vädret, de var istället överlyckliga över snön. När vi hämtat Nicolina från förskolan byggde de en snöhäst i lekparken.




Sen på kvällen kom Josefin och Jakob hit på tidigt 3-års fika. De har inte möjlighet att komma på kalas imorgon eftersom de åker till Paris idag, så de kom istället igår kväll och gav Joline sin present och så bjöd jag på morotskaka. När de kom fick jag veta att Jenny skulle komma också. Ååh vad roligt det är att mina systrar kan dyka upp såhär när som helst! Det saknade jag verkligen när vi bodde i Nykarleby.

Josefin och Jakob är dessutom Milous faddrar. Jakob fick prova på att mata Milou och Daniel satt och höll i sittern så den inte skulle gunga så hårt. Hon sitter alltid och sparkar med fötterna så den ska gunga, och det är ju inte så smidigt när man ska försöka mata henne samtidigt, haha. Teamwork!

Dagen blev alltså inte förstörd bara för att jag var tvungen att avboka mina planer.


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Evighetsprojektet

Idag har jag ägnat hela dagen åt att reda upp i vår jävla skrubb. Helt oskojat, man har inte sett mer än 30 cm av golvet innanför dörren, sen om man behövt komma sig längre in än så så har man varit tvungen att klättra över en stor hög av kläder och skit. Varför har det blivit så då? Joo för att när vi flyttade hit var jag så jävla gravid, illamående och less på allt så jag fixade bara det nödvändigaste. Det var omöjligt att få plats med alla våra saker i denna lilla lya så vi har fått slänga jättemycket. I vår lilla hörna i källaren ryms inte alla våra saker heller (hallåå, familj på fem här) så när jag inte kommit på nån bättre lösning (och Daniel inte gjort något åt saken heller) så har jag bara helt kallt kastat in skiten i skrubben. Hellre dit än i vardagsrummet.

Jag har varit så arg varje gång jag sökt något och jag vetat att det funnits där under nånstans, men det har varit omöjligt att hitta. Droppen som fick bägaren att rinna över föll förra veckan när jag skulle ha en klänning som hängt längst in på klädstången. Klänningen hade fallit ner på golvet så jag fick lov att lägga mig raklång över högen och liksom dyka för att få tag på den. Så där låg jag bland prydnadskuddar, sänglakan, kläder, sängöverkast, toalettpapper, spyhinkar och proteinpulver. Jag skrattade (inombords) då, men hur roligt skulle det va ifall nån gäst i misstag öppnar dörren till skrubben när de ska in på toan som är bredvid. Oh the shame.

För att undvika en sån pinsam situation så är väl lösningen enkel: städa. Men jag kunde ju tänka mig att det skulle ta sin lilla tid, och trots att jag är hemma hela dagarna och släpar fötterna efter mig (feel the ironi) så har jag inte riktigt haft tid. Men idag, idag var det dags. Jag samlade mod och la på lampan i skrubben. Den sprakade till och gick sönder. Var det månne ett tecken att jag kanske inte ska städa just idag? Nah. Jag bytte lampan och så började jag på.

När jag väl satte igång var det faktiskt riktigt roligt. Jag hittade så mycket som jag sökt efter!

Klockan 20 ikväll var jag klar. Hade tappat humöret under resans gång men slutresultatet var helt klart värt mödan och tålamodet. Nicolina gick in i skrubben och utbrast ”WOOOW! Va fiint! Man kan ju gå in! Hela vägen! Wooow! Dethär ska bli mitt nya gömställe!

Eftersom vi inte har nån garderob i vårt sovrum så har jag mina kläder i skrubben. Passade på att rensa där (och de Ikeapåsar med kläder som jag inte orkat packa upp efter graviditeten) och kommer skänka två påsar till välgörenhet.

*Klapp, klapp på axeln*


Postad i Vardagen | 4 KOMMENTARER

Jag är troligtvis den mest lättskrämda människan i världen, jag tvivlar inte en sekund på att det finns andliga väsen (både goda och onda). Det äckligaste scenariot jag kan föreställa mig är att se en dörr öppnas av sig själv, speciellt äckligt om det är sovrumsdörren mitt i natten. Ännu mer äckligt skulle det vara om man vaknar av att någon/något försöker dra en ur sängen. Man skulle ju hoppas att sånahär saker bara händer på film men efter att ha läst och hört om många som varit med om liknande så blir man ju lite nervös. Speciellt de veckor när Daniel jobbar natt.

Jag tror också att vissa är mer mottagliga för sånt här än andra, skeptiker eller de som helt enkelt inte tror på ”spöken” tror jag inte kan se sånt heller, eftersom det sägs att andevärlden söker kontakt och de känner vem de lättast kan få kontakt med. Onödigt att försöka med nån som bara viftar bort sånt här och ständigt söker logiska förklaringar.

Men jag har ingen anledning att inte tro på sånt här, jag (och min familj också för den delen) har själva varit med om oförklarliga händelser. For example så har åtminstone jag och mina systrar känt tobaksluft på de mest kostiga ställen och tillfällen efter att vår pappa dog. Helt plötsligt kan det börja lukta som att nån som precis varit ute och rökt kommer in i samma rum. Vår pappa rökte och i alla fall jag förknippar alltid tobakslukt med honom. Och hur förklarar man att alla vi fyra varit med om samma sak, flera gånger under samma period? Troligtvis pappa som vill visa att han ännu finns kvar hos oss.

MEN NÅJA, till det jag ville skriva om. Skräckfilmer har aldrig varit något för mig, just för att jag är så himla lättskrämd. Jag blundar, gömmer mig bakom kuddar, får mardrömmar och vågar inte släcka alla lampor på natten. It gets to me något fruktansvärt. Speciellt spökfilmer. Sånadär påhittade filmer som The Ring o.s.v. bryr jag mig inte om, det är skräckfilmer som är baserade på verkliga händelser som är värst. Hur pass mycket som har hänt i verkligheten varierar ju, men en del är faktiskt inte långt ifrån verkliga händelser och det kan man ju ta reda på om man gör lite research (och är kritisk. Vill man veta sanningen måste man vara kritisk).

Men eftersom jag ändå är så intresserad och nyfiken på sånt här så kan jag ibland inte behärska mig. Jag bara måste se vissa filmer trots att jag vet att jag kommer tänka på dem varje natt Daniel jobbar de närmaste månaderna.

The Amityville Horror och The Conjuring är två av de som sägs ha hänt på riktigt. Båda finns även i bokformat som är skrivna av de riktiga ”offren”.

Är man lika rädd och nyfiken som jag, och trots rädslan för att bli skrämd vill se en skräckfilm så har jag ett tips till er. Dela upp filmen i två delar! Såklart man blir rädd och nervös ändå, men det gör inte alls lika starkt intryck på en att se halva filmen en kväll och andra halvan nästa, som att se hela filmen på en gång. På så sätt hinner man bearbeta det man sett innan man tar resten. För en del scener fastnar ju verkligen i huvudet på en.


Postad i Vardagen | 9 KOMMENTARER

Tisdag med Josefin

Idag har min syster hängt hos oss. Hon kom redan före klockan 10 och åkte hem först kring 16. Det är alltid lika uppskattat när nån av mostrarna kommer och hälsar på, hur länge de än är här så är tjejerna aldrig redo att säga hejdå. Hon följde med och hämtade Nicolina från förskolan och det kom som en överraskning för lilla damen, hon var helt uppspelt på vägen hem och pratade non-stop hela vägen hem.

Josefin målade med barnen och jag bakade en kladdkaka. Jag har varit så otroligt sugen på det de senaste dagarna men det har känts så onödigt att baka sådär bara, så nu passade jag på när jag hade nån (förutom Daniel och tjejerna) att fika med. Så gott med vaniljglass till, och ett trevligt sällskap 


Postad i Vardagen | 2 KOMMENTARER

Life doesn’t get easier

Det är en utmattad mamma som bloggar ikväll. Det tog verkligen på krafterna att jobba idag, trots att jag började först klockan 12. Det har varit ovanligt mycket program de senaste dagarna och det kommer fortsätta i samma stil resten av veckan. Det är bara onsdag och torsdag som jag inte har några speciella planer för ännu, och så får det gärna förbli. Jag är inte van vid att ha såhär mycket pågång så jag blir riktigt trött i huvudet! Jag har hela dagen gått och trott att det är onsdag imorgon, för i mitt huvud är det tisdag idag eftersom jag jobbade igår. Det är nog första gången ever som jag har känt mig lättad när jag insett att det bara är måndag ännu.

Det har gått riktigt bra att jobba idag också. Det är så mycket enklare att jobba när man inte är gravid, mår illa och har åderbråck. När man fått smaka på hur det är att ha det sämre så uppskattar man saker och ting mycket mer efteråt när allt är normalt igen. Bara liksom att kunna fortsätta jobba en timme till efter att jag känner att jag börjar bli hungrig, är guldvärt. Att inte behöva springa iväg och äta en smörgås för att inte bli svimfärdig och spyfärdig, att kunna slutföra det jag håller på med ordentligt och inte stressa gör så mycket mer än man tror.

Nu ska jag borsta tänderna och krypa under täcket bredvid Milou. Imorgon får jag vara med henne hela dagen igen 


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Swingeling, jobb & systerhäng

Hehehe, okej. Härmed slutar jag ursäkta mig för utebliven blogguppdatering under helgerna, för det blir ändå bara ett jäkla förlåtande hela tiden.

Igår var jag med stora tjejerna till Swingeling. De var helnöjda och det var dessutom en utmärkt aktivitet med tanke på vädret. Vi var där tillsammans med min syster + systerson och det var sista gången vi såg dem detta år. Nu åker de tillbaks till Afrika och kommer hem nästa gång först på vårvintern. Buuhuu tycker både jag och tjejerna, de tycker så mycket om sin kusin och skulle nog gärna kunna träffa honom mycket oftare. Men så småningom!

Försökte ta en bild på alla tre ungarna men de ville inte alls bli fotograferade. Sen ville jag ha en bild av mig och syster också men Nicolina ville inte ställa upp som fotograf heller. De är då aldrig till nån nytta... höhöhö.

Och idag då, idag har jag jobbat! Med väckning redan 04:40. Kom hem lite efter klockan 14 och då var min äldsta syster här och väntade på att jag skulle komma hem. Planen var att vi skulle gå på loppis men det hann vi knappt med eftersom de stängde redan klockan 16, så bättre lycka nästa gång. Vi strosade runt ett tag på Minimani istället och fick stillat vårt shoppingsug. Haha. Jag köpte ett 40 bitars Muminpussel åt Joline som föreställer Muminhuset. De ska bli en av hennes födelsedagspresenter och jag är säker på att hon kommer bli jätteglad. Hon älskar Mumin och pussel!

Imorgon ska jag jobba igen. Jag ska ju egentligen börja först i november men idag var jag på ”inskolning” eftersom det är över ett år sen jag jobbade på det där stället och det ändrats rätt mycket, och imorgon ska jag hoppa in som extra hjälp. Jag börjar först klockan 12 men kommer troligtvis jobba 7-8 timmar ändå. Jag har gosat riktigt ordentligt med Milou ikväll så jag ska överleva morgondagen. Det hade för övrigt gått riktigt bra idag! Även om Milou föredrar mig så är hon nöjd med Daniel och accepterar flaskan. Hon hinner inte äta mer än två gånger när jag jobbar så det känns ändå bra. Jag vill inte att hon ska vara ifrån mig och pattarna längre än så. Hehe.


Postad i Vardagen | 1 KOMMENTAR
stats
bloglovin bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi