vimedbarn.se

Bloggen goes loppis

Finns det nån preggo här som är i behov av en snygg och rymlig höst/vårjacka? Jag har en sånhär (bilden ovan) i storlek S nerpackad i en mammakläder-låda som jag tänkte sälja på loppis sen när jag säljer allt annat graviditet- och bebisrelaterat. Men så kom jag på att det kanske finns nån som behöver den NU när det är höst och allt. Och så såg jag på H&M’s hemsida att de inte säljer exakt denhär i samma färg längre, utan en något annorlunda i khakigrön och mörkblå.

Jag har använt den TVÅ (!!) gånger, en gång när jag gick en runda på loppis och en gång till mataffären. Så den är så gott som ny. Fast den är inte tvättad så om nån vill köpa den just därför (ni vet ungefär som Michael Jacksons svettiga scenkläder) så kan jag låta den förbli otvättad. Hehehe. Syns ingenstans att den blivit använd. Som jag skrev är den i storlek S, men passar nog en liten M också.

Är nån intresserad kan ni maila mig på: nicolinasmorsa@hotmail.com.



Första tiden som trebarnsmamma

Nästa vecka har Milou funnits hos oss i fyra månader och jag kan nu konstatera hur det är att ha tre barn.

Jag ska inte ljuga, i början var det faktiskt riktigt jobbigt. Men det berodde nog mycket på att jag var deprimerad. Graviditeten gjorde mig deprimerad men jag insåg det inte. När jag tänker tillbaks på hur jag upplevde förlossningen så märktes det klart och tydligt att jag var i ett annat sinnestillstånd då än de tidigare förlossningarna. Jag orkade inte på samma sätt, upplevde smärtan så mycket mer slukande än de tidigare gångerna, då jag haft mer kämparglöd.

Ut kom hon ändå och jag var lyckligast på jorden. Svävade på rosa moln det första dygnet. Sen var det dags att åka hem, och jag kände redan när Daniel hämtade oss från BB och hade med sig Nicolina och Joline hur irritationen växte i rasande fart. Det är största kännetecknet när jag mår dåligt, jag blir irriterad på allt. Allt känns jobbigt och jag orkar inte ta ansvar över något. Jag kände mig förstås som världens sämsta förälder, och den känslan gjorde inte situationen enklare. Flickorna ville se på och gosa med sin nykläckta lillasyster men jag ville att de skulle lämna henne (och mig) ifred. Ville bara åka tillbaks till BB där jag fick vara ensam med min bebis. Blev nästan rädd för mig själv och hur jag kände, hade jag blivit ett monster? Jag ville inte hem till vardagen.

De första veckorna var kaos. Jag ville inte erkänna vilka känslor jag hade (läs mer här), men det märkte nog familjen. Jag orkade inte leka med barnen och kunde inte ta de enklaste beslut. Jag accepterade att jag behövde hjälp på traven och började äta min depressionsmedicin igen. Några veckor senare var den trötta och deppiga mamman borta och jag var mig själv igen. Som jag saknat mig själv!

Lite över en månad har jag mått bra. Livet är härligt igen! Jag orkar och VILL leka med barnen igen. Hemmet är inte längre stökigt jämt, jag bakar med jämna mellanrum och känner sån otrolig kärlek till barnen och livet igen. ”Det är väl inte så konstigt att känna så när man är 22 år och har tre barn..” var det nån som tyckte när jag avslöjade lite av hur jag mådde i början, precis som att ”du får skylla dig själv”, typ. Men det var ju absolut inte barnen eller åldern som var anledningen. ALLA kan må dåligt oavsett var de befinner sig i livet, och för mig var det graviditeten och möjligen förlossningsdepression som var orsaken. Det är hemskt att vilja vara ensam dygnet runt när man är nyförlöst och redan har två barn som behöver kärlek, men det är långt ifrån ovanligt. Det är inget man är stolt över.

Nu rullar vardagen på riktigt bra. Det är inte svårt att ta hand om tre barn, men visst kräver det mer planering och tålamod. Jag upplever att Joline är den svåraste biten i vardagspusslet. Hon kan ännu inte fixa allt själv (som t.ex. att torka sig ordentligt när hon varit på pottan) och hatar när jag sätter hennes behov på andra plats. När jag ammar, byter blöja, eller gör annat med Milou som jag inte kan avbryta och Joline behöver mig blir det knepigt. Hon får lov att vänta och då blir det gnäll, vilket förstås är jobbigt att lyssna på. Dagarna går snabbt numera men jag är så glad över att jag vill stiga upp på morgonen och att jag inte längre längtar efter kvällen när jag står och fixar frukost åt barnen.

I det stora hela går allting som på räls nu och jag känner mig stark och självsäker i min roll som trebarnsmamma.


Gäääsp

De e inte lätt att va liten och behöva bli väckt bara för att följa med när syrran ska bli skjutsad till förskolan :)

♥ 


Välkommen september

Kan ni förstå att sommaren är över nu? September är ju första höstmånaden, så nu är sommaren officiellt över. Det har varit en SÅ bra sommar och den kommer nog bli svår att slå.

Förra hösten förknippar jag bara med illamående och ångest. I våras var jag orolig över hur jag skulle klara av denna höst, för allt som har med hösten att göra påminner mig om hur jag mådde förra hösten. Jag tror inte nån förstår hur hårt den där jäkla graviditeten tog på mig. Solskenet, doften, friska luften, löven. Allt som jag vanligtvis tycker är så fint blev istället något som påminner mig om hur hemskt jag hade det. Hur jag bara kunde ligga på soffan från morgon till kväll och må skit. Ändå lyckligt ovetande om att det inte skulle gå över.

Visst får jag flashbacks ibland, men än så länge känner jag mig bara extra tacksam över att få må bra och njuta av hösten. Jag var knappt utanför dörren mellan september-november förra året så nu känner jag att jag har mycket att ta igen. Ännu är löven gröna och kvar på träden så jag ska inte ropa hej än. Denna vecka för ett år sen fick jag reda på att jag var gravid.

September det här året mår jag bara bra (peppar, peppar), och jag har invigt nya månaden med legobygge, sänglakansbyte, bananplättar, promenad till förskolan och lekparkshäng.




Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Dagens outfit

Tvivlar på att det finns någon som matchar kläderna så fint som jag. Men det är det som är charmen med att vara mammaledig, man kan se ut precis hur som helst utan att någon bryr sig. På med alla mönstrade plagg bara! Skitigt hår har jag också, och så satans lycklig!


Postad i Vardagen | 3 KOMMENTARER

YouTube Preview Image


Postad i Musik | 1 KOMMENTAR

Jag fullkomligen älskar barnkläder! Det är verkligen något jag brinner för. En dröm som jag haft lika länge som jag varit mamma är att ha ett eget barnklädesmärke. Skulle jag ha det skulle kläderna va i samma stil som de här ovan. Mycket leopard och zebra, döskallar, nitar, guld, svart, glitter, coola tryck. Älskar den lite tuffare stilen!

Kläderna ovan är alla från Kidsbrandstore, som från och med imorgon (måndag) firar 3 års jubileum och har 15% på hela sortimentet under tre dagar.


Sista augustidagen

Just idag har varit ett bra exempel på en perfekt söndag. Alla familjemedlemmar var vakna vid 9 (vissta tidigare än andra), vi åt frukost och gjorde oss färdiga att gå ut på promenad. Luften var frisk och skön. Himlen var blå. Vindstilla. Vi gick och pratade om allt möjligt, om minnen och framtiden.

Jag älskar verkligen att bo i Brändö. Det är något speciellt med denna stadsdel, vet inte om det är för att vi bott här två gånger förut som det känns så hemma, eller om det bara är så att det passar oss så bra. Att ha nära till allt men ändå en bit bort, många lekparker och mysiga promenadsträckor. Skulle vi bara ha fler kvadratmetrar att bo på, egen gård och jobb här i närheten, då skulle livet va komplett!











Postad i Vardagen | 1 KOMMENTAR
stats
bloglovin var _famebloggers_tracker_options = _famebloggers_tracker_options || []; _famebloggers_tracker_options.push(['set_partner', 'bloggerfy', '3575570'], ['get_tracker', '8245304', '3575570', '24']); (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'http://back.famebloggers.com/bloggerfy/tracker'; var d = document.getElementsByTagName('script')[0]; d.parentNode.insertBefore(s, d); })(); mitt liv som ung mamma - bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar