vimedbarn.se

De e du o ja, babyn

Har jag sagt att Milou är riktigt mammig? Se nu bara hur gosig hon var igår när jag satte mig ner med henne i famnen, sådär satt hon länge länge, och antagligen lyssnade på mitt hjärta 



Jag som var så orolig när jag var gravid att jag inte skulle känna nåt band till henne, när jag inte var kapabel att knyta nåt speciellt band p.g.a. allt illamående och skit. Men ska jag vara ärlig så har jag och hon ett speciellt band. Inte så att jag älskar henne mer än de andra två (herregud tänk att de finns människor som tror jag kan göra så..), det är bara nåt jag känner. Går inte att sätta ord på känslan, men något speciellt är det. Och jag är säker på att det är ”tack vare” min usla graviditet. När jag ser på henne nu är det på något sätt så självklart att det var hon som låg där inne, och det var ju något vi gick igenom tillsammans. Hur skit det än var så var vi båda lika drabbade, och hon var min tröst när inget annat kunde trösta mig.

Som jag kämpade för dig, och det kommer jag fortsätta med tills den dagen jag tar mitt sista andetag. 



På promenad med mina tankar



Ikväll efter att jag lagat middag och ätit med familjen gick jag ut på en promenad helt själv. Det händer inte ofta ska jag säga er, och konstigt kändes det. Det är som att jag inte vet vart jag ska lägga händerna, hur jag ska gå, vart jag ska kolla. Man kan kanske säga att jag är yrkesskadad, haha. Jag behöver en vagn att hålla i eller nåt barn att se efter. Att gå ut ensam är inte nåt jag är van vid.

Men skönt var det, riktigt skönt. Både för kroppen och psyket. Skönt att gå i rask takt och bara vara ensam med mina tankar. Det är absolut något jag måste bli bättre på. 50 minuter var jag borta och det kändes tillräckligt för att andas ut, samla energi och förlänga nerverna.

Sportstrackern hamnade på 4,8 km och det tycker jag är helt OK. När jag kom hem och ännu var varm passade jag på att träna ben och rumpa. Borde verkligen börja träna resten av kroppens muskler mer men då det är så himla roligt att se hur bakdelen växer, hehe.

Som ni ser hade jag ett gulligt träningssällskap med mig också!


1 oktober

Idag har vi välkomnat den andra höstmånaden, oktober. A.k.a. Joline’s månad. Denhär månaden för tre år sen gick jag runt höggravid, stor som ett hus. Eller ja, magen i alla fall. BF hade jag den 19 oktober och 8 dagar senare ville tjejen ut, och snabbt skulle det gå. Stackarn hade nog insett att hon var lite försenad och fick bråttom, hehe.

Det har varit en fin dag som började med att jag fick skrapa bilrutorna imorse. -0 grader hade vi hos oss. Alltid när Nicolina ska hämtas från förskolan går vi dit med vagnen, det är ungefär 1 – 1,5 km dit så det blir en riktigt passlig promenad som Nicolina inte har några problem med att gå. Idag vek vi in på en ”skogsstig” som agerar skidspår på vintrarna. Det blev en liten omväg hem men ungarna älskade att gå i ”skogen”. De gick förstås inte på vägen utan snavade istället över stenar och buskar där bredvid.

Det som vanligtvis tar 10 min för mig att gå och 30 min för Nicolina tog oss idag 60 min. Då gick Joline själv, förutom de sista hundra metrarna som hon ville sitta i vagnen. Så roligt var det tydligen i ”skogen”, haha.

Tänk att något så simpelt kan vara så uppskattat av barn. Vad jag önskar att vi vuxna var lika lättroade.

P.S. Det är Nicolina som fotogaferat bilden på mig. Så lyxigt att ha en personlig fotograf! Heheh.


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

En bra åldersskillnad

Många har undrat vad jag anser om åldersskillnaden som vi har mellan våra barn, det är ju rätt lika mellan alla tre. Mellan Nicolina och Joline är det 2 år och 10 månader, och mellan Joline och Milou är det 2 år och 6 månader. Jag tycker det är en bra åldersskillnad även om det kan bli lite gnälligt när de kommer upp i Nicolina och Jolines ålder. J har börjat bli lite mer självständig och vill bestämma mer när de leker, och N som är van att vara äldst och få vara ledaren har ofta svårt att acceptera det och dela med sig av den rollen.

Men när de inte slåss och skriker så är det riktigt bra. Då ser man kärleken mellan dem, hur Nicolina tar ansvar för Joline och hur mycket hon uppskattar att ha en lillasyster som hon kan leka med. Joline ser upp till Nicolina och finner trygghet i henne. När man ser på Joline och Milou är det som att man rest bak i tiden 2,5 år. Joline vill så gärna leka och ta hand om sin lilla lillasyster. Nåde den som gör henne illa.

Mellan mig och min yngsta storasyster är det 2,5 år och när jag ser N och J ser allt så väldigt bekant ut. Jag hoppas de får ett lika starkt och fint band som jag har med min syster, men det tvivlar jag inte på att de kommer få. Det ska bli intressant att se hurdant band Nicolina och Milou får.




Snygga väggdekorationer

Något jag tycker är riktigt snyggt i vissa fall, är väggdekorationer. Väggord och bilder kan vara SÅ snyggt ifall man hittar något lite annorlunda. Det var av en slump som jag såg på Ellos hemsida igår att de har en massa snygga helt i min smak. Jag personligen gillar inte de där vanliga som man hittar överallt. Carpe diem, Always kiss me goodnight, Together we make a family, o.s.v. Visst är de fina budskap och jag måste erkänna att det är inte bara en gång som jag gått och kollat på de där vanliga och övervägt att köpa bara för att ha nåt som pryder en tom vägg, men det är inte något som jag skulle välja i första taget. Det är för vanligt och enkelt för min smak.

Därför blev jag så glatt överraskad när jag hittade såhär många häftiga som jag inte sett förut. Nu stör det mig något otroligt att vi har tapet (såndär med mönster som ”står ut”.. vad heter det nu igen?) i både barnens rum och vårt sovrum. Det finns så mycket fint som jag skulle vilja klistra upp men det går väl bara ifall man har målade väggar eller släta tapeter, eller har jag fått det helt om bakfoten?

Nå, till köket eller vardagsrummet är jag så sugen på att beställa nån, bara jag skulle kunna bestämma mig för vilken. Här nedanför har jag samlat ihop mina nio favoriter, 9:an tror jag att jag skulle välja till köket. Så smart när det är gjort av griffel, och kritor får man med dessutom.

1. HÄR  2. HÄR 3. HÄR
4. HÄR 5. HÄR 6. HÄR
7. HÄR 8. HÄR 9. HÄR

För alla i Finland: Byt ut .se i adressen till .fi så kommer ni rätt ifall ni vill beställa.


Ljuva småbarnslivet

Daniel visade mig en grej ikväll som fick mig att gapskratta. Alla småbarnsföräldrar vet nog hur uppgiven man kan känna sig vissa dagar, hur ungarna ibland bara tycks fundera på rackartyg. Det som kan få tillvaron att kännas lite lättare är att komma ihåg att man inte är ensam. Det finns alltid nån som har det värre. Här ser ni några exempel..


För att se de 20 resterande föräldrarna vars dag varit värre än din, klicka HÄR.


Postad i Vardagen | 1 KOMMENTAR

Den årliga önskelistan

Det är mindre än en månad kvar tills Joline’s 3-årsdag och vi har börjat fundera på presenter och kalas. Förra året var hon ännu för liten för att förstå innebörden i sin födelsedag, och även om hon inte riktigt fattar grejen ännu heller så vet hon att födelsedag = ballonger och presenter. Hon bryr sig inte så mycket om att hon blir ett år äldre men kalaset och presenterna ser hon mycket fram emot.

Därför har jag nu med hjälp av fröken själv lagt ihop en liten önskelista. Lektältet (ett sånt hade vi förr men det började mögla efter att vi glömt det ute en natt när det regnade, morr) har jag faktiskt beställt efter att jag gjorde denhär listan, så det kommer hon få av oss + nåt annat. Men nu vet ni släkt och vänner, bl.a. detta önskar sig lilla fröken om ni undrar. 


En måndag i nostalgiparken






Såhär har vår måndag sett ut. På förmiddagen sysselsatte vi oss med att rita i en målarbok (Joline har blivit riktigt duktig på att färglägga! Och hon vet vad alla färger heter dessutom) medan Milou sov sin förmiddagsvila.

När vi hade hämtat Nicolina från förskolan gick vi till en lekpark som ligger på samma väg. Som ni ser ligger den bredvid ett hus där vi en gång bodde. Vi går/kör förbi där varje dag när vi för Nicolina till förskolan och jag kan känna mig så nostalgisk när jag går där förbi och kollar mot ”vårt” köksfönster. Det var när Nicolina var 10 månader som vi flyttade dit och bodde där tills hon var 1,5 år. Det var en tvåa som vi trivdes förvånansvärt bra i trots att den inte var i speciellt bra skick eller så. Där lärde hon sig gå och vi har många fina minnen därifrån.


Här e vi, lilla familjen, i vårt dåvarande vardagsrum. Nasse som jag håller i var Nicolinas favorit som hon ville ha med sig överallt. Sen två månader senare när vi var till Thailand tappade hon bort den där. Vi misstänker att hon lagt den i nån papperskorg som städerskan sen kastat bort. Ett tag efter att vi kommit hem från Thailand hittade jag en likadan Nasse på loppis som jag köpte, men den brydde hon inte sig det minsta om. 


Postad i Vardagen | KOMMENTERA
stats
bloglovin var _famebloggers_tracker_options = _famebloggers_tracker_options || []; _famebloggers_tracker_options.push(['set_partner', 'bloggerfy', '3575570'], ['get_tracker', '8245304', '3575570', '24']); (function() { var s = document.createElement('script'); s.type = 'text/javascript'; s.async = true; s.src = 'http://back.famebloggers.com/bloggerfy/tracker'; var d = document.getElementsByTagName('script')[0]; d.parentNode.insertBefore(s, d); })(); mitt liv som ung mamma - bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar