vimedbarn.se

THIS IS THE END

Det drar ihop sig. Vid midnatt öppnas dörrarna till Sevendays och från och med då säger jag farväl till denna blogg och fortsätter på min nya. Faktiskt känns det inte alls jobbigt på något sätt, jag känner att det finns så mycket mer som väntar ”på andra sidan” och jag ser endast positivt på flytten. Jag ser fram emot att börja om på nytt på en finlandssvensk sajt.

Mitt arkiv har ännu inte blivit flyttat men kommer nog bli flyttat inom den närmaste framtiden. Aldrig att jag skulle börja om utan mitt arkiv! Det är som GULD för mig. Jag fortsätter helt enkelt var jag slutar här nu.

Tiden hos Vimedbarn har varit rolig och lärorik. Ni har fått följa med genom två av mina graviditeter, två förlossningar, mina ups and downs, sjukdomar, tvivel och förhoppningar, min och Daniels paus, tre (?) flytter och mycket mycket vardag. Jag hoppas ni kommer följa med mig på vår resa och fortsätta förgylla min blogg med era fina och peppande ord. Utan er skulle inte min blogg vara det den är idag!

Jag älskar varenda en utav er (even the haters, cuz the haters make me famous hehehe) och vill bara säga TACK för allt! Och TACK till Vimedbarn som funnits här för mig från dag ett och hjälpt mig med allt. Jag minns det som igår, när ni bjöd in mig som toppbloggare här. Då var sajten riktigt ny och det var bara jag och två andra bloggare typ. Er sajt har verkligen utvecklats otroligt bra och ni gör ett fantastiskt jobb. Speciellt stort tack till StinaHugo, David och Stefan!

Nu är min tid här förbi. Kom ihåg att inatt klockan 00:00 (23:00 svensk tid) är det sevendays.fi/bloggar/janinanylund/  som gäller. Puss och kram, vi ses! 


Postad i Vardagen | 1 KOMMENTAR

Snart öppnas dörrarna

Sevendays lanseringen ligger runt hörnet och nu börjar jag bli riktigt taggad! Det kommer bli så himla bra! Jag har den senaste tiden haft så fullt upp med annat att jag varken haft tid att planera, fixa eller prova på den nya bloggportalen. Idag är jag ledig så jag kommer lägga all min ”fritid” på bloggen och podden. Milou sover sin förmiddagsvila just nu, så jag sitter och filar på en ny header.

Podden då. Hur taggade är ni på en skala från 1-10? Jag tycker vi har ett jäkligt bra upplägg och jag hoppas ni kommer tycker det är roligt att lyssna på oss varje fredag nu framöver. Carro och jag är ju ändå, om jag får säga det själv, bästa möjliga kombon. Ni lyssnare kommer få ta del av diskussionen, tycka till på vår fb-sida, ställa frågor, och nu som då kommer vi ha en gästpoddare. Nu andra avsnittet t.ex. kommer handla om ätstörningen anorexia, och vi kommer då bjuda in en tjej som själv haft sjukdomen men som i dagsläget är frisk. Vi kommer ta upp frågor som hur man som förälder kan minska risken att ens barn insjuknar, hur man kan hjälpa, med mera.

Superspännande tycker jag! Inte bara för er, utan för oss också! Mer om detta senare.


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Nicolinas femtonåriga syster

När vi var till Instrumentarium idag och beställde nya glasögon kollade optikern frågande på mig flera gånger. Jag förstod inte riktigt varför, förrän han sa åt Nicolina att hon skulle kolla på sin syster. Ojdå! Tänkte jag. Men det är inte konstigt ifall någon misstar mig för att vara Nicolinas syster, jag skulle ju faktiskt kunna vara det rent åldersmässigt. När vi var klara frågade han hur gammal jag är, varpå jag svarade 23. ”Oj! Jag skulle tippat att du var 15”. Vet inte om jag ska ta det som en bra eller dålig grej, det är ju kul om det inte syns att jag åldras men 15 år är kanske lite väl fjuttigt, haha!

Om han trodde jag var 15 år är det inte så konstigt att han antog att jag var hennes syster. Men det är faktiskt första gången någon säger högt att de trott att jag var Nicolinas storasyster, fastän många säkert trott det genom åren utan att säga det högt.

Nu undrar jag, hur gammal tycker ni jag ser ut? Vad skulle ni gissa ifall ni inte ”kände” mig utan bara såg mig med barnen helt randomly på stan?


Beställa nya brillor

Nu har det gått 1,5 år sen Nicolina fick sina glasögon och jag minns det som igår när vi var till optikern och valde ut bågarna. Det fanns inte ett enda par som kändes rätt, inga som matchade Nicolinas personlighet och stil, men så fanns det ett par som egentligen var solglasögon men vars linser man kunde byta ut till vanliga linser. Hon som betjänade oss lät inte så värst glad, det var inte passande till ett barn tyckte hon. Vi var envisa och skulle ha dem i alla fall, för de var de rätta glasögonen åt vår tjej.

Hon har fått så många fina komplimanger för sina brillor och  hon själv älskar sina rosa, häftiga glasögon. De har dock blivit väldigt slitna och nu är det dags att köpa nya. Vi var till ögonläkaren för ett tag sen och fick då veta att hennes syn inte förändrats sen sommaren, men hon skelar åtminstone inte längre. Det är endast vänster öga som hon ser lite sämre med så det är inte så farligt. Eftersom linserna är så slitna ska vi i alla fall köpa nya och det ska bli spännande att se om vi lyckas hitta några som är lika coola som de hon har nu. Det går ju att beställa likadana, men samtidigt skulle det va roligt med en ny look.

Så det ska jag och Nicolina göra nu före lunchen. Åka in till stan och beställa nya brillor. Sen ska vi umgås med Lina och Mårten. Det kommer bli en toppendag! 


Grynostplättar

Sandra tipsade mig om något häromdagen som jag tyckte lät så himla äckligt! Blev nästan lite illamående av bara tanken. Grynostplättar. Hyyii! Hon påstod att det smakar precis som vanliga plättar (a.k.a. pannkakor om man bor i Sveariket) och det lät ju bara för bra för att vara sant. Nyttigt, kalorisnålt och proteinrikt var det i alla fall, så kanske ändå värt att prova tänkte jag.

Idag när lunchen skulle tillredas ekade kylskåpet tomt och jag hade i princip endast två alternativ. Grillkorv med makaroner, eller grynostplättar. Skulle vi haft bananer hemma skulle jag förmodligen valt bananplättar, men nu hade jag tur i oturen när de också var slut så jag var illa tvungen att prova på grynosten. Korv äter jag inte fastän det är enda alternativet.

Och can you believe it.. DET BLEV SKITGOTT! Alltså det smakade ju precis som vanliga plättar! Lite svag grynost-aktig eftersmak om man riktigt kände efter, men det var inte negativt. Absolut en tiopoängare! Mätt blev jag också, jag tryckte i mig tre plättar innan Nicolina skulle hämtas från förskolan och jag höll mig mätt i flera timmar.

Såhär gjorde jag mina plättar:

250 gram grynost (keso)
3 ägg
Ca. 2-3 dl havregryn
En skvätt sojamjölk
En nypa salt

Mixa grynosten, äggen och havregrynen. Tillsätt mjölk och salt. Stek i rapsolja. Servera med kvarg/grädde med bär. YUM! 


Två liv


Bilder från gymmet igår med Sassa.

Det finns så mycket jag skulle behöva få gjort här hemma idag men jag ska jobba mellan 12-19:30 så det finns inte riktigt tillräckligt med tid. På ett sätt är det skönt att ha ”egna” saker att göra, som nu då jobb, Vemma och gym. Jag har egentligen från att jag var 17-21, endast varit hemma med barnen och faktiskt knappt ens haft några kompisar. Jag har inte prioriterat mig själv helt enkelt, och har endast levt för barnen känns det som. Jag vet att det är en stor orsak till att jag blev deprimerad från första början. Jag har alltid tyckt att ett liv hemma med barnen passat mig utmärkt, inte förstått varför folk pratade om att det var skönt att jobba så de slapp hemifrån ett tag. Jag ville aldrig börja jobba! Jag ville alltid va hemma med barnen.  Men så i början av 2013 började jag gymma, sen fick jag ett jobb, och då mådde jag faktiskt så mycket bättre. Jag märkte att det var en del av mig som jag helt missat. Det är ju inte så att jag hoppar jämfota och klappar händerna när jag vet att jag ska till jobbet och städa i 7,5 h, men det får mig att inse att jag kan göra mer, behövas, på fler ställen än hemma.

Samma sak med kompisar. Det var något som jag en tid inte alls prioriterade, fråga mig inte varför. Jag hade förstås Hanna, men that’s it. Sen fann jag (svenne)Carro via bloggen som blev en vän för livet, lärde känna ett fåtal andra tjejer också men inte så att vi umgicks varje vecka. Nu däremot har jag blivit mycket bättre på att öppna mig för främmande människor och jag har insett att man inte måste ha känt varann hela livet för att kunna bli bästa vänner. Jag har lärt mig att lägga värde i varje vänskap, och det har fått mig att må bättre.

Kort och gott: Jag har ett helt annorlunda liv nu än jag hade för typ tre-fyra år sen. Man kan säga att jag har två liv nu, och jag har lärt mig att detdär livet utanför hemmet är SÅ viktigt för mig. Då jag kan vara som vilken 23-åring som helst. Jag kopplar aldrig bort ”mammatankarna”, men det är en skön känsla när man märker att världen inte glömt bort en bara för att man inte gått samma väg som alla andra.

Oj! Det var inte meningen att jag skulle skriva ett inlägg nu, som sagt har jag inte tid. Har inte tid att kontrollera stavningen så det får va som det är. Ska åka iväg till jobbet om 20 minuter och här sitter jag ännu i pyjamas. CIAO!

Fotograf: Nicolina


Postad i Vardagen | 1 KOMMENTAR

So much going on

Här var det dött!

Tänker inte komma med ursäkter varför det blivit så få inlägg på sistone, det kanske räcker med att jag säger ett ord: Livet. Oooorkar inte gå igenom vad som hänt sen sist, så jag tänkte helt enkelt bara fortsätta som om inget har hänt, hehe.

Ska försöka blogga mer ikväll, för nu ska jag slänga in en PWO och åka iväg till gymmet.


Postad i Vardagen | KOMMENTERA

Träningspepp & ögonpoli

Halloj!

Det är lite dåligt på bloggfronten just nu märker jag. Livet rullar på som vanligt och det finns väl inte så mycket häftigt att skriva om antar jag.

Igår var jag i alla fall jag och Sassa tillsammans på gym igen, fast båda var omotiverade så det blev en promenad också. Idag ska jag ta nya tag på gymmet och idag är det dessutom min favoritdag: legday!

Jag satt och peppade Daniel vid frukosten idag, han är nämligen i en motivationssvacka just nu och vi har kommit överens om att vi ska peppa varann. Efter en stund var han taggad och då skickade jag iväg honom till gymmet. Skillnaden mellan mig och Daniel är att jag är väldigt impulsiv och ser till att saker och ting sker direkt. Daniel däremot är rätt *harkel* trög och behöver få en spark i röven. Så min uppgift är att agera sparkande fot! Det gäller inte bara träningen, utan allt annat också egentligen.

Anledningen till att Daniel är hemma är för att vi ska till ögonläkaren med Nicolina klockan 13. Självklart skulle jag klara av att åka dit själv med alla ungarna, men nog är det tio gånger lättare om jag har en hjälpande hand med mig. Därför tog han ledigt. Så få se då om hennes syn har förbättrats! Nya glasögon ska hon i alla fall få, om vi hittar några som är lika coola som de hon har nu. Annars byter vi bara glaset ifall det går. Det är ett mysterium hur hon kan se med de hon har!


stats
bloglovin bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi