Ikväll har vi varit och hälsat på min mormor och morbror som kom från Umeå igår. Nicolina var lika galen i min morbror som hon var förra sommaren :) Fast hon är ju galen i alla män så det var inte så oförväntat.
Tror ni det kommer bli stor omställning att få ett barn till?
Klart det blir stor omställning till en början, vi har ju plötsligt två barn att ta hand om istället för ett, men jag tror inte det blir lika stor omställning som när jag blev mamma för första gången.
Vad säger Nicolina? Förstår hon?
När hon ser min mage så blir hon påmind, då brukar hon säga ”mammas bebismage” :) Sen när vi förklarar att bebisen växer i min mage och att den kommer komma ut så småningom, så blir hon jätte glad. Jag tror ändå inte hon förstår att det faktiskt ligger en levande liten bebis där, och när den dagen kommer då vi kommer hem från BB utan bebismage och med en bebis i famnen, så tror jag nog hon kommer bli lite chockad, oavsett hur mycket vi förbereder henne. Hon har ju inte varit med om någon tidigare graviditet hos någon nära (som hon träffat varje dag och följt med från början till slut) så hon vet därför inte riktigt vad hon ska förvänta sig.
Hur känns det att ”börja” om igen? För om jag inte minns fel så har väl Nicolina nästan slutat med blöja? så ska det börjas igen.
Det känns inte alls som att vi börjar om från början, vi bygger bara på lite :) Det är en ny individ och h*n kan vara helt olik Nicolina, jag tror heller inte det kommer vara likadant som när vi fick Nicolina eftersom vi är äldre och mer erfarna, så även om vi älskade Nicolina lika mycket som vi älskar den i magen så är vi ju mer säkra nu och vet ungefär vad som kommer hända. Att få ett blöjbarn igen är inget jag har något emot, jag har aldrig tyckt att det varit jobbigt att byta eller köpa blöjor.
Tror ni att ni kommer göra något annorlunda med den nya familjemedlemmen?
Det är svårt att säga nu. Självklart kommer vi inte göra saker på exakt samma sätt med den nya, vi är som sagt äldre och är vana vid föräldrarollerna redan, men några drastiska ändringar tror jag inte det kommer bli.
Godmorgon!
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här längre känns det som, allt rullar bara på som vanligt. Igår kväll var vi först ut på promenad alla tre, vi gick till dagis och lekte där en stund, sen när vi kom hem åt Nicolina middag och så åkte vi iväg till Daniels föräldrars villa (a.k.a. sommarstuga) och hälsade på.
Igår kom även min mormor och morbror hit från Umeå, de bor här varje sommar i sin lilla sommarstuga. Så dit ska vi cykla ikväll.
Jaa, vad har jag mer att säga? På fredag ska vi på vårt andra UL, då får vi förhoppningsvis veta könet också, om vi inte får en surkärring eller om babyn är väldigt blyg vill säga.
Long time no see!
Nu är vi färdiga med flytten och det nya stället ser ut som ett bombnedslag. Vi har hela sommaren på oss att fixa i ordning där, så det tänker jag inte känna någon stress över just nu. Hela helgen har vi stressat från morgon till kväll, så nu får det räcka.
Imorse kring 8 hoppade jag och Nicolina i bilen och åkte iväg till stan tillbaks. Jag hade tid till MVC klockan 9 och ville absolut inte vara ifrån Nicolina idag igen, så hon fick följa med. Där fick hon vara med och lyssna på lillasysters/lillebrors hjärtljud och ”mäta magen”, väldigt spännande tyckte hon :)
Såhär ser det ut just nu i vecka 19+5:
Vikt: 47,1 kg (viktökning per vecka: 430 g)
Blodtryck: 102/60
Livmoderbottens höjd: 16 cm
Babyns puls: 160+
Efter det åkte vi till gamla lägenheten och dammsög och hämtade det allra sista, sen åkte vi till syster/moster Josefin och gratulerade henne i efterskott.
Nu väntar vi på att pappa ska komma hit så ska vi hitta på något :)
Hej bloggen!
Vi har haft fullt upp hela dagen med att packa, och nu ska vi köra ett till lass innan vi säger stopp för ikväll.
Sen när vi är färdiga kommer vi nog slänga oss i soffan och bara njuta av lugnet. Fastän det är skönt att vara ensamma för en gångs skull så saknar vi vår lilla prinsessa!
Jag har suttit ett bra tag vid datorn nu och bara slappat. Det tog 3 timmar att torka bort alla smutsfläckar från köksskåp och väggar, så när jag var färdig var jag så törstig och trött. När jag kom hem packade jag ändå tre lådor och mer än så kan jag inte packa eftersom resten av lådorna finns uppe på vinden och dit vågar jag inte gå ensam när det är såhär ruggigt väder :)
Nåja, morgonmänniska som jag är så lär jag ju hinna packa ner mer än hälften av hela lägenheten imorgon bitti. Jag vaknar ju oftast kring 7 ändå. Nu väntar jag bara på att Daniel ska komma hem, han borde ha slutat arbeta alldeles nyss men då tar det ju ca. 35-40 minuter att köra hit till stan också, så även om jag gärna skulle hålla mig vaken så går jag väl nog och lägger mig före han kommer. Sen när han är här ringer han och väcker mig eftersom hans hemnyckel har vi lånat ut åt en fastighetsförmedlare, så då är det bara att stiga upp och slänga ner nyckeln från balkongen och skynda tillbaks till sängen före jag hinner vakna helt och hållet.
På tal om något helt annat, jag har äntligen hittat ett par Vans i min storlek! Jag har ju kört på Converse nu hela våren men är så trött på att knyta de där jävla banden. Magen är i vägen så att jag måste sätta mig ner när jag ska knyta på mig skorna för att inte tappa andan helt eller svimma när jag stiger upp igen, och så tar det ju sån jäkla tid att varje gång behöva knyta när man ska någonstans. Så nu har jag gjort det som behövdes göras – beställt ett par skor utan band!
Jag hade alltid såna här liknande förut (fast inte Vans, utan något billigare) och jag längtar tills jag får använda ett par igen!
Stina-Lee skrev i förrgår ett helt underbart inlägg där hon svarade på en läsares fråga. Läsaren är gravid i vecka 8+5 och är arbetslös, likaså pappan till barnet. Hon vill gärna behålla det, men vet inte vilket beslut hon ska ta med tanke på deras ekonomi och med tanke på vad andra tycker.
Jag vet att det är många där ute som just i denna stund eller någon gång tidigare i livet, har kämpat med samma svåra beslut. Pengar är väldigt viktigt för många när de ska skaffa barn, och det är många som tror att det därför är ett måste, att man helt enkelt inte klarar av att ta hand om ett barn om inte båda föräldrarna har jobb.
Jag är som ni vet av en helt annan åsikt. Märkeskläder, nyaste vagnmodellen och eget sovrum redan från födseln är inte så nödvändigt, det viktigaste för barnet är kärlek.
Stina’s svar var som taget ur min mun, och jag tycker ni ska gå in HÄR och läsa vad hon skrev.
