Nu har jag kommit hem.
Det har verkligen inte varit en bra dag för Nicolina idag, hon har varit sur och tvär i stort sett hela dagen. Vi var och hälsade på Hanna och Yasmine nu ikväll, och Yasmine hade tydligen inte en bra dag hon heller.
Det var nära att bli slagsmål några gånger mellan de små, endera ville Nicolina kramas för mycket samtidigt som Yasmine inte alls villa vara i närheten av Nicolina, eller så var det Nicolina som bara tog alla leksaker från Yasmine, glada var de då inte i alla fall!
Så kan det gå ibland :) söta är de oavsett! Jag tog några bilder som jag tänker ladda upp imorgon.
Annars så ska jag strax lägga mig, hoppas jag får sova lika bra som förra natten. Det enda som störde min sömn var en mardröm som ägde rum nångång kring 06-08.
Jag, Lien och Hanna satt på varsin stol på gräsmattan utanför Hannas lägenhet, när det plöstligt kom en konstig skugga som cirklade runt Hannas stol, och det var väldigt hemskt just då. Vi rusade alla tre upp skrikandes och FLÖG över diket, då menar jag alltså att vi flög 20 meter upp i luften.
Jag vaknade med hjärtat i halsgropen och ögon stora som tefat. Varför kan så knäppa och konstiga drömmar skrämma skiten ur en? Efter att jag vaknat till någon minut kunde jag skratta åt drömmen, vilket ni säkert förstår.
Något annat jag är förundrad över är hur långa drömmar man kan hinna drömma på en kort tid. Ibland kan man ju slumra till någon minut och drömma en dröm som känns som en hel dag, hur hinner hjärnan med egentligen? Jag älskar att drömma i alla fall, men hatar verkligen drömmar om spöken eller andar. Sånt får mig att hållas vaken lite längre många nätter framöver.
Nu ser jag en igelkott här utanför fönstret, första jag har sett i år. De bor här omkring, förra sommaren blev en så pass tam att vi kunde mata honom/henne ur handen :)
Kanske jag ska gå ut med en ostbit?
Adios!
