Det var den dagen jag berättade åt världen att jag var gravid, jag hade då varit gravid i ca. 2 månader.
Detta skrev jag i min blogg:
”jag bär på ett foster i min mage, som jag är så stolt över.
att folk som är mina närmaste kan undvika att vara glada, och välja en helt annan väg, inte förstå att det jag behöver nu är stöd, så kan jag inte bestämma över.
men jag kan bestämma över min egen framtid, och jag är INTE en oansvarig 16 åring, jag vet vilka konsekvenser saker kan ha, och jag tänker igenom saker innan jag gör beslut.
det här var mitt beslut, bara mitt, och jag valde en svårare väg än dom flesta i min situation skulle valt, men livet är inte enkelt,
och jag är inte det minsta oansvarig för mina egna handlingar.
så varför skulle jag vilja förstöra det miraklet?
det är inte säkert att jag kan bli gravid igen, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag dödat något som jag sedan aldrig kunde få tillbaka.”
Tänk att det var Nicolina som fanns i min mage hela tiden, hon var miraklet.
Jag har inte ångrat mig en sekund, och jag är lika stolt ännu idag.
Men vilken jävla tur att jag bloggade redan då, dessa ord är oersättliga ♥
”jag bär på ett foster i min mage, som jag är så stolt över.
att folk som är mina närmaste kan undvika att vara glada, och välja en helt annan väg, inte förstå att det jag behöver nu är stöd, så kan jag inte bestämma över.
men jag kan bestämma över min egen framtid, och jag är INTE en oansvarig 16 åring, jag vet vilka konsekvenser saker kan ha, och jag tänker igenom saker innan jag gör beslut.
det här var mitt beslut, bara mitt, och jag valde en svårare väg än dom flesta i min situation skulle valt, men livet är inte enkelt,
och jag är inte det minsta oansvarig för mina egna handlingar.
det finns så många som inte kan få barn, och att
jag fått den gåvan så att jag kan bli gravid, och föda ett barn som har mina gener, är ett mirakel i mina ögon.så varför skulle jag vilja förstöra det miraklet?
det är inte säkert att jag kan bli gravid igen, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag dödat något som jag sedan aldrig kunde få tillbaka.”
Tänk att det var Nicolina som fanns i min mage hela tiden, hon var miraklet.
Jag har inte ångrat mig en sekund, och jag är lika stolt ännu idag.
Men vilken jävla tur att jag bloggade redan då, dessa ord är oersättliga ♥
det finns både bra och dåliga misstag. jag skulle aldrig ha kunnat leva med mitt. men jag tycker att det är jätte bra att du har klarat av att bygga upp en liten familj. det här är bara min åsikt om just det här med abort. vet ju hur allt känns! klart barn som är misstag också älskas lika mycket, men inte alla gånger. samma med barn som är planerade.människor mognar och utvecklas så olika i olika stadier i livet. jag var 16 när jag fick reda på att jag var gravid. jobbig period i mitt liv. men jag har aldrig ångrat vad jag gjort. eller klart att man har funderat hur livet skulle ha sett ut. något som var bra med aborten var att jag och min pojkvän kom närmare varann! vi bor nu tillsammans i ett hus. och jag har snart färdigt mina studier och livet skrattar och ler. jag och min sambo ångrar inget!men nu just vill vi bara leva vi två <3
"det är bättre att ta abort än att tvingas leva med sitt misstag hela livet"
.. och det där tar i mitt hjärta att läsa. Jag älskar mitt lilla misstag mer än något annat i världen, och JAG var tillräckligt mogen att bli mamma.
Om man inte är redo och hellre gör abort, så är det rätt beslut tycker jag, men man ska också acceptera att det är många som aldrig skulle kunna göra abort, och att ett barn som blir till i misstag kan älskas lika mycket som ett som är planerat.
Precis som du skrev att du ser fram emot att bilda familj med din sambo, så ser jag fram emot att få ett till syskon åt Nicolina med min sambo. Bara för att man är äldre så betyder det inte att man ser MER fram emot detta än någon som har barn från tonåren.
jag valde abort. jag var för ung för att ta hand om barnet. jag ser inte abort som ett mord!det är bättre att göra abort en att tvingas leva med sitt misstag hela livet! kan man inte så kan man inte! Nu har jag mognat och ser fram emot att bilda familj med min sambo, men då, för några år sen skulle det aldrig ha gott… men det tar i hjärtat att höra att folk kallar abort för mord… det här är min åsikt med egna erfarenheter av abort. inte roligt att gå egenom men tiden läker sår.
Vad vackert! Det är ju så man känner. :)