Jag och Daniel kollade just på en dokumentär om tsunamin i Thailand.
Den var gjord på filmsnuttar som turister hade filmat, och så var det flera olika familjer/par som hade överlevt, som berättade om sin upplevelse.
Jag kan inte föreställa mig hur hemskt det måste ha varit för de som var där, och för alla de som hade någon bekant som var där. Jag fick tårar i ögonen bara av att se det på tv.
Hoppas att det aldrig händer igen, och ifall det gör det, så hoppas jag att alla är beredda och springer upp till bergen.
