Det har blivit vanligt att vår morgon börjar redan före 06 nuförtiden, likaså idag.
När Nicolina började gnälla så knuffade jag i Daniel, och han steg upp. Jag var knappt vaken då de steg upp så jag kunde somna om snabbt. Jag vaknade 07:40 och kände mig så utvilad och glad!
Nu har Daniel gått och lagt sig igen, han är verkligen ingen morgonmänniska. Det är jag däremot, och just därför har jag lite dåligt samvete då jag får sova längre än till 07 när Nicolina är hemma. Jag vet att jag inte ska ha det, för det är ju inte rättvist om jag måste stiga upp varje morgon och Daniel alltid får sova vidare, men så känns det bara.
Jag gillar helt enkelt att vara mamma till 100 % hela jäkla tiden! Och det innebär bl.a. tidiga morgnar.
Jag vill inte senare i livet ha dåligt samvete över att jag varit borta för mycket eller varit för lat när det gäller Nicolina, jag vill göra mitt bästa hela tiden och ”pushar” alltid mig själv till bristningsgränsen.
Visst måste man ta en ledig kväll/morgon ibland, och det gör jag nog också, men det blir inte oftare än när det verkligen behövs.
