15 days to go står det på babytickern idag och jag kan konstatera att slutet på denna resa känns konstigt nog mycket snabbare än det gjort förut, än jag förväntat mig. Jag känner mig mer tillfreds nu än jag gjorde där i vecka 32 när jag stod i ishallen i Nykarleby med gråten i halsen, telefonen mot örat och barnmorskan i andra änden av tråden, och fick bekräftat att de nog inte gör någon igångsättning varken i vecka 38 eller 40, hur dåligt modern än mår, hur lite mat hon än får i sig. Mår babyn bra så kommer hon när hon är färdig. Blir jag alltför svag får jag läggas in en dag och få dropp, that’s it. Hur självmordsbenägen jag än är.
Har varit nära att bryta ihop så många gånger, när jag varit konstant spyfärdig från morgon till kväll, när jag räknat hur många dagar det gått sen jag senast fått i mig mat, när jag motvilligt petat i mig några salladsblad och en morot bara för att fylla magen med något. Det är ett under att babyn hållit sig någotsånära på kurvan.
Men nu är slutet nära och jag vill påstå att jag är rätt bulletproof efter allt som hänt. Det man inte dör av gör en starkare. Även om jag är så otroligt trött hela dagarna så rullar tiden på precis som vanligt. Går jag över tiden två veckor så är det inte hela världen, för vad är två veckor i jämförelse med alla veckor vi har bakom oss? Jag har tvingat mig själv att tänka mer på förlossningen och insett hur nära det är tills jag ligger där och krystar igen. Har hittills varit så upptagen med att bara fokusera på att få må bra igen att jag nästan glömt bort vad vi får på köpet. Har förstått nu att vi får en liten människa till snart, tredje powerpuffpinglan. Sen är familjen komplett. Vilken tur att både Daniel och jag själv alltid velat ha just tre barn, för efter detta är jag klar.
Har du varit med om igångsättning tidigare? Tänkte bara om du vet vad du önskar dej… Blev igångsatt med mitt första barn och det var så hemskt att då mitt andra barn skulle födas, vägrade jag igångsättning som de föreslog eftersom jag gått 11 dagar över tiden. Babyn föddes ” naturligt” i v 42 och det var ingenting mot då jag blev igångsatt. Har fortfarande trauma från min första förlossning och det är inget jag önskar få uppleva igen!
JANINA SVARAR: Jag önskar mig inte igångsättning? Jag gjorde det där och då, eftersom jag mått som jag gjort hela graviditeten. Har man mått så dåligt som jag gjort hela graviditeten så är det inte konstigt ifall man inte vill gå några veckor extra. Men joo, jag blev igångsatt med Nicolina och det gick riktigt bra.
Tycker ändå det är helt fantastiskt att de redan är bara två veckor kvar till bf, helt otroligt =)
Oj, om jag såg ut så där under mina ”trötta dagar” ;)
Do e så grym!! Tänker på de å imponeras åv de varenda dag <3 snart e do i mål! Kramis
JANINA SVARAR: Tack vännin! :) Å jag imponeras åv te <3
Papu, Pipa & Poppana ;) ”Poppana”, vilket perfekt namn på en ännu anonym baby :D
JANINA SVARAR: Jätteperfekt ;)
Hur mycket har du gått upp i vikt denna graviditet?
Din blogg är så härlig!! Er familj är så mysig, cool och fin. Hoppas att jag själv i framtiden får en lika fin familj som du.
Lycka till och kämpa på, snart är babyn här!!
JANINA SVARAR: Tack snälla du! Vad glad jag blir :)
Hittills har jag gått upp 5,5 kg, så det är ju babyn, moderkakan, fostervattnet och brösten som står för den viktuppgången. Själv har jag inte lagt på mig något extra.