Jag har just gått en promenad helt ensam, Daniel är ledig idag så han var ju hemma med Nicolina.
Det behövs verkligen ibland, att få vara helt ensam. När jag är i skolan hela dagarna och tar hand om Nicolina på kvällarna, så måste jag erkänna att jag till sist blir helt matt i kroppen och känner mig så otroligt svag fysiskt. Mitt humör sjunker till botten och min puls stiger till skyarna. Till sist är jag konstant irriterad, har gråten i halsen och orkar inte ens försöka se glad ut, DÅ behövs det lite egentid.
En 45 minuters promenad räcker gott och väl. Jag får gå för mig själv, bara tänka mina egna tankar och behöver inte lyssna på något eller någon. Efter det kan jag återvända hem med mer krafter, och vad är nu bättre än en glad mamma med energi? :)
Daniel och Nicolina gick till lekparken nästan genast när jag kom hem, så nu får jag lite bonustid här hemma för mig själv. Den tiden ska jag använda till att träna lite.
Glad mamma och liten Nicolina ♥
Du har så rätt! En promenad på egen hand är guld värt :) Få rensa hjärnan lite och bara få några minuter på egen hand.