Jag har alltid vetat vad det innebär, och att det tyvärr finns många föräldrar som utsätter sitt barn för det p.g.a. sömnbrist. Ikväll hamnade jag av ren slump in på en sida där det stod mer om just Shaken baby syndrome, och jag började gråta när jag läste vad som händer med barnet.
Jag minns ju hur det var när Nicolina var liten och grät och grät och grät, och jag inte fick sova mer än två timmar vissa nätter, flera nätter i rad. Jag var känslomässig och utmattad, minst sagt. Redan då visste jag om just denna misshandel, och det är jag jävligt glad över. Tänk om jag hade flippat helt och skakat Nicolina, det var just den tanken som fick mig att gråta ikväll, för jag vet att jag många gånger inte tänkte klart och att jag ofta grät av hur uppgiven jag kände mig.
Jag hoppas att alla ni föräldrar/blivande föräldrar som inte känner till det här tar er tid att läsa igenom texten, och lova mig att ni aldrig skakar ert barn!!
”Livet med barn är inte enkelt alla gånger, det vet varje förälder. Trötthet och barn som inte låter sig tröstas är en kombination som kan leda till frustration. Men därifrån är steget långt till att alla spärrar släpper och en förälder skakar sitt barn så allvarligt att det får bestående hjärnskador eller dör. Ändå händer det. Förmodligen oftare än vad vi tror.
Skakade barn, eller Shaken baby syndrome, är efter plötslig spädbarnsdöd den vanligaste dödsorsaken bland bebisar som är upp till sex månader gamla. Barn i alla samhällsklasser och från alla kulturer utsätts för denna form av misshandel.
Vad innebär Shaken baby syndrome?
Barnen som misshandlas är alltid små. Det kan handla om barn upp till ett år, även om det är vanligare att barnet är under sex månader.
Begreppet skakade barn, eller Shaken baby syndrome, innebär att barnets huvud skakas på ett så kraftigt sätt att hjärnan skadas. Skadorna kan vara av olika omfattning men är ofta alllvarliga. Barnets huvud kan också dunkas mot ett hårt underlag, till exempel skötbordet, på ett sätt som gör att huvudet skadas.
Vad händer med barnet?
Huvudet på ett litet barn är väldigt stort i förhållande till kroppen. Det utgör ungefär en tredjedel av kroppen. Nackmusklerna är inte heller färdigutvecklade. Detta gör att barnet inte kan hålla emot alls om det skakas kraftigt.
Barnets hjärna är mjuk och geléliknande. Vid kraftiga skakningar slungas hjärnan mot det hårda skallbenet med våldsam kraft. De små blodkärl som går mellan hjärnan och hinnorna som finns runt hjärnan slits av och barnet får en hjärnblödning. Med hjälp av datortomografiröntgen går det att upptäcka hjärnblödningen.
Barnet kan också få kvävningsskador och dödsfall förekommer. Om barnet skakas kraftigt samtidigt som den vuxnes händer håller hårt om barnets bröstkorg trycks lungorna ihop och barnet kan inte andas.
Både skakningarna och kvävningstillståndet gör att hjärnan svullnar. Det finns en risk att hjärnvävnad dör när det uppstår syrebrist. Hjärnvävnaden återbildas sedan som vätska så man kan säga att hjärnan ”smälter”.
I värsta fall kan våldsamma skakningar leda till att barnet dör. De barn som överlever riskerar att få svåra skador eftersom hjärnans förmåga minskar avsevärt när bara enstaka stråk av hjärnvävnad finns kvar. Barnen kan få motoriska handikapp, bli utvecklingsstörda, få krampsjukdomar som epilepsi, bli blinda eller få beteendestörningar.”
Källa: http://www.vardguiden.se/Tema/Barn-och-foraldrar/Nyfodd-och-forsta-aret/Skakade-barn/
Amanda: Joo det är absolut viktig info! Man vet ju inte hur farligt det är om man inte har läst om det, och då är det större chans att man utsätter sitt barn för detta även om det inte är något man skulle göra i "lugnt" tillstånd.
Evelina: Man kan inte alltid kontrollera vad man gör när man knappt får sova och måste ta hand om en skrikande bebis varje dag och natt. Du förstår nog varför sen när/om du blir mamma.
Men, varför börjar man skaka sitt barn då?
Usch ja de e hemskt. Innan man fött tänkte jag att ingen kan väl göra en sån sak! Men så kom Elvira å då kom dagarna när man knappt visste uteller in när hon skrek. Då "förstår" man att folk kan göra så. Jag har som tur aldrig gått så långt. Brukar lägga henne på ett säkert ställe. Sen går jag på toa eller bara tar något att dricka å bar stänger av å andas. Då orkar man sen :) hoppas verkligen att de gör mycket för att de ska minskas till 0! Vi fick en lapp om de när hon fötts. Den hängde jag på kylskåpet så man såg det varje dag! Å då kunde även andra som hälsa på läsa den! Mycket nyttigt ju för folk med eller utan barn att läsa ! :)