JANINAS

Tänk vad mycket som hinner hända på fyra år, och tänk hur mycket man kan ändras. 
Jag kan inte beskriva denna känsla med något annat ord än lycka, vi fantiserar om framtiden, fler barn, bröllop, livet.
Det bästa är att jag vet att jag kan lita på Daniel, det finns inte någon som jag känner så bra, eller som känner mig så bra, vi är menade för varandra och det är jag inte rädd för att säga. 
Jag är smart nog att hålla hårt i honom, jag vet att jag inte kommer ångra mig. Han är den rätta, och det finns ingen som är som han. Det har alltid varit något speciellt med honom, när vi var små var han inte som alla andra pojkar, och just därför var han min bästa vän.

Det känns som att jag har slängt bort mitt gamla använda skal, och ett nytt har växt ut. Jag litar på mig själv och jag vet vad jag vill, jag känner ingen oro alls. Jag tar risker, jag gör saker som folk anser vara fel, jag håller händerna för öronen och lyssnar inte på vad andra tycker för ingen annan vet hur jag känner. Jag litar på min magkänsla och varje gång har det visat sig vara precis det rätta valet. Det är jag tacksam över, jag är glad att jag kan känna skillnad mellan hjärna och hjärta. 

Jag har funnit kärleken. Jag skulle aldrig vara den jag är idag, om det inte vore för Daniel och Nicolina.