Det sa Nicolina flera gånger imorse när jag klädde på henne. När jag svarade att vi skulle till dagmamman, så började hon nästan gråta! Hon tjatade om mommo och katterna enda tills vi kom ut till bilen, så jag antar att hon börjar ha drygt efter sin mommo.
Min mamma har aldrig sagt att hon tyckte jag gjorde fel när jag behöll Nicolina. Inte ens när jag kom med den chockerande nyheten vid 16 års ålder blev hon arg, istället blev hon glad och även om hon kanske var aningen orolig i början (utan att säga det), så stöttade hon mig hela vägen. Hon har älskat Nicolina redan från graviditetsvecka 5, och det är jag otroligt tacksam över ♥
Nåja, ang. att hälsa på mommo så ska Nicolina sova där någon natt på sportlovet (nästa vecka). Det ska bli skönt för både unge och föräldrar :)
Nicolina med sin mommo, maj 2010.
wow vilken fin bild :)vilken lycka