Nicolina leker lugnt på vardagsrumsgolvet, hon har tömt hela leksakslådan och kryper runt och suttar på allt hon får tag på. Ibland låter det som att hon nynnar på någon låt, ibland låter det som att hon berättar hemlisar åt leksakerna.
Jag sitter vid köksbordet och läser en tidning. När jag försöker prata med henne så reagerar hon inte alls, hon kunde inte bry sig mindre om mig. Jag försöker med alla möjliga toner, smeknamn och volym, men hon har fullt upp med att leka.
Sen stiger jag helt ljudlöst upp utan att säga något, och går mot toaletten,
då vänder hon sig hastigt om och börjar genast krypa i turbofart efter mig för att se vart jag ska, haha :)
fanx för snäll comment, korta förlossningar is the grej =)