Idag har faktiskt hela familjen varit på mässa. Vi hängde med Caroline och Devin, skulle inte de farit dit så skulle nog inte vi gjort det heller. Mässor är liksom inte vår grej, men det var roligt att göra något annorlunda! Vi gick runt där ungefär två timmar, jag hittade tre böcker åt Nicolina, två åt mig själv, och en åt Joline. De hade många bra böcker som man fick till halva priset, om jag varit rik skulle jag nog köpt mååånga fler.
Vi fick även erfara hur (kommer inte ens på rätt ord som kan beskriva) vissa föräldrar kan vara. Det var nämligen när Nicolina hoppade i hoppslottet som en pojke (typ 4 år) knuffade ut henne ur slottet. Pappan stod bredvid och såg på när Nicolina kom springandes helt förkrossad och ville ha tröst. Vi tröstade och uppmuntrade henne att gå tillbaka och fortsätta hoppa, för alla barnen får vara där. Det tog kanske en minut och så blev hon utknuffad igen av samma pojke, och pappan stod fortfarande där med sin instoppade skjorta och blanka skor, och bara såg på utan att göra något. Han varken sa något åt pojken eller åt oss, bara lät det hända. Inte det minsta berörd. Sen stod han länge och pratade i telefon, och höll inte alls reda på vad hans lilla bråkstake sysslade med. Vad tänkte pappan? Tänkte han alls?
Nåja, det är som tur inte mitt problem. Det enda som stör mig egentligen är att det kanske inte har någon betydelse hur väl man försöker uppfostra sina barn, för förr eller senare kommer ändå andras ungar lära dem sånt som de inte skulle lära sig.
Hej! Har följt din blogg i flera år, men det här är nog första gången jag kommenterar! Varför, det vet jag inte. Jag älskar din blogg, du är så sjukt härlig, ärlig, rolig och det viktigaste, den bästa mamman du någonsin skulle kunna vara mot dina barn. Beundrar dig verkligen, brukar gå in och läsa kommentarerna och kan nog inte beskriva vilken känsla i magen jag får när jag läser de dåliga. Du förstår själv att dem är så SJUKT avundsjuka på dig? Det hoppas jag verkligen att du förstår. Du är ung, men har nog allt det dem flesta önskar uppnå i sitt liv. YOU ROCK! Var bara tvungen att säga det, hehe. Förlåt för att det blev långt..
Massa kramar till dig och dina alldeles underbara barn! Och gud vad mycket jag har skrattat åt alla dina historier med Nicolina, önskar att mitt barn blir lika intressant och framåt. Kommer förmodligen skratta åt Joline’s roliga berättelser, som kommer komma när hon blir äldre, lille sötnosen!!!
JANINA SVARAR: Åh tack! Vad glad jag blev av din kommentar! :) Kramar!
Såna föräldrar fanns det tyvärr allt för många av i HopLop när vi var där. Kändes som om föräldrarna kom dit för att få tid att surfa eller tala i telefonen och totalt sket i vad deras ungar höll på med. Jobbigt men jag antar att man inte slipper undan sånt där.
Såna föräldrar träffar man på alldeles för ofta tyvärr. Idag träffade jag däremot på en mamma vars son knuffade min och hon sa genast till honom och bad om ursäkt till oss.