Jag tror innerligt att ingenting är omöjligt. Alla drömmar man har, kan man göra även när man har barn. En grej som man självklart kan göra, men som jag själv känner att jag kanske måste avstå från, är att få en ordentlig utbildning. Jag har gått ett (av tre) år på målarlinjen, så jag är i princip på ruta noll fortfarande. Jag har två barn och har ingen utbildning alls ännu. Samtidigt som jag redan nu skulle vilja vara färdig, eller åtminstone halvvägs på någonting.
Jag vill få ett bra jobb med bra lön, för jag vill ge mina barn ett bra liv. Men att lägga ner flera år på skolan känns inte som ett så bra alternativ, eftersom jag känner att jag måste börja jobba så fort som möjligt. Jag vill ge mina barn ett bra liv NU, men det vet jag att inte är möjligt. Och när jag pratar om ett bra liv i detta inlägg, så syftar jag på pengar. Jag vet att det finns så mycket mer än det som gör deras liv bra (se nu bara hur bra vi lyckats hittills), men nu pratar vi om utbildning och jobb, därför skriver jag hur jag ser det från den synpunkten.
Jag måste välja mellan att lägga ner många år på en bra utbildning och leva fattigt när barnen växer upp, eller bli färdig om typ tre år och ha en helt okej utbildning som ger ett jobb med normal lön. Pressen har blivit mycket större den senaste tiden, jag känner att jag vill göra så mycket som jag bara kan för barnens skull, bli så framgångsrik som möjligt, men tiden rusar iväg och det känns som att jag inte hinner bli det jag vill bli förrän barnen vuxit upp.
Håhhå, nu blev det bara en massa babbel. Allt känns så grötigt i mitt huvud, jag har funderat så mycket på det här den senaste tiden så jag vet varken ut eller in längre. Innerst inne vet jag nog vilken väg som är den rätta, men den enkla vägen lockar mer. Just nu önskar jag bara att jag åtminstone hade färdigt grunden. Det som alla andra gjorde när jag var upptagen med att föda barn.
Hej Janina!
Följer din blogg med intresse eftersom jag själv var i ungefär samma sits för 10 år sedan. Jag hade själv hunnit få studenten när min dotter föddes, men jag satt i samma tankar, man vill ju ”bli något” men vet inte riktigt vad man ska satsa på, då man har andra att ta i beaktande än sig själv!
Jag sku rekommendera att du tar kontakt med en arbetsvalspsykolog (man kan gå gratis via arbetskraftsbyrån), det gjorde jag och det hjälpte mig jättemycket i mitt velande! Själv valde jag universitetsstudier för att det är så flexibelt, man kunde tenta många kurser och behövde inte sitta på skolbänken, det passade mig bra! Jag jobbade en del vid sidan om också. Annars är nog yrkesstudier att rekomendera, det är en grund som är bra att ha oavsett om man väljer att börja jobba eller studera vidare.
Det tog mig 7 år att bli klar med mina magisterstudier, mina barn var då 8 och 6 år gamla och hade nog allt de behövde, min man jobbade ju så han försörjde oss :) Nu är det jätteroligt att få jobba med det jag drömt om och få ordentlig lön. I sommar har jag min första avlönade semester! Allt går om man vill, det behövs bara lite j**lar anamma! Lycka till!
JANINA SVARAR: Vad intressant att få höra om någon som varit i samma sits och lyckats välja rätt! Jag har faktiskt ringt åt arbetskraftsbyrån och tänkt besöka dem senare i sommar/höst när det börjar bli aktuellt att söka in till skolorna.
Hej Janina!
Jag känner igen mig mycket i det här inlägget.. Jag har varit arbetslös i närmare två år och känner mig periodvis ”värdelös”. Tog därför initiativet nu i vår att söka in till en s.k. KY-utbildning på distans, (perfekt om man har barn!) (undersköterska) och den omfattar enbart 1,5 år och ger väldigt goda möjligheter till jobb både under och efter utbildningen. Undersköterska är eftertraktat idag och därför ser jag det mer som en temporär lösning, för jag orkar inte gå runt arbetslös längre. Jag vill komma igång med livet, tjäna en rimlig lön och kunna unna mig ett gott liv.
Så därför tror jag det är viktigt att du bara ”kasta dig ut” i någonting. Detta är bara ett tips! Men kontakta en studievägledare på din ort och bolla med lite ideér om vad du vill jobba med, vad som är eftertraktat och relativt kort utbildning. Kör hårt och lycka till! ;-)
/Jenny
Vaför inte studera de tre korta åren nu, medan barnen är små och deras utgifter mindre. dagiskostnaderna är ju inte heller höga ifall man studerar, räknas ju på basis av inkomsterna. Jag känner flera som börjat jobb amitt i studierna och som sedan fastnat i jobb träsket. Trot du att du efter att ha jobbat och haft månadslön vill gå tillbaka till studiestödet? Bättre ta studierna i land först och sedan helhjärtat tjäna pengarna! Då barnen växer växer ju utgifterna också. Det är knappast kul att studera nu eller sen men utan utbildning är man inte mycket i dagens arbetsvärld. Lycka till !
JANINA SVARAR: Klart jag ska studera, det var inte det som var frågan nu. Utan hur LÄNGE jag ska studera, alltså hur pass ”bra” utbildning jag ska satsa på.
Är i samma sits!!! men kom ihåg att INGENTING är omöjligt!! :)
Har det precis likadant. Och det är verkligen så jäääkla svårt! Vet inte riktigt vad jag ska göra, vill ju att Liam ska få de bästa förutsättningarna i livet. Och i dagens samhälle är det ju så att pengar har en otroligt stor betydelse, och har man ingen utbildning är det svårt att få jobb med bra lön. Och ibland är det svårt att ens få utbildning? Åh, är så jobbigt :(
Vet inte vart du bor? Men gå in på http://www.kui.se de har utbildningar över hela sverige. Jag läste till undersköterska där. Undervisningen var två dagar i veckan mellan 9-12, även fast man läser på 100% Var väldigt många jag plugga med som hade små barn och de passa dom utmärkt. Jag tog csn lån (finns även bara bidragsdelen plus att man får mer i bidrag om man har barn) plus att jag jobbade lite extra under tiden :) Man kan även läsa helt på distans, då gör man allt hemifrån. Dock vet jag inte om man får exempelvis ta csn lån, vet att bidragsdelen gäller iallafall. Nu kanske du inte vill jobba med något utav de dom utbildar till men är en grund och de passade perfekt när man har små barn :) Tips bara!. KRAM
JANINA SVARAR: Vi bor i Finland, men har planer på att flytta till Sverige. Så jag ska söka till skolor även där :) så TACK för tipset! Kram
Glömde att nämna: Ta chansen och gör undan din utbildning nu, för desto äldra dina tjejer blir, desto mera saker börjar de kräva. Än så länge har du tid på dig innan de dyra behoven börjar. :D
Jag tycker att du ska satsa på en treårig utbildning i alla fall. Tre år så länge och i jämförelse mot vad du får ut av det är det ingenting alls. :)
Sen har du rätt till att gå på vuxenkurserna också. Du får inte ta vuxenutbildningar utan student eller annan examen innan du fyllt 25, så då har du redan tappat några år där du skulle ha hunnit klämma in en grundutbildning oavsett. :)
Ifall du har en grundutbildning men vill lära dig mera och andra saker utan att studera vidare på något högre stadie för en längre tid, är det behändigt att ta några kurser i veckan istället.
Angående bra eller dålig lön man får redan ur en treårig utbildning är det absoulut ingen skillnad mot vad någon annan får, ifall man inte går direkt in och blir en värre chef eller nåt :)
Hur som helst, vi normala jobbar från noll och uppåt och med tiden drar vi med oss bonus, löneförhöjningar, semesterersättningar etc. De stora chefarna börjar alltsom oftast också från den punkten, om de inte är infödda i arbetet eller så. :P
Löneuträkningar höjs med åren, desto längre du varit på ett ställe, desto högre lön börjar du få. Och visst, det finns skillnader på löner och löner. En person som är utbildad lagom för arbetsplatsens krav hoppar ju automatiskt till den högre lönenivån medans outbildade eller utbildade på annat område börjar från bassumman.
Därför säger det ju sig självt att man ska börja jobba inom områden som utbildningen är menad för ;)
Det finns ingen dålig utblidning, för den du blir efteråt är den du lever på oavsett låg lön eller högre lön och det är väl det viktigaste att man faktiskt trivs med det man gör.
Och ingen skada med många saker i bagaget, tänk bara hur erfaren CV:n kommer att se ut sen ;)
Och en utblidning går ju inte ut på att du kan börja jobba bara med en sak och en sak endast. Du har många varierande jobbalternativ även du är utbildad t.ex medie assistent etc., men det är så många olika arbeten (stora som små) att man inte vet om hälften som finns ens, även om man är färdig utbildad :)
Väl under utbildningen är det ju viktigt att du samlar på dig sådan information, lärarna vet oftast saker som eventuella arbetsplatser och liknande, men de säger inte sånt bara så där, man måste våga fråga personligt. Likadant som man måste göra dörrknackningar för att få början på jobbansökan, man får inte anställningsförfrågan via brevluckan precis :P Speciellt inte ifall man är ”okänd” på arbetsmarknaden och aldrig haft ett fastanställningsjobb och så.
Hoppasdu fick en lite vettig realistisk bild av detta långa. :)
Kram och tack för en jättebra blogg att läsa :D
Du kan ju också bli dagmamma åt Vasa stad, inte världens bästa lön men du får vara hemma med barnen längre.
JANINA SVARAR: Neeeej aldrig i livet! Min mamma är dagmamma, och det är nog det sista jag vill bli. Haha!
Har du tänkt på läraoavtal? Alltså att man jobbar samtidigt som man går några kurser och läser självständigt, och får en examen på det viset. Eller yrkesskola kombinerat med gymnasiet? Man behöver bara skriva 4 ämnen för att få studenten, har själv en yrkesexamen och studentexamen som jag tog samtidigt :)
JANINA SVARAR: Har tänkt på båda! och förmodligen blir det någondera, eller bara yrkes, eller nån vuxenutbildning som inte kräver yrkesexamen eller student.
Om du skulle skaffa barnvakt till dina barn, hur skulle du då vilja att hon/han är och gör med dem? :)
Älskar din blogg, den är så bäst<3
Du är med i Paows blogg om du int sitt redan:D
gu va häftit!! PAOW ha länka dej på hennes blogg!!!! fan va häftit när du blir så känd!! :DD:D
JANINA SVARAR: Hahah! Tack för att du sa! :D
du kan ju ta en koll på Paow blogg, du börjar bli ganska stor nu inom bloggvärlden så ett stort grattis! ;)
Du har helt rätt INGENTING är omöjligt i livet
Du har all tid i världen att vidarutbilda dig efter de tre åren, då är barnen äldre och går säkerligen på dagis m.m och vardagen blir mera rutiner m.m och då kanske finns tid för enstaka kurser för att höja sin kompetens och lön..
All lycka i det du söker och du kommer garaterat få de du strävar efter förr eller senare..
så går det när man är korkad.
JANINA SVARAR: Men vilken tur att jag tänker med röven (haha) ibland! Annars skulle vi ju inte ha våra underbara döttrar som betyder allt för oss.
Känner så igen mig. Borde vara hemma med Maxi för han är bara liten en gång, borde studera för att i framtiden få ett bra jobb, borde jobba nu för att ha råd att leva. Och allt detdär gör att jag får en sån otrolig ångest. Hela nästa år känns som ett stort frågetecken. SÅ jobbigt!
Tycker inte det är nåt att skämmas för att ha ”normal” lön. Det är ju det som flesta har, vare sig dom fått barn tidigt eller inte.. Och med högre lön kommer som du själv säger längre utbildning och sen säkert ännu mer krävande jobb som kanske innebär att du måste vara borta från familjen mer, och det verkar inte som om du vill det.. Nä, satsa på en treårig yrkesutbildning till att börja med (eller gymnasiet, inte alls så svårt som folk verkar tro!) och se sen vad du vill göra. Lycka till med valet!
Att bli framgångsrik resulterar ofta i att man istället för att göra sina barn en tjänst sviker dom. I många fall blir det tyvärr så då du ofta blir så uppslukad av ditt arbete. Ska du tjäna mycket pengar måste du jobba hårt, jobba mer kanske än ”normal” arbetstid. Och i ärlighetens namn så är inte pengar värt mer än tiden med familjen. Men förstår hur du tänker, självklart vill man kunna ge sina barn allt. Men man får nog fråga sig själv vad blir man egentligen lycklig av? :) Vad blir dom lyckliga av? Barn som är uppväxta i familjer där pengar spelar stor roll har ofta svårt att se ett liv utan dom, men är du uppvuxen i en vanlig svenssonfamilj med en vanlig svenssonlön så vet man inget annat och saknar det inte heller :) Det handlar ju mycket om prioriteringar också, hur man väljer att spara, leva osv.
Med det sagt betyder det inte att man ska ge upp sina drömmar :) Vill man verkligen jobba med ett visst yrke, go for it! Men att utbilda sig enbart för att kunna tjäna mycket pengar tror jag inte man blir lycklig av :) Välj med hjärtat något du brinner för och kämpa för det, visa dina barn att man ska följa sitt hjärta och att allt går med lite vilja och kämparglöd :) Har man hittat ett arbete man tycker är roligt, där man utvecklas, ser fram emot att gå till jobbet och till och med kan sakna det när man är ledig DÅ har man nåt toppen i arbetslivet :) Det är många gånger svårare att nå dit än att bli något där man tjänar mycket pengar.
Följ ditt hjärta, oavsett om det tar två år eller sju år att komma dit så är det värt det i slutänden. Är du lycklig är ju dina barn lyckliga! :)
JANINA SVARAR: Du har så rätt!