Här provar lillfisen på en fjortis pose :)
Här har hon just tryckt in sista kexbiten i munnen :)
.. och här är hon trött och redo för att lägga sig i vagnen.
Så nu somnade hon just ute i vagnen, och jag väntar på att Birth stories (a.k.a. Vauva tulossa eller Vi får en baby) ska börja.
Jag har funderat på att baka muffins idag, men vi får se om jag har alla ingredienser, annars väntar jag tills nästa gång vi åker och handlar.
Daniel är ledig på tisdagar så han ligger ännu och sover. Jag och Nicolina steg upp 06:30, och eftersom jag är duktig och kom mig i sängs igår klockan 22 så har jag lyckats få 8½ timmars sömn inatt igen :)
Daniel kom och la sig först nångång efter 02, så han lär nog sova någon timme till.
En ständig fundering jag har, är varför det är en självklarhet att det alltid är jag som ska stiga upp med Nicolina på morgonen? Jag har heller inte läst om någon annan mamma som får sova så länge de vill, det är alltid mannen som får ligga kvar.
Vad är det för jävla regel? Mamman behöver väl minst lika mycket sömn som pappan, om inte t.o.m. mer.
Och när man tänker på att det är mamman som bär babyn i magen i 100 år och måste stå ut med både illamående och sömnlöshet redan då, så tycker man ju att det är pappans tur när babyn väl är utanför magen, men nejdå. Han får fortsätta ta det lugnt och sova.
Jag har funderat på att baka muffins idag, men vi får se om jag har alla ingredienser, annars väntar jag tills nästa gång vi åker och handlar.
Daniel är ledig på tisdagar så han ligger ännu och sover. Jag och Nicolina steg upp 06:30, och eftersom jag är duktig och kom mig i sängs igår klockan 22 så har jag lyckats få 8½ timmars sömn inatt igen :)
Daniel kom och la sig först nångång efter 02, så han lär nog sova någon timme till.
En ständig fundering jag har, är varför det är en självklarhet att det alltid är jag som ska stiga upp med Nicolina på morgonen? Jag har heller inte läst om någon annan mamma som får sova så länge de vill, det är alltid mannen som får ligga kvar.
Vad är det för jävla regel? Mamman behöver väl minst lika mycket sömn som pappan, om inte t.o.m. mer.
Och när man tänker på att det är mamman som bär babyn i magen i 100 år och måste stå ut med både illamående och sömnlöshet redan då, så tycker man ju att det är pappans tur när babyn väl är utanför magen, men nejdå. Han får fortsätta ta det lugnt och sova.
Okej, i vårt fall så är det rätt så självklart att det är jag som stiger upp, eftersom jag är mer av en dag-människa och ändå inte sover mer än till 08-09 på morgonen, men det känns i alla fall orättvist.
Hur har ni det där hemma på morgonen, ni som inte har en man som måste stiga upp tidigt och åka till arbete, får ni sova eller är det alltid er man som ligger under täcket någon timme till efter att ni stigit upp med barnet/barnen?
Hur har ni det där hemma på morgonen, ni som inte har en man som måste stiga upp tidigt och åka till arbete, får ni sova eller är det alltid er man som ligger under täcket någon timme till efter att ni stigit upp med barnet/barnen?
I alla fall så håller jag fast vid att mammor är mer superwomen än pappor är supermen ;)
Jag har faktist den lyxen att ha en morgonpigg sambo. Han stiger oftast upp runt 5 tiden och åker i jobb på vardagar. Då är det givetvis jag som tar hand om Siri, men vi sover ju båda den tiden :)
På helgerna vaknar han ungefär lika tidigt som på vardagarna, då är det alltid han som tar Siri och jag sover vidare en timme eller två. Eftersom hon nu oftast sover till 7-7.30 är det ju inte så rysligt tidigt att det går ju faktist stiga upp den tiden.
Min sambo jobbar i genomsnitt 11 h/dag 6 dagar/vecka så jag ser det som en självklarhet att det är jag som tar hand om Iris nattetid och stiger upp med henne på morgonen. Själv jobbar jag 2 kvällar i veckan och slutar då kl 22. Före allt är fixat här hemma och jag kan läggamig är klockan ofta närmare 01. Nästa morgon stiger jag ändå upp med Iris fast hon vaknar kl 6.
Man har ju själv valt att vara hemma med sitt barn så jag tycker det är självklart att man tar natt- och morgonturerna då också. Jag sover hellre mindre än att behöva jobba som min sambo gör. Han drar in mer än dubbelt mer pengar än vad jag gör med halvtidsjobb+barnbidrag och hemvårdsstöd så jag skulle aldrig "täckas! ha honom att stiga upp mitt i natten då Iris är ledsen. Han själv skulle nog inte ha något emot det men han sover så djupt att han endå inte vaknar.
Nu då vi är mitt i husbyggande och sambon har fullt upp hela tiden drar jag hela lasset här hemma, allt som ska göras ska göras av mig. Visst, det är jobbigt vissa dagar men man får acceptera att just nu finns det inget val. Jag är säker på att det kommer en period då sambon har mindre jobb och kan avlasta mig istället. Man kan inte köra på millimeterrättvisa hela tiden! Skulle han däremot syssla med "oviktiga" saker istället för att jobba så skulle jag inte acceptera det, då väljer man ju att göra struntsaker istället för att umgås med sin familj.
Nu blev det långt´men sånt händer :) Skönt att Nicolina blev frisk! Det är inte roligt då de små är sjuka… Ha de bra!
Vår lilla tjej sover ju till 8-9 så det är inte så farligt att gå upp med henne. Men vi brukar för rättvisans skulle gå upp varannan morgon och göra frukost till henne :) Vi gör det mesta varannan dag här hemma, laga mat, diska, ta ut hunden osv:P Allt för att det inte ska bli nåt tjabb :) När han jobbar går han ju långt innan hon vaknar så jag tar ju upp henne sen :)
Ni borde med köra varannan morgon, då vet man det och det blir inte tjabb om det. Väljer man då att vara uppe för länge får man skylla sig själv ju :)
hemma hos oss går det till på detta vis: gubben jobbar varannan vecka och dom veckorna han är hemma och "ledig" så sover han sålänge han får.. tills ja e å ropar me honom att han MÅST stig opp. Har no allti vari jag som ha stigi opp me V eftersom ja int kan sov länger än ti 9 heller. Men vissa gangor får no jag sovmorron å, men ti e no få. Ja antar att e ji ganska lik för allihopa hede..
Vad ni är snälla med ere gyybar som får sova!! Man kan ju inte direkt leva det "gammla" livet som det var före babyn… stå på er och se till att de tar sitt annsvar också och låt de växa i rollen! Det är betydligt tyngre att vara hemma hela dagarna när barnen har sämre dar änn att få gå till jobbet och fundera på annat och koppla bort hemmet en stund.
Hejsan! Jag har haft turen att ha en sambo som även han stigit upp på natten och på helgerna har han stigit upp med sonen och jag ca 1h senare då dottern vaknat. Men nu vet jag inte riktigt vad som hänt, tror han glömt bort detta;) Sover som en stock på nätterna så det blir jag som får stoppa nappar hit o dit (tur att barnen sover bra).Just nu somnar jag om så dåligt så skulle gärna få vila ut ibland. Får väl ta en diskussion snart;P Där kommer vi igen till det viktiga enligt mig, prata med er kille för de är ju faktist inte tanke läsare som åtminstone jag gärna ville tro ibland;P
Oj vad jag känner igen mig! Såhär är det också här, Daniel är uppe halva nätterna och sen är han så trött och sur om han måste stiga upp tidigt med Nicolina. Då är det skönast för alla om han får sova ;)
här jobbar pappan vardagar och sover helger eftersom han VILL vara uppe halva nätterna då.. tycker det är jätte orättvist men de finns ingen annan lösning för oss, på heljerna försöker jag väcka honom alltig i ca 3h och det resulterar bara i att han är jäklit sur på mej då han int får sova, har försökt prata med honom om saken och då tycker han bara att jag gnäller.
åh så skönt att skriva av säg lite, tack :)
Okej :)
I början är det extra viktigt att mamman också får sova, eftersom babyn är vaken mycket på nätterna så får man lätt sömnbrist och mister aptiten, om man gör det så minskar förstås mjölkproduktionen, så jag håller tummarna att du får sova ut ordentligt på helgerna, för det behövs! :)
jag är gravid och vi har ännu inte några barn, men vi har diskuterat just detta…
jag tycker åxå det ska varar rättvist. pappan kommer att jobba vardagar hos oss, så då är det jag som kommer att stiga upp på natten o morronen när bebin vaknar, men då tycker jag pappan kan göra det på helgerna, så jag åxå får sova ut någon gång (om man nu kan det då!?), fast pappan är ledig då. att sköta ett barn är ju åxå som ett jobb, så jag tycker man skall dela det så gott det går! likadant med alla andra hemmasysslor, för knappast hinner man med allt sånt, spec inte i början när bebin är nyfödd… få se! :)