Den här bilden är tagen i augusti 2008, vi hade just flyttat in i lägenheten och börjat skolan och det var dagen före skolfotograferingen.
Som vanligt så kunde jag inte bestämma mig för vilka kläder jag skulle ha :)
Daniel tyckte jag var så söt i mina mamma-tights så han tog fram kameran!
Det känns som evigheter sen, fast det bara är 1 år ..
USCH! Här var jag i graviditetsvecka 42. Bilden tog Josefin den 22 december 2008, kvällen före jag blev igångsatt.
Jag var så nervös och förväntansfull så Daniel var tvungen att sova hos mig den natten för att jag skulle få någon sömn.
Vi visste inte då att vi skulle bli hemskickade efter igångsättningen och få återkomma redan nästa kväll.
Äcklig och tung kände jag mig i alla fall, fast jag bara vägde 52 kg. (Före graviditeten vägde jag 46 kg)
Jag somnade efter en liten stund och dagen därpå fick jag känna riktiga sammandragningar för första gången.
Kvällen före julafton, vi väntade inte precis på jultomten det året.
Igångsättningen tog fruktansvärt sjukt men sammandragningarna hade i alla fall satt igång.
I häftet som jag har bredvid mig skrev jag ner tidpunkten på alla sammandragningar.
Det var inte så kraftiga ännu, men kom var 7 minut.
..
Dagen därpå började sammandragningarna komma var 4 minut och efter klockan 15 blev det kraftigare varje timme, snart kunde jag inte prata när jag fick en sammandragning, sen kunde jag inte ens stå upprätt.
Jag knep igen och kämpade, "jag vägrar att föda barn på julafton!" var det enda som fanns i mitt huvud.
20:00 klarade jag inte av det längre, jag ringde åt Daniel och vi for till sjukhuset. Då var jag öppen 6-7 cm och jag fick åka in till förlossningssalen direkt.
00:23 kom hon, ja är nog en av de mest envisaste nyblivna mammorna i världen.
26 december kom mamma, Josefin, Jessica och Jenny på besök till BB.
Jag och Daniel var så lyckliga och trötta på samma gång.
Senare samma dag fick vi åka hem, då började vårt liv som en familj på riktigt!
Usch då, jag tror inte jag skulle klara av att Daniel skulle få ett sånt arbete! :S
Tack detsamma! Joodå, tiden går nog mycket fortare än man tror :)
Blev så glad när jag såg att din Daniel fått komma hem. Du har så rätt i att han behöver få vara hemma med er nu när Nicolina är så pass liten. Det händer så mycket med barnen i den åldern så är inte roligt att vara borta 2 veckor då…
Själv lämnade jag ensam för 20 år sedan med min äldsta son när han var knappt 2 månader. Då började hans pappa jobba på färjorna över till Sverige och var borta åtminstone en vecka i gången. Visserligen fick han då också vara hemma längre stunder när han var hemma, men det är alltid tryggare när man är två som kan ta hand om den lilla. Gubben jobbade där i 10 år och på den tiden fick vi två barn till, (Lillon är en av dem och henne känner du ju), så kunde bli lite jobbigt för mig ibland.
Samma dag som gubben började jobba på färjorna, den 13 juli, for nu den äldsta sonen till militären i Kajana och jag saknar honom fruktansvärt, förstås :(
Minns detta datum så bra, eftersom det också är min födelsedag :)
Ha det så jättebra alla tre, och njut av lilla Nicolina!!! Snart är hon stor och börjar springa ute och jaga pojkar :) :)