Just nu är jag lite deppad.
Även om jag älskar att vara hemma med Nicolina så behöver jag komma ut och träffa folk.
Jag har varit hemma i typ 1½ år, och det är inte lätt att hitta nya kompisar när man inte går i någon skola och heller inte gillar att festa och vara ute på det viset. Jag har inte någon kompis här i Vasa, och det börjar bli rätt så påfrestande.
Bara en liten promenad med någon skulle kännas så uppfriskande, att få prata och skratta med någon utanför vår lilla familj, en kompis. Någon i min ålder, men som ändå är så pass mogen så att jag kan prata om mitt liv.
Fast det lär nog få vänta tills jag börjar skolan i höst. Kanske jag klarar av 4 månader till, när sommaren kommer känns allt mycket lättare, så det ska väl nog gå an.
Ja sku jätte gärna vila lär känn dej :)
så om du känner för nångång att prata eller va som helst så sej till bara :)
joo lägg en inbjudan på bloggen din :) vet int riktit var man sko kona vara men jag ska ti rådgivningen denhär vekon så ja tänkt fråg där var di bruk ha dihär mamma-barn träffan å om man sko kona vara tär. Annars kan man väl böri me att träffas nånstans i stan
maj sko pass bra, tå e skolan slut å. Jag satt upp en annons på mammapappa.com å så tänkt ja skriv nån lapp å lägg upp e vi barn/mödra rådgivningen här in i stan :)
Du kan ju alltid kast Nicolina i bilen och komma på mamma-barn träff till Årvas nan gang tå ni har tid… på torsdagar mellan kl. 10 – 12. Lite väl langt att kör men i brist på annat så :)
Oj Tack snälla ni! :) skönt att någon förstår, och helt fantastiskt att någon vågar erbjuda sig att bli min vän :) ni är guldvärda! Jag tar kontakt.
Jag vet exakt hur du känner dig!!
Jag är hemma hela dagarna med min dotter, har alltför många km till min familj och mina vänner har är inte i samma stadie i livet som jag så vi har inte så mycket gemensamt nu när jag är mamma…
Man bara går hemma, har samma rutiner, dag ut och dag in…
Ser framemot att får komma tillbaka till "verkligheten" när mitt mammaledigt är slut, fast man på samma gång är livrädd att lämna sitt barn ifrån sig till en vilt främmande människa.
Blandade känslor det där när man varit hemma ett bra tag.
Vi går gärna på barnvagnspromenad med er nåndag, om ni vill? : )
tror nog det finns många som sku vila umgås med dej :)
Vet exaaakt hur det känns. Det är så svårt att skaffa kompisar och enda gångerna någon vill ha ens sällskap är då de ska ut och festa. Medan man själv bara önskar att någon sku komma över på en kopp te och sitta och prata med varandra. Ens ett telefonsamtal och prata om nånting där sku vara såå skönt… De e verkligen frustrerande.
jag sko vara intressera av att start nå ung-mamma grupp här i vasa, sko va roligt att träff andra i samma ålder med barn!
jag kan gärna komma och hålla dig sällskap bor endå bara 300 meter ifrån er , tror jag ? :)