Jag har aldrig tidigare förstått varför man skulle vilja ha barnen så tätt som ett års skillnad, förstår nog inte riktigt ännu heller men efter Joline har jag snabbare börjat känna mig redo för en till. Jag minns ännu när Nicolina var kring 1,5 och jag tänkte på hur det skulle vara om jag blev gravid då, jag kände mig varken mentalt eller fysiskt redo förrän hennes tvåårsdag närmade sig. Visst är det jättebra sen när de blir äldre att ha varandra nära, det kan säkert bidra till ett starkare band, men av egen erfarenhet så är 2-3 års skillnad riktigt passligt. Hur tänker ni mammor kring åldersskillnad? Ska det vara tätt eller en paus emellan?
Det är roligt att Nicolina minns när Joline låg i min mage och att hon har uppfattat hur snabbt Joline har växt. Vi kan prata om hur det var när hon bara låg på golvet och tittade på Nicolina och då förstår hon även att lillasyster kommer bli ännu större. Det har varit skönt att kunna förklara åt henne varför Joline ibland (ofta) behöver mer uppmärksamhet. Sen har det förstås varit väldigt behändigt att hon kunnat gå på toaletten, hämta saker från skafferiet när hon blivit sugen och jag inte kunnat stiga upp ifall jag t.ex. ammat, hämta blöjor eller våtservetter när min mammahjärna svikit, o.s.v. Skulle hon varit i Joline’s ålder när hon blev storasyster så skulle hon typ pekat på lampan om jag bett henne att hämta nåt, haha.
Ändå längtar jag så oerhört mycket efter trean nu redan fastän Joline är så liten ännu. Ifall vi kan få en till vill säga, man ska inte ta något för givet. Allt från graviditeten till att se hur syskonen knyter sitt band är så underbart och absolut det bästa i livet. Idag när jag och Nicolina satt och beundrade Joline och funderade på hur liten hon varit, gav hon henne flera kramar och viskade i hennes öra ”jag tycker så mycket om dej Jolly. Du e så sööt”. Sen när jag sa att vi om några år kanske får en till baby, sken hennes ögon upp och hon gav ifrån sig ett glädjetjut och började fantisera om hur hon ska hålla i den lilla babyn och vagga henne. Ja, hon vill bara ha småsystrar, haha. Något som hon också ser fram emot är att få dela storasyster-rollen tillsammans med Joline.
Hon är så duktig! Men jag förklarade att mamma och pappa måste jobba mer innan vi kan ge henne ett till syskon. Och det förstod hon ju såklart, vår kloka Nicolina ♥
Vet inte riktigt vad jag ville komma fram till med detta inlägg, ville bara skriva av mig lite. Men jag lovar och svär, babyfabriken är inte igång och kommer inte vara det på ett bra tag. Jag nöjer mig med att längta och drömma om framtiden, det är fint det också!
Efter första gossen hade vi bestämt att vi vill haen till, om möjlugt rätt fort. Då han var 8 månader var jag gravid igen och vår andra son föddes då den äldre var 1,5. Storebror var så pass liten att han aldrig förstod sig på svartsjuka så det var ju skönt! Dessutom är han en god sovare och var väldigt självständig som liten (nu som treåring är han värsta trotsmonstretoch behöver hjälp med allt känns det som mellan varven ;)). Vår lillebror var en mycket lättskött och lugn typ och första halvåret var inte speciellt tungt. Då renoverade vi hus samtidigt dessutom och pappa var inte hemma ens om kvällarna. Sennär lillebror var strax under året började det jobbiga, båda är in i någon horrorperiod som aldrig tycks ta slut! Däremot kan jag inte sätta det på ålderskillnadskontot, men jag tror ju att de skulle gå lugnare till om båda fick tillräckligt med uppmärksamhet och tid av föräldrarna. Även med två kan det bli svårt att hinna umgås ensam med vart och ett av barnen. Dock tror jag vi har samma problem om de har tre eller fyra år emellan. Vi vill också ha ett till barn, men det får nog vänta. Dkulle gärna däremot vara gravid, föda barn och ha spädisarmest hela tiden :) Även om jag gärna skulle se barnen med liten åldersskillnad så känns det som om jag inte räcker till dessa två mellan varven, hur skulle det då kännas med en fyra?! Och tänk sen när de kommer alla på samma gång i tonåren, då behöver de oss lika mycke för att sätta gränser och guida dem i livet som de behöver nu! Den biten har jag svårt att se att skulle ge bästa möjliga resultat, även om det känns attsmåbarnsåren kunde gå ihop även med minimala ålderskillnader… Tur är vi alla olika i alla fall! Jag känner några som har flera barn supertätt som klarat det galant och har ett inre lugn utan dess like, medan jag samtidigt vet några som balanserar på bristningsgränsen. Lyssna till eget hjärta och inte andras kommentarer!
Dina tjejer är så fina :)
Fast det inte skulle skilja lika många år mellan Joline och det tredje syskonet som det gör mellan Nicolina och Joline tror jag det ändå skulle gå hur bra som hälst för er. Nicolina får ta hand om mamma lite ;)
Längtar också efter att få egen liten familj. Är bara 19 år så vill böja med att bygga upp en ”karriär” nu först, och skaffa hund haha. Men lite familjesjuk blir man av att läsa din blogg för ni är en så fin familj.
Måste även lägga till att du passar så himla bra i sidecutten din :D
Jag blev oplanerat gravid bägge gångerna så jag behövde inte fundera så mycket,som tur var ;) Vilja var bara drygt 1 och 5 månder när jag blev gravid igen,2 år när Tintin kom.
Jag tyckte det var lite tidigt. Hon kunde inte uttrycka sig verbalt än och det var trots och skrik och hon var frustrerad. arg för att jag mest ammade och det var tuffa första månader.
Själv hade jag nog velat ha 3-4 år mellan barnen,även fast dom nu drygt ett år senare har mycket glädje av varandra.
Jag kan inte riktigt förstå hur folk skaffar barn ännu tätare(även om jag inte klankar ner på nån eller ifrågasätter elller bryr sig hur folk gör eg) .. Jag tänker ju att dom är ju så små,en tid man aldrig får igen.
Jag är super sugen på ett syskon till min son men vi vill vänta lite tills han är två år . Men om jag skulle bli gravid nu så skulle han vara två när syskonet kommer. Men jag tycker att två tre års skillnad är bra. Som du sa, att dom kan lite själva dom förstår oss lite och så. Måste vara jobbigt att ha två ” bebisar” samtidigt. Jag fick ett syskon när jag va ett år och två månader typ och mina föräldrar sa att det va jobbigt för jag förstod inte mycket och jag förstod inte varför jag måste vänta och sen när min mamma ammade min bror så skulle jag klättra över allt och leva rövare så min mamma kunde inte riktigt slappna av medans hon ammade och så. Men två år som tidigast tycker jag att man kan ge sitt barn ett syskon.
Jag tycker att min son förstår ganska mycket och han lyssnar bra om man vill att han ska komma eller stänga en dörr eller lägga tillbaka något så gör han det. Fast om vi ska ha ett tredje barn så kommer det nog dröja ett par år. Men man vet aldrig.
Jag har 10 år mellan mina barn. Tror varken det är bra eller dåligt att ha kort emellan eller långt. Det bästa är nog att man skaffar syskon när man känner sig redo…eller när hela familjen känner sig redo. För barnen ska ju oxå känna sig redo att få syskon. Jag tycker det är skönt med lite år emellan, då får man hjälp och kan lättare förklara varför mamma kanske måste ta bebisen istälet för det äldre barnet
Jag hade tre år mellan mina och tycker de var perfekt. Stora tjejen hade blivit lite mer självständig och inte riktigt samma behov av mig längre. Läser man om de så verkar tre år vara ganska bra, och framåt. Vet folk som skaffat jätte tätt och verkligen sagt att det vart JÄTTE jobbigt. Sen har jag vänner med två års mellanrum som också verkat haft de tuffare än mig. Men visst längtar man :P Våra är nog jämngamla precis nästan =)
Roligt när du skriver av dig, känns som om man får titta rakt in i dina tankar :) Du ser alldeles otrolig ut i ditt nya hår!! Passar dig jättebra! :)
tänker väl mig också att 2-3 år mellan barnen verkar bra, och det är väl ganska vanligt. däremot är min lillasyster 6 år yngre än mig och vi har alltid varit väldigt nära varandra och hon är fortfarande min bästa kompis och den jag litar mest på fast vi båda två nu är vuxna och bor långt ifrån varandra.
Härliga drömmar om framtiden, Janina!
Tiden får utvisa när och om det blir en tredje.
Vilken stor och förstående tös ni har!!
Åh slutar aldrig förundras över hur klok hon är eran dotter! Ni har verkligen fått fina barn :)
Visst längtar man efter trean. Våra fyller fem respektive tre inom kort, men här har vi samma dilemma. För fler barn krävs det att vi har högre inkomst. Nu är jag i alla fall färdigutbildad (5,5 år på Universitetet) och är redo att söka jobb. När jag har en ”riktig” föräldrapeng, då hoppas jag att trean vill flytta in.
Drömma är aldrig fel :) Och dina barn är så otroligt fina<3
Jag kommer ihåg att jag var så himla ”babysjuk” när äldre sonen var 1 år (min sambo var inte lika förtjust) När sonen var 1,5 år var vi gravida igen och en lillebror föddes när den äldre var 2,2 år. Jag är dock så innerligt tacksam att det var över 2 års skillnad mellan barnen (istället för t.ex 1 eller 1,5) Eftersom den större kunde gå ganska självständigt på wc, kunde leka själv, titta på tv ibland m.m eftersom lillen visade sig vara en typ som aldrig! sov, på nätterna vakade han eller sov i famnen och på dagarna sov han i bärsälen (tills han var 5 mån.) Att torka rumpor, koka mat, sätta den större och sova i vagnen på dagarna m.m med en liten i famnen hela dagarna + vara slutkörd efter ingen sömn alls var jobbigt, och så mycket jobbigare om den äldre skulle ha varit ”ännu mindre” och behövt ännu mer hjälp. Så hos oss har iaf 2 års ålderskillnad varit helt bra, tror sönerna har nytta av varann när de blir äldre, och storebror är redan super glad när nu snart 1 åringen kan vara med i sandlådan och leka. Jag tror dock att det är viktigt att ge egen tid åt barnen, så att de själv kan få ta del av all kärlek ensam alltid ibland. Nu är jag dock inte det minsta babysjuk, men en nummer 3 skulle jag nog nångång, kanske om 4-5 år vila ha om möjlöigt, men man får vell se sen :-)
Så roligt att ni vill ha en till i framtiden:) Själv blev jag riktigt förvånad hur snabbt bebissugen kom efter första barnet. Nu är hon bara 9 månader och min kropp riktigt skriker efter en till liten knodd. Så vi vill ha tätt mellan våra barn. Är själv uppvuxen med en bror som bara är 11 månader yngre än mig och vet hur bra kompisar man blir. Sambon resonerar mer att ja när man ändå sover dåligt så får man ta 2 flugor i en smäll.
Men detta är bara en önskan. Jag tror att det blir det en 2:a snart så får det ’bara hända’ inget vi kommer planera.