JANINAS

Jag tror nog att alla unga föräldrar kan hålla med om, att man har en ständig press på att göra allt felfritt. 
Åldern säger mycket, i vissa fall. 
I detta fall vill jag berätta om hur åldern påverkar prestationen, att vara ung förälder. 

Samhället praktiskt taget skriker ut att man förstör sitt liv om man blir gravid i unga år, eller att man förstör sitt barns liv. 
Inte i någon värld kan en t.ex. 15 årig mamma göra mammajobbet lika bra som en t.ex. 30 årig. 
Visst finns det undantag, det finns även såna som accepterar och tror att man kan göra allt precis lika bra.
Men tillbaka till de som tror att man inte kan, nu pratar vi om majoriteten.

Minsta lilla rörelse övervakas, granskas och betygsätts. 
Om en 30 årig mamma går på toaletten så länge barnet leker lugnt på golvet, och barnet under dessa 3 röda minuter lyckas klättra upp på soffan och falla ner, så är det så synd om barnet och för att inte tala om mamman (!), stackars mamman som blev så rädd att något skulle hända med barnet.
Om en 15 årig mamma går på toaletten så länge barnet leker lugnt på golvet, och barnet under dessa 3 röda minuter lyckas klättra upp på soffan och falla ner, så är det så synd om barnet som har en så oansvarig mamma, som lämnar barnet ENSAMT. Sina behov kan man göra när barnet sover. Man är därmed klassificerad som omogen, och inte i närheten redo att bli mamma ännu. 

När man är ung förälder, känner man hela tiden att man måste förutse det oförutsedda. Inte det minsta blåmärke får ta plats på barnets kropp.
Rena kläder varje dag, och fritid åt mamman endast en kväll i månaden. Inte ens så ofta, bara för att ”som man bäddat får man ligga”. Man börjar själv bestämma att spendera den enda lediga kvällen i månaden, precis som alla andra kvällar, hemma med barnet. Bara för att inte skapa några negativa funderingar, att man t.ex. är trött på att vara hemma och att man vill slippa vara mamma. 
För det är man inte, det är bara svårt för folk att förstå det.

Allt ska vara perfekt, fläckfritt, hela tiden. 
Man balanserar på en tunn tråd med tusentals åskådare, ett snedsteg och alla stiger upp och går hem. Besvikna på showen, och man får ingen ny chans eftersom åskådarna inte ens trodde att man kunde klara det från första början. 

Det är det som är det svåra med att vara ung mamma, och det har inte ens något med barnet att göra.
Det är människorna omkring, de som vill ha rätt när de säger att man inte är mogen före man fyllt 20, de är de som gör livet svårt för såna som mig. Inte livet som ung mamma, inte alla blöjbyten och tidiga morgnar, inte alla dagar som man måste gå runt och bära på en skrikande bebis, och inte det faktum att man inte kan göra vad man vill längre. Nej, det är människorna som ser på, som får göra vad de vill ännu och som inte vet hur det verkligen är att vara ung mamma, de som håller koll på minsta lilla rörelse och anser att de har rätt i att man förstör sitt barns liv om man blir gravid som ung, bara för att barnet dunkar huvudet under bordet.
Det är det som är det svåra med att vara ung mamma. Alla negativa människor. 

Ta detta inlägg med en nypa salt. 
Alla är inte likadana, och det finns fortfarande hopp i samhället. 
Det finns många olika varianter på precis allt. Nu fick ni läsa min.