Nu tänker jag ladda upp massa bilder, inga bilder från själva dopet, men från ”dop kaffet” och efteråt när vi kommit hem till Daniels föräldrars.
På vägen till dopet sov hon som en liten gris, kanske hon kände på sig att hon behövde lite extra energi? ;)
(Hon sitter den vägen eftersom bilbältet inte räcker till för att sitta med ryggen vänd mot trafiken)
När alla satt och åt blev lillfisen vild. Hon kröp snabbt iväg och for raka vägen till bänkarna, bänkarna där alla barn springer och jagar varandra när det är någon tillställning.
Här sitter hon och rättar till skorna ;)
Här sitter hon och rättar till skorna ;)
Här står hon och ylar. Hon var riktigt ivrig när hon såg barnen springa runt, hon ville också, men märkte snabbt att hon ännu är lite för liten för sånt :)
När vi kom hem vägrade hon somna, istället fortsatte hon vara vild!
Ibland räcker det inte med att sitta och titta på avstånd .. en lite närmare titt behövs.
Haha, kolla på hennes blick! Hon var så på G och överallt hela tiden, och det slutade inte förrän bilresan hem till Brändö. Då sov hon igen som en liten gris.
Annars så kan jag ju berätta att hon inte var världens lugnaste unge under själva dop ceremonin heller.
Först satt hon bara snällt i pappas famn och pekade på Yasmine som låg i sin mammas famn uppe vid altaret, men sen behövde hon tydligen se lite närmare, så hon kröp iväg och var påväg upp till altaret ett x antal gånger.
Jag hämtade henne men då blev hon förstås sur och skrek, så till sist för att undvika att bli dagens irritationsmoment så fick hon göra som hon ville. Då var hon tyst.
Hon höll sig nedanför altaret i alla fall, och där stod hon då och glodde.
Först satt hon bara snällt i pappas famn och pekade på Yasmine som låg i sin mammas famn uppe vid altaret, men sen behövde hon tydligen se lite närmare, så hon kröp iväg och var påväg upp till altaret ett x antal gånger.
Jag hämtade henne men då blev hon förstås sur och skrek, så till sist för att undvika att bli dagens irritationsmoment så fick hon göra som hon ville. Då var hon tyst.
Hon höll sig nedanför altaret i alla fall, och där stod hon då och glodde.
Det gick bättre än förväntat i alla fall och jag hoppas hon lägger Yasmine på minnet. Självklart ska vi försöka få dem att bli kompisar, och hittills har de bara visat positiv inställning ;)
