Jag och Carro började ikväll prata om en grej som jag faktiskt inte tänkt så noga på förut, dethär med att donera sitt barns organ ifall ett sånt beslut skulle bli aktuellt. Det gör ju ont bara av att tänka på det! Men som förälder måste man fundera även på såna svåra beslut. Förmodligen bättre att man gör det förr än senare.
Det var på Nyhetsmorgon i måndags som man kunde lyssna på när två föräldrar berättade om hur det gick till när de blev tvugna att ta det tunga beslutet. Lilla Kevin var bara 6 månader när han dog (ajaj det gör extra ont i mammahjärtat när man har ett barn i samma ålder..), och de valde att donera hjärta, njurar och lever.
Tänk att 90 000 människor dör i Sverige varje år (säkert ungefär samma statistik i Finland), och bara 150 personer donerar. Tänk vad många liv man skulle kunna rädda om ALLA som dog var donatorer! Jag har inget emot att själv bli organdonator, jag har flera gånger tänkt att jag ska ta reda på var man ska anmäla sig, men att anmäla barnen har jag faktiskt inte alls tänkt på. Det är något jag inte VILL tänka på.
Men om jag nu en dag befinner mig i den mardrömmen och måste besluta, så skulle jag nog göra det (är rätt säker på att Daniel känner likadant). Min första tanke var NEJ! Inte MITT stackars barn! Men efter att ha tänkt igenom det hela lite mer, så kom jag fram till att när det skulle bli aktuellt så har det värsta redan hänt. Kroppen är redan död och kommer ändå bli uppskuren på obduktionen. Kroppen är bara ett skal, och jag kommer inte på något sätt kunna behålla barnet längre eller mer om vi istället bränner eller begraver alla organ. När vi isåfall bränner upp alla fungerande organ så dör förmodligen flera barn samtidigt, och vi skulle kunnat rädda åtminstone ett av dem. Skulle det va tvärtom att någon annans barn skulle dö och mitt barn var döende och behövde få det andra barnets organ, skulle jag va evigt tacksam ifall de valde att donera. Det skulle ju rädda vårt barns liv!
Hur ser ni på dethär? Och vet ni var vi finländare kan anmäla oss och våra barn?
HÄR kan ni se klippet från Nyhetsmorgon.
jag har för ett par veckor sen ordnat ett kort till mig själv. Och det är så busenkelt och så livsviktigt. Vi har många många många på listan i Finland. Så med kortet som man alltid har med sig så vet personal att man är donator. Gå in påhttp://www.kyllaelinluovutukselle.fi och beställ kortet. :)
Nu vet jag inte hur appar funkar i Finland jämfört med Sverige. Men det finns en app, både till android och Iphone, som heter ”Digitalt donationskort” från MOD. Istället för att ha ett donationskort i plånboken finns det alltså även att ha i mobilen. :)
Starkt, jobbigt, viktigt och gripande inlägg !
Jag tycker absolut att alla som kan ska donera. Visst, det gör ont om det har med ens barn och göra, men som du säger, då är ju barnet redan dött och man kan inte få tbx henne/honom på nått sätt! Och därför tycker jag att även om det är svårt och jobbigt att gå med på något sådant så är det också viktigt. Många andra barn kan räddas från döden pga det och det endast tack vare ens egna barn.
när vi ändå talar om donation vill jag uppmärksamma er på den här sidan: http://www.tobiasregistret.se/ (finns nog ett finländskt alternativ)
det är ett register som vet vilken typ av benmärg man har. om teg min bror skulle behöva en benmärgstransplantation och ingen i familjen passar, kan man söka i det här registret. det är frivilligt att vara registrerad där och man behöver inte ta beslut om man faktiskt vill donera fören man faktiskt passar som donator och blir tillfrågad.
http://www.stm.fi/sv/social_och_halsotjanster/halsotjanster/donationsvilja#1
Här hittade jag information om organdonationer i Finland. Hoppas allt fler börjar fundera kring denna fråga och väljer bli donator för att hjälpa andra eller få hjälp av någon annan ifall livet hamnar i en svår situation och man själv behöver ett nytt organ.
Förut kunde man hämta en lapp från apoteket att man vill vara organdonator. Men jag har förstått att nuförtiden är man organdonator automatiskt och man måste anmäla sej ifall man INTE vill vara det.
Är inte helt säker men så har jag hört i alla fall…
Igår när jag tog upp ämnet på min blogg så va de flera som kommentera att det nyligen har blivit så att i Finland e ALLA organdonatorer när vi dör, om vi int klart och tydligt har sagt nånting annat i vårat testamente. Så de e ju superbra! Innan fanns de ju små kort vi apoteke som man kuna fyll i å ha i plånboken..men de va ju int så effektivt fö dem tappa man ju bara bort.
Men jå. Ja tänker helt som du, speciellt eftersom nu Selma har en missbildad njure. Tänk om vi nångång sku behöv operer den. Även fast he int e livsfarligt så sku ja ju va evigt, evigt tacksam om de sku finnas en donator för Selma. Så givetvis sku man också gör samma sak för att rädd någon annans liv om de sku va så att ens egna barn går bort (usch hemska tanke..)
Om jag inte minns fel så är man iFinland automatiskt organ donator ifall man inte uttryckligen sagt annat.
Alla är automatiskt klassade som donatorer i Finland om man inte har motsatt sig detta på något vis :)
”Tidigare måste man få tillstånd för organdonation från en anhörig om den avlidne inte hade ett donationskort. Nu antas det att en avliden som är en lämplig givare har gett sitt samtycke till organdonation om man inte känner till att den avlidne under sin livstid hade motsatt sig ingreppet.” ( http://www.stm.fi/sv/social_och_halsotjanster/halsotjanster/donationsvilja )
Och vill man vara på den säkra sidan så anhöriga slipper ta ställning och utreda kan man beställa donationskort här ( http://www.kyllaelinluovutukselle.fi/elinluovutus/ja_till_organdonation ) och bära det med sig, just in case :)
Här är man per automatik organdonator om man är myndig när man dör och inte specifikt har motsatt sig organdonation (genom att berätta det åt anhöriga eller skriva det i testamente/liknande juridiska dokument). Lagen om det ändrades för några år sedan, förut hade vi också samma system som Sverige. Vad gäller kidsen så är det väl föräldrarnas beslut så länge de är minderåriga gissar jag!
De finns kort tex. På apoteket eller så kan man beställa från nätet. Vardu skriver datum och namn och bär me dej i plomboken. Ett så kallat donationskort.helt gratis :) har själv ett sånt i plomboken och så har ja såklart berättat till min familj om mitt beslut :)
ps. Söta barn du har :)
Oj hjälp vilken fråga, har tänkt (precis som du) att man gärna får ta mina organ om jag dör, men barnens.. hjälp så svårt. Men jag tror nog att dom skulle få ta deras också, precis som du säger, det gör varken till eller från för oss och det räddar livet på någon annan.
Meddela om du hittar var man skall anmäla sig, ska ta och göra det med det samma isf :)