JANINAS

Den stora frågan: Att berätta eller inte berätta

Det var ett väldigt svårt beslut för oss.
Det var meningen att vi skulle vänta till efter vecka 12, men då trodde vi ju att det skulle räcka med måttligt illamående och att jag skulle kunna vara i skolan och fördriva dagarna på normalt sätt. 

Tänk så fel man kan ha!

Nångång i vecka 6 kom illamåendet. De första två dagarna tyckte jag att det var helt OK, inte värre än förra gången (då var det förjävligt). Men varje dag blev det värre och nu kan jag inte ens gå i mataffärer för bara synen av mat (allt från mjöl till kött) retar upp min spyreflex. 

Ni kan ju tänka er känslan man har när man har spysjukan, tänk er hur dåligt ni mår ungefär 10 minuter före ni ska spy, så dåligt har jag mått varje dag. Ibland klarar jag inte ens av att gå in i köket för om det står något framme (t.ex. ett müsli paket), så måste jag lägga mig ner för jag börjar må så illa så jag nästan svimmar.

Nu har jag börjat äta Postafen, jag tar bara halvdos (en halv på kvällen och en halv på morgonen) så nu har det lättat lite. Jag mår fortfarande skitdåligt men spykänslan tränger inte på heeeela tiden. Istället blir jag trött, så trött att jag inte klarar av att hålla mig vaken så jag somnar lite nu som då och så får jag inte köra bil.
Andra biverkningar är att jag blir väldigt ”slö i hjärnan” och så domnar mina läppar bort ibland, haha. 

Så just nu består mina dagar av att jag ligger i soffan eller sängen, finns inte mycket annat jag orkar. Varje dag tar jag mig ändå ut på en promenad eftersom både bebisen och jag behöver frisk luft. 

Vart jag ville komma med detta inlägg, var orsaken till varför vi valde att berätta nu. Om vi väntat med att berätta skulle jag vara sjukskriven och praktiskt taget döende helt i min ensamhet, jag skulle inte få skriva av mig och då skulle dessa 4 veckor som återstår kännas som en eeeeevighet. Jag hoppas ju förstås att det bara är 4 veckor kvar, när jag var gravid senast gick illamåendet över i vecka 12 så jag inbillar mig att det blir likadant denna gång (snälla gode Gud!).

Sen ville jag också visa er en bild på hur jag ser ut nu, så kanske ni har lättare att förstå hur jag känner mig dessa dagar. Bilden är tagen igår, jag gör inget för att se död ut, det är en helt naturlig bild där jag kollar in i kameran på precis samma sätt som jag kollar på allt annat nuförtiden. Helt normal alltså.

Det känns skönt att äntligen få skriva på bloggen som vanligt igen. Att få berätta om min vardag utan att försköna alltihopa. Hoppas ni respekterar det hela och inte skriver något i stil med ”fyfan vad du är ful!”, om ni gör det så lovar jag att ni kommer straffas av Någon viktig där uppe sen när ni själva får äran att genomgå denna oerhört härliga första trimester :)

(Jag är självklart även evigt tacksam över att få genomgå en graviditet igen.)

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Petra

    Jag förstår precis hur du har det! Jag är i vecka 14 och har mått så illa att jag blivit inlagd på sjukhus. Vilken tur du hade att ditt illamående gav sig v12 förra gången, mitt höll i sig i 9 månader…och det verkar ju bli nåt liknande den här gången också.

  2. Jenni

    grattis! men prova primperan istället för postafen mot illamåendet. postafen är mot åksjuka och annan form av illamående som orsakas av att man rör sig (båt, flyg, buss, m.m.). medan primperan är mot det illamående som man får av graviditeter, morfin, magsjuka, m.m. bara ett tips. :) ta hand om dig!

  3. Anonym

    Grattis=) Usch kommer ihåg de där illamåendet:( Jag mådde illa lääänge. Kan rekomendera åksjukearmband, jag kunde inte vara utan dom=)

  4. Jolin

    vad kul med en liten till!
    Jag älskar din blogg, du är ärlig med allt du skriver och ljuger inte om nånting!
    Du är stark och kommer klara det här galant!
    Kram :)

  5. Anonym positiv läsare

    Grattis!!! Du ser ju inte alls ful ut! Lite trött kanske men ändå fräsch o vacker!

  6. Ronja

    Men guu så kul me en till :) Stooort GRATTIS!! Och hoppas att allt kmr att gå bra :) Och hoppas illamåendet slutar tidigare denna gång :) Lycka till!

  7. Amanda

    Grattis :) jag mådde illa nästan hela graviditeten men så märkte jag att dagar jag åt ost blev det värre så jag slutade helt och blev mycket bättre! Hoppas du blir bättre med sen :)

  8. Lotta

    Åååh, vad kul!! (inte med det att du mår dåligt, haha)

    Stort GRATTIS och lycka till! :)

    blev lite chockad när jag läste att du var gravid igen :D men du e stark och klarar allt! :)

    Kram

  9. Helena

    Men sötis, vem skulle kunna kalla dig ful med de stora vackra ögonen!?
    Hoppas att du mår bättre väldigt snart så att ni kan glädjas ordentligt åt pyret som växer i magen.
    Massa varma cyberkramar till dig.
    /Helena

  10. Yessica

    Oj stackaren, man ser på dig att du mår bajs. Men jag tror du har rätt inställning till det här så du orkar kämpa i några veckor till.

  11. Hanna - mamma till Yasmine

    Åh darla! Såna här gånger skulle det sitta finemang med körkortet så att vi får komma och hålla dig sällskap, kanske vi gör det också nu snart. Bara du/ni orkar med besök förstås! :) Synd bara att det inte finns så mycket matlust kvar men något får vi nog allt ta med så får ni lägga undan i skafferiet och ta fram när du äntligen får tillbaka sötsugen/malusten :) Och du är inte ful utan fin. Kram på de!

  12. Michelle

    Jag tycker att det är superroligt att du berättade att du är gravid igen. Och din blogg har alltid varit så bra just för att du inte förskönar någonting utan berättar hur det är. Det ska bli såå roligt att följa hur det går för dej, du är som en förebild för andra unga mammor och flickor över huvudtaget. Du vågar göra det du vill och står för dina val. LYCKA TILL MED ALLTING! :)

stats