Nu är vi hemma i Brändö.
Vi valde att åka hem redan ikväll eftersom Daniel blev så täppt i näsan p.g.a. kissorna.
Jag har lagt Nicolina och Daniel diskar, när han är färdig ska vi krypa till sängs samtidigt för en gångs skull.
Jag är jätte trött, Nicolina var så orolig inatt så hon vaknade flera gånger och förstod antagligen inte riktigt var hon var. Dessutom är det så mörkt på natten i Oravais jämfört med här i Brändö där vi har gatubelysning som lyser utanför vårt sovrum hela natten, så hon är inte riktigt van med att det ska vara helt mörkt. Även om vi hade på nattlampan hela natten så var det ändå inte tillräckligt ljust.
Det är när man varit borta som man inser hur mycket man älskar att vara hemma.
Det tog mig nästan ett år innan jag började se Vasa som mitt hem, för mig var det stor ändring och att känna sig som hemma är inget som händer över en natt för mig.
Till en början gillade jag inte alls att bo i stan, jag ville bo i lilla lugna Oravais, på landet.
Nu föredrar jag att bo på ett större ställe med mer människor, jag gillar att något hela tiden händer och det jag älskar mest är att oavsett dag, eller tid på dygnet, så är det alltid någon som är ute. Det är ju inte precis som i Helsingfors där alla är vakna dygnet runt 7 dagar i veckan, men det är tillräckligt för mig.
Jag älskar att höra postgubben vara vaken, och komma på cykeln klockan 04:30 på morgonen, och trycka in Vasabladet genom vår postlucka. Jag är ofta vaken med Nicolina när det händer, och då känner jag att jag inte är enda i världen som är vaken den tiden, vilket man gör om man bor i Oravais och är uppe så tidigt.
Jag kan tänka mig att postgubben inte är så värst glad över att stiga upp så tidigt och åka ut på cykeln i 15 minusgrader, han tycker säkert att han är enda i världen som inte sover, så nångång när han har tryckt in tidningen ska jag öppna luckan och säga åt honom att jag också är vaken :)
Det finns så mycket mer som gör att jag älskar att bo i stan, men det är jag för trött för att skriva nu.
Vi kan säga såhär: Jag kommer kanske inte bo i Vasa för resten av mitt liv, men jag vill i alla fall aldrig bo i en liten by igen.
