Alla vet nog att jag är FÖR amning. Alltid varit. Har alltid producerat mjölk som en kossa. En mjölkmaskin. Jag tycker bröstmjölk är bäst, och älskar att amma. Älskar att känna mig lite speciell när jag kan ge något åt min baby som ingen annan kan. Älskar att man ser på hennes kroppsspråk att hon vet vad som kommer hända när jag lägger henne i amningsläge och se hur ett lugn, en trygghet infinner sig i hela hennes lilla kropp. Jag tycker det är supermysigt.
MEN…
Nu har jag börjat känna något som jag faktiskt inte känt förut (som jag kan minnas). Hur mysigt, praktiskt och billigt det än är så känner jag en liten längtan efter att sluta. Jag har alltid varit säker på min vilja att sluta och har slutat när jag fått den känslan, men nu är det mer så att jag önskar att jag hade en vettig orsak att sluta som skulle få mig att helt på riktigt vilja sluta. Som det känns nu så vill jag både sluta och fortsätta.
Varför vill jag sluta då? Jo för att…
Ja alltså nu när jag börjat jobba lite smått igen och även börjat på med andra projekt som kräver att jag är borta någon timme rätt ofta så känns det lite krångligt med amningen faktiskt. Ifall Milou sover när jag far iväg och hinner vakna och va hungrig innan jag kommer hem så måste ju Daniel ge ersättning, och då när jag kommer hem och vill amma så är hon redan mätt. Så det gäller inte bara såna gånger när jag är borta flera timmar åt gången utan varje gång jag ska iväg så måste jag tänka efter och planera efter amningen.
Men så kommer vi då till den andra delen av mig som inte vill sluta, och det är för att…
There. Beslutsångest deluxe. Magkänslan säger mig att jag kommer sluta riktigt snart, men jag är så otroooligt rädd för att ångra mig. Dethär är nog sista bebisen i vår familj (jag vågar inte bli gravid igen och gå igenom ännu ett helvete) så om jag ångrar mig är det något jag aldrig får uppleva igen. Ifall man inte förstås får ställa upp och jobba som mjölkkossa på bb om man blir sugen? Höhöhö.
Jag önskar i smyg att min mjölk tar slut av sig själv, eller att Milou skulle börja föredra flaskan framför bröstet. Så skulle jag slippa avgöra. BLEH!
Ni som slutat amma av annan orsak än att mjölken tagit slut, barnet börjat rata bröstet eller annan vanlig orsak, vad fick er att sluta amma?
Oavsett när jag slutar så vet jag ju att det blir förr eller senare. Troligtvis kommer jag ha lika mycket beslutsångest oavsett när jag slutar, för när jag tänker på hur det skulle kännas ifall vi planerade skaffa fler barn i framtiden skulle jag nog inte alls ha lika svårt att släppa taget nu. För det är inte själva amningen jag har svårt att släppa taget om, det är spädbarnstiden. Hon blir ju inte större bara för att jag slutar amma, men det band som vi haft sen hon föddes (sen vi fick reda på att hon låg i magen egentligen) finns ju inte längre när hon slutar amma och det bandet kommer jag aldrig ha med någon igen. Då är jag bara ”lika bra som pappa”. Förstår ni hur jag menar?
Har ammat alla mina 3 barn till ca 10-13 månader. Jag har alla gånger trivts med att amma och haft massor med mjölk. Sen tycket jag det är väldigt bekvämt med att amma, mjölken är alltid med och har rätt temperatur. Med sista barnet blev jag nästan lite ledsen då hon mittiallt vid 12 månader tvärvägrade amma. Trodde det var sista gången för mig. Men nu sitter jag här och väntar mitt 4:de barn och bara väntar på att få amma igen.
Men fastän jag har ammat relativt länge så tycker jag att var och en ska göra precis som det passar dem bäst. Ingen ska ha dåligt samvete för att de inte ammar eller för den delen ammar lite längre
Hejsan!
Har själv haft exakt samma tankar idag. Min dotter är nu en vecka från 6 månader och har nu fått sina två första tänder också. Har funderat mycket på hur praktiskt det skulle vara för mej men också alla andra om jag skulle sluta amma. Vet ändå inte om jag vill ännu för då får jag just den där känslan att jag ”bara” är som pappa sen.. Hoppades på att tänderna skulle orsaka så att det gjorde ont men nääi de går hur bra som helst.. Skulle vara enklare om man själv skulle slippa välja,just så som du sade. Hur har det varit när du slutat me de andra flickorna?
Kan förstå dina tankar. Jag slutade amma vår don vid 6, 5 månader å det kändest också lite ledsamt.orsaken var att jag skulle börja ta medicin som inte passade ihop med amning. Före hade vi också gett flaska utöver amningen så det gick bra att sluta. Du kan ju också fortsätta en tid om du så tycker och så ger ni flaska de gånger det bejövs.
Jag slutade amma vid 6,5 månader med min yngsta. Jag började känna lite som du, att jag ville ha mer frihet (oj gud vad ego det låter..). Och på nåt sätt så kändes det som att bebisen började bli ”stor”, åt annan mat osv.. Så när han började sova hela nätter så bestämde jag att sinar mjölken nu så får den göra det, det gjorde den. Jag skulle ha kunnat kämpa med att upprätthålla amningen ännu en tid med tätare dagsamning, men valde att inte göra det. Jag ångrar mig inte. Visst känns det lite ”fel” att ge ersättning när man skulle kunna amma, men jag tyckte att om jag har gett ”det bästa” åtm när jag helammade så var det en fin bedrift, tiden som han åt ersättning var inte så länge i slutändan heller…
Sluta med det dåliga samvetet :) Slutade amma båda mina vid knappt 7 månaders ålder. Då kändes det rätt, de åt mat då och ammade bara morgon och kväll så vi började ge välling morgon och kväll istället för att jag skulle vara låst hemma :) Hade inte velat amma längre ändå, kommer inte amma ens till 6 månader förmodligen med trean då jag kommer gå tillbaka till skolan när han är 5 mån :) mjölkersättningen som finns idag är ju kanonbra och tänk alla som inte blivit ammade alls, det blir folk av dom med ;) De första 6 månaderna är ju bra om man kan/vill amma sen gör det nog varken från eller till :)
Gör det du själv vill, Milou bryr sig garanterat inte om hon ändå tycker om ersättningen :) Mysa hud mot hud kan man göra ändå :)
Ja had lite samma ångest, men nu när min bebis har börja ät mera mat och även välling och gröt så har amningen automatiskt minska supermyki, såklart. Så nu e min mjölk på pass sinad att pattarna int blir stinna, men ja har ändå mjölkproduktion kvar så de räcker till morgon och kväll. Så..så har vi hållt på nu och kommer säkert att gör tills bebisen själv bestämmer att e får va färdigt eller mjölken sinar helt och hållet :) Har också lite svårt att släpp spädbarnstiden, för den kommer ju aldrig tillbaks (int me samma barn iaf ;) )
Jag förstår dina tankar men har tyvärr inget bra råd till dej förutom att du ska gå på din magkänsla.
Jag hade problem med amningen med första barnet. BB personalen blandade in flaska redan på bb-inte bra för att sen få amningen att fungera problemfritt..där blev pumpen min bästa/värsta vän i 6,5 mån.
Före andra barnet föddes hade jag bestämt mej att ingen flaska alls för att amningen skall funka.
Å visst funkade det å jag bestämde mej då att jag tänker amma sålänge jag å babyn vill.
Här står vi då, 1,5 år senare, å amningen funkar lika bra ännu ;)
Har ingen plan på att sluta ännu. Det är en helt annan känsla att amma ett äldre barn som är medveten om det på ett annat sätt. <3
Styrkekram i ditt beslut, gör som du själv känner, innerst inne.