”…så det vore idiotiskt att ta bort något som man kanske aldrig får igen” den frasen förstod jag inte riktigt vad du syftar på. eller jag förstår men skulle det ens vara ett alternativ för dig någon gång att verkligen ta bort ett liv? jag menar ni har ju redan barn som ni klarar av att ha och ni har ett förhållande som fungerar, ni är två. t.ex. om du skulle bli gravid igen ännu om flera år och ni väntar det fjärde och det är inte egentligen menat utan det bara blev så, skulle du/ni då också ta bort det för att ni egentligen bara vill ha tre barn? jag vet inte om jag tolkar allt helt fel men jag läser det som att ni hade en snabb tanke om att kunna ta bort men det vände snabbt för ni vill ju ha tre men tajmingen är inte den bästa – okej. Men skulle du ta bort det om det skulle bli ett oväntat fjärde senare?
Bara en fråga och jag menar INTE hoppa på eller kritisera men rätta mig om jag har fel.
Men tänkte bara för det händer ju så lätt att det visar gravid på stickan fast man inte menat att bli det och inte vill ha fler.
Ha det bra!
Nu handlar det ju inte om att jag skulle ta bort ett fjärde ” för att vi bara vill ha tre barn”, vi vill ju bara ha tre barn av en anledning. Det där att skaffa en sista om 5-10 år bara för att vi är tillräckligt unga då ännu är inte något vi har på kartan längre heller. Det låter ju bra i praktiken, men stackars den lilla som kommer så långt efter alla andra tänker vi. Att skaffa en fjärde när de andra blivit äldre bara för att få mysa med en nyfödd en sista gång känns egoistiskt. Visst, vissa är helt OK med att vara ensambarn eller ha syskon med många år emellan, men JAG tycker själv att det är så bra med ett syskon i ungefär samma ålder, och Daniel som är en typisk ”skrapakako”, som vi säger häromkring (barn som föds långt efter sina andra syskon) har själv sagt att det skulle varit roligt ifall hans yngsta bror varit lite närmare i åldern när de var små. Vi kan ju bara utgå från hur vi själva känner, det är ju trots allt våra barn.
Så där har vi ju en anledning varför vi inte vill ha ett fjärde om några år. Skulle vi vilja ha ett fjärde skulle vi nog inte vänta längre än 3-4 år. Man ska bara ha så många barn som man orkar med, och säkert skulle vi klara av en fjärde men man vill ju inte bara ”klara av” ett visst antal barn, man vill ju NJUTA av livet med barnen också! Redan innan jag började vänta Joline visste jag att jag ville ha en till efter henne, men nu känner jag verkligen att det här får vara sista. Tre barn är alldeles tillräckligt för oss och om jag mot förmodan skulle bli gravid igen trots skydd så skulle jag nog med 85% säkerhet göra abort.
Många tycker att abort är helt otänkbart, det är förbjudet i vissa länder och så finns det de som missbrukar det och inte verkar bryr sig det minsta. Jag är absolut inte en sån, jag har aldrig gjort en abort och jag tycker att man ska ha en jävligt bra anledning för att göra en. När mensen var två veckor sen i augusti kändes det som att det var enda alternativet. Jag ville verkligen inte vara gravid då, har fortfarande ingen utbildning och minimal chans till bättre jobb än det jag har (städerska). Jag ville få färdigt något innan det var dags för nästa. Men så plussade jag, och då ändrades allt för mig. När jag fick det svart på vitt att det faktiskt var någon som växte i magen kändes en abort så mycket jobbigare. När jag har något viktigt att fundera över går det rätt snabbt innan jag fattat ett beslut, min hjärna jobbar på högvarv och redan samma kväll var jag nästan helt säker på att jag inte ville göra en abort. För efter mycket om och men kom jag fram till att de anledningar vi hade varför vi inte ville behålla var egentligen rätt själviska. Just för att vi nog klarar av en till fastän jag inte har en utbildning ännu, man kan utbilda sig när som helst, och så andra funderingar i samma stil.
Så tro inte att jag skulle göra en abort sådär bara, det är en jättestor grej för mig. Men skulle jag bli gravid när vi verkligen gör vårt bästa för att inte bli gravida, jaa då är det nog tillåtet tycker jag.
Nu undrar jag om du som frågade detta har egna barn? Jag tror det kan vara fler av de som inte har barn som är emot abort, för det är nog en helt annan sak att vänta sitt tredje än att vänta sitt första. Jag minns hur jag hade så starka åsikter om allt när jag väntade Nicolina. Jag trodde jag hade allt under kontroll och var så säker på vad som var rätt och fel. Kan säga att många åsikter ser helt annorlunda ut nu. Och vem vet, om två år kanske jag sitter här i samma situation och tänker DEN HÄR är absolut vår sista. Sånt kan man inte förutspå hur säker man än är på något.
Det här blev ett långt och slarvigt (?) inlägg, skrev bara rakt ur huvudet men jag hoppas du fick det svar du sökte! Och kom ihåg (gäller alla andra också), alla får ha en egen åsikt och den grundar ju sig i hur just den personen upplever livet och vad som är viktigt, rätt och fel. Ain’t nothing wrong with that!
Jag har själv gjort två aborter. En när jag var 15 och en när jag var 18 år. Båda gångerna kändes rätt med tanke på att jag ville gå färdigt gymnasiet och utbilda mig klart på universitet. Det kändes bra då att ta dessa beslut som har gett mig så otroligt mycket :)
JANINA SVARAR: Kändes det rätt så var det förmodligen rätt beslut! Huvudsaken är att det känns rätt för en själv.
Vad är en ”jävligt bra anledning” till att göra abort enligt dig? En kvinnas beslut att göra abort har väl ingen annan ett skit att göra med, för min del får man göra abort av vilken anledning som helst. Ponera att du hade makten att bestämma om kvinnor fick göra abort eller ej, skulle du då neka en kvinna rätten att avbryta sin graviditet om hon inte hade tillräckligt bra anledning enligt dig? Nej, lev och låt leva, för min del får man göra hur många aborter man vill, egen kropp, eget val. Finns inga bättre eller sämre anledningar till att göra abort.
JANINA SVARAR: Jag tycker det är fel när tjejer använder abort som preventivmedel, gör man det dessutom ”hur många gånger som helst” kan man få svårigheter att behålla en framtida graviditet eller i värsta fall bli steril. E man t.ex. 14 år kanske man inte tänker lika moget ang. allvaret kring abort som man gör när man t.ex. e över 20 eller har barn från förut och läst på hur tidigt i en graviditet som ett foster kan känna smärta o.s.v. Jag tycker man ska ha en bra anledning utgående från sitt eget perspektiv så man är säker på sin sak och faktiskt tar det på allvar och sen lär sig av erfarenheten och inte bara fortsätter göra aborter för att man inte orkar använda preventivmedel eller helt enkelt inte bryr sig. Men ifall nån vill göra många aborter – fine with me! Men nu var det ju fråga vad JAG anser och då utgår jag ifrån hur jag känner inför att göra abort själv. Och då handlar det inte om att jag skulle lägga mig i andras liv, som du får det att låta som.
På dig låter det som att bara din åsikt är det ända rätta, på det sätt du ifrågasätter min. Jag har folk från ”båda sidorna” som ifrågasätter vad jag tycker och nu sa jag min åsikt. Och precis som du säger har du inte ett skit att säga till om det heller. Jag försöker inte bestämma vad andra ska tycka eller tänka. Min åsikt om det här har ingen betydelse i den stora frågan och det har jag inga planer på att försöka ändra på heller. Jag tycker alla får tycka som de själva vill, som jag skrev i inlägget. Även du. End of story.
Och det var inte heller så att jag menar att man ska ha många barn (om det kan tolkas så ens vad jag frågade) för jag håller 100% med om att man ska ha så många man tycker att känns som man orkar med! Jag är fullt med dig på den punkten! Det kan räcka bra med en eller två och sen säger man stop! Inget där utan det var nog bara det där att om man blir gravid och har ett bra förhållande, om man verkligen skulle ta bort det då, det är ju ett liv…men nu då så poängen var att jag är helt och fullt med på att tre räcker mycket väl! Det är ju krävande att ha barn så man ska ju KLART skaffa så att man känner att man har orken.
Okej nu har jag väl sagt mitt ;) hehe ha det bra!
Ok, det är som du säger att vad som händer i framtiden vet ingen hur man känner och tycker då. Det var nu bara jag i mitt stilla sinne började fundera över saken och tänkte ta upp och fråga. :)
Och jag menade inte som att min fråga skulle tas som skit mot dig som någon antytt här ovan! NEJ! Får man inte fråga? Och som du sa Janina alla har sin åsikt och det är inget fel med det! (tack att det också kom upp i inlägget) Får jag då inte ens yttra mig och ha en egen åsikt bara för att jag inte kanske förstod vad du exakt menade med ditt tidigare inlägg och om du mot all förmodan skulle bli gravid igen, om du skulle göra abort då…jag menade inget illa eller som ett påhopp som jag även skrev tidigare.
Det var bara en fråga!
Hoppas jag inte förklarat slarvigt här nu men jag fick svar på min fråga och det tackar jag för och önskar er allt gott! :)
Jag gjorde abort när jag var 20 (ca 5 år sen), ångrar det inte en dag och det tycker jag är ett tecken på att det för mig var rätt beslut!
Tänk att jag tänkte att du kommer få ta nån sorts skit för att du skrev om tankar kring abort! Du får stå ut med mycket ibland! Jag har samma åsikt som dej, förut var abort inte ens möjligt i mina tankar men idag med 3dje barnet påväg är tankarna nåt helt annat. Jag vill kunna ge mina barn livskvalite och så mycket kärlek jag kan. Inte bara ha barn för att jag tycks bli gravid jävligt lätt. (Här behöver jag nog tillägga att jag blivit gravid trots prevention!)
Väldigt ansvarsfullt beslut tycker jag ni har gjort (igen) ;) Man ska ha så många barn man själv orkar med, men också för barnets skull för att de skall få en bra grund och odds för ett bra liv. Jag tror att ni kommer att ha 3 lyckliga barn i er familj.