Förr ikväll tittade jag på några filmsnuttar av Nicolina då hon var 1-2 månader, gud vad jag saknar den tiden ändå!
Fast det är mycket enklare dagar nu på många sätt och vis så var nog den första tiden mysig (när man bortser nattamningen, sömnbristen, spyorna och koliken förstås).
Jag är nog glad i alla fall över att Nicolina blivit så pass gammal som hon är nu.
Vi var till lägenheten idag och insåg att vi inte tänker tapetsera där i alla fall, det får duga som det är.
Men måla ska vi göra, i köket och i hallen, så det längtar jag till!
Just nu försöker Daniel få Nicolina att somna, det går inte så bra eftersom man måste hålla i henne emellanåt när hon försöker vända sig på mage för att sen sätta sig upp, och när hon ser honom börjar hon skratta och blir helt vild.. vårt lilla busfrö :) <3
