Det känns som att jag inte varit hemma alls idag, jag har nämligen varit hos min mormor.
På morgonen var jag ute med Nicolina på gården och fördrev tiden.
Vi plockade jordgubbar och blåbär, Nicolina gillade inte blåbären, men jordgubbarna gapade hon stort för! Givetvis fick hon bara äta små bitar, lika små som en halv lillfingernagel, men det räckte bra till för att hon skulle få smaka.
Vi gick också upp till postlådan, sen glömde vi Vasabladet ute i skogen på en sten, den blev hämtad därifrån några timmar senare.
Jag har pratat med Daniel idag, han verkar ha det rätt bra, det gör mig glad.
Han borde komma hem nästa fredag, så då ska jag laga hans favoriträtt – blodig biff med klyftpotatis.
Eller det kanske inte är hans favoriträtt, men det är något han inte äter så ofta och något han verkligen älskar.
Det är en överraskning, som tur så läser han aldrig min blogg så det gör inget att jag skrivet min plan här.
Jag hatar nästan allt kött och har ingen aning om hur man tillreder en blodig biff, men för hans skull ska jag ta reda på det och försöka lyckas.
När vi var i stan förra helgen, så märkte jag hur nära jag och Daniel är egentligen.
Jag ville måla naglarna innan jag skulle sova, så jag gjorde det i sängen.
Utan att säga något så när vi la oss ner kom Daniel riktigt nära mig och höll i "flaskan" medan jag målade, så det skulle vara lättare för mig. Vi pratade om något helt random under tiden och först när jag var färdig började vi fundera på vårt betéende. Vi började skratta.
Det kanske låter lite töntigt att jag uttrycker mig såhär, men jag har verkligen världens gulligaste fästman! :)
Ofta känns det som att vi varit ett par hela livet. Jag tycker om den känslan. <3
