Idag har det hänt något som inte hänt förut. Vi låste ut oss!
Det var när vi skulle ut på promenad efter att Nicolina ätit mellanmål, Daniel har alltid nycklarna med sig, och jag frågar alltid innan jag stänger dörren ifall han har nycklarna, men inte idag. Tydligen måste jag alltid fråga.
Han hade inga nycklar idag, och ingen telefon heller. Jag har aldrig nycklar eller telefon när vi är ut på promenad båda två.
Vi knackade på hos en gammal svenskspråkig tant som bor i samma hus som vi, och frågade om vi fick låna telefonen. Vi ringde åt gårdskarlen och så kom han och låste upp åt oss.
30 € blev det att kosta, det är alltså väldigt dyrt att vara glömsk!
Från och med nu tar vi alltid med oss nycklarna, båda två.
I skrivandes stund är Daniel och handlar öl. Hans klass ska tydligen festa ikväll, och han fick reda på det i sista minuten så det blev lite bråttom.
Jag gillar inte när han är ute och festar. Jag oroar mig alltid att Nicolina ska bli sjuk och att han inte ska höra telefonen om jag ringer åt honom. Dessutom sover jag alltid så dåligt när han inte är hemma, jag vaknar hela tiden och kollar på klockan, funderar när han ska komma hem, och så är jag förstås orolig att det ska hända honom något.
Han är i alla fall en snäll kille och brukar inte dricka så mycket, väldigt sällan han hamnar i trubbel med andra ord.
Samtidigt så förstår jag att han vill festa med sin klass han också, det är väl det man ska göra om man går i en yrkeshögskola, även om de inte befinner sig i skolbänken så väldigt ofta.
Nu tror jag att jag ska se något avsnitt av SATC innan jag går och lägger mig.
