Nicolina vaknade en gång inatt, men gick med på att sova vidare när dockan kom och sov bredvid henne :)
Vi var ute på en kort promenad och sen till lekparken imorse, där var det en treårig (?) pojke som först bara ville vara nära mig och ge mig alla möjliga saker, sen när Nicolina gungade så kom han och började kasta fulla nävar med småsten på mig. Jag sa åt honom flera gånger att sluta och att man inte får kasta sten, men han blev bara mer ivrig och tyckte inte alls att det var något fel med det. Till sist började han kasta stenar på Nicolina också, så då tog jag henne under armen och gick hem.
Vilka föräldrar låter sin treåring kasta stenar på folk, utan att visa klart och tydligt att det är fel?
Just idag var han där med sin dagmamma, men sånt beteende märks nog fler gånger och vid andra tillfällen.
Jag skulle aldrig låta Nicolina göra så, och sen inte säga till så pass noga att hon förstår att det är fel och inte gör det igen. Jag vet att det finns många som inte vill vara ”elaka” mot sina barn, och tycker att det är okej med sånt här beteende bara för att det är ”en fas” de går igenom, men vad lär sig barnen av det? Att det är okej att göra vad som helst, bara för att de är små och söta?
När Nicolina gör något som hon absolut inte får göra, så säger jag genast till på skarpen. Om hon tar något hon inte får ha, och inte förstår ”nej” ännu efter att jag sagt det några gånger, så slår jag henne på handen (inte så hårt så det gör ont förstås), så att hon förstår vad det är hon gör fel. Då brukar hon genast fatta vinken, och gå därifrån.
Hon är ännu för ung för att kunna skilja rätt från fel själv, men att säga till när de gör fel och vara bestämd ang. vad de inte får göra ska man börja med redan från första början.
Det tycker jag i alla fall.
Visst finns det såna också, och det måste vara jobbigt för föräldrarna! Men som du sa, så är det nog antagligen en fas som går om, huvudsaken föräldrarna visar att han gör fel, även om han inte lyder.
Håller också med dig, men har en bekant som har en 2,5 åring som beter sig illa mot andra barn och föräldrarna säger alltid till på skarpen men barnet fortsätter ändå. Han är troligen i en sån fas nu som ska gå om, för han har varit väldigt lugn innan och tar väl ut det nu. Tycker synd om föräldrarna för de försöker verkligen och tycker det är jobbigt att han ska vara så. Så vissa har säkert större utmaning än andra. Men ja, jag förstår mig inte på såna föräldrar som står och typ småler då barnen kastar sten eller andra dylika saker.
Japp, tills de blir kring 2 år är det förståeligt att det gör saker de inte borde och inte förstår alla gånger när man säger "nej", men när de är 3 så SKA de veta vad man inte får göra.
Min mamma är dagmamma så jag har haft många barn omkring mig enda sedan jag föddes, man märker tydlig skillnad på alla barn, men när de kommer i en viss ålder så märker man att de VET vad som är rätt och fel, då är det upp till föräldrarna att se till att det inte gör det som är fel, för när de är så pass gamla att skilja rätt från fel, så är det också så pass gamla att kunna LYDA. Det är föräldrarnas uppgift redan från födseln att uppfostra barnet, barnen blir som föräldrarna gör dem.
Så har jag alltid tänkt, sen blev Iris 1,5 och trotsen kom med dunder och brak. Då är man inte så kaxig längre.:) Dag ut och dag in samma sak, nej! ajaj! rör inte! nej! Men det är ju stor skillnad mellan en 1,5-åring och en 3-åring. Skulle min 3-åring kasta sten på andra skulle jag nog säga till på skarpen och skämmas rejält för mitt barn.
Tack för den positiva responsen! Det känns bra att veta att det ännu finns föräldrar som tänker lära sina barn vad man får och inte får göra, för nuförtiden känns det som att allt fler barn beter sig dåligt bland folk.
Emilia: Tack så mycket! :) Du klara nog dig säkert minst lika bra som mig :)
Helt rätt! Jag har många ggr funderat över var föräldrarna är då man ser barn som håller på med dumheter. Att få göra som man vill är aldrig till ens fördel. Man får inte göra som man vill då man är liten och i synnerhet inte då man är äldre, fast man tror det. Vanligt folkvett borde ALLA barn få lära sig redan från början! Då är man verkligen inte en dålig mamma om man höjder på rösten så att dom lär sig, nej det är nog mera de som står och funderar vad den mamman har för fel om hon höjer rösten till sitt barn. Faser går man igenom hela livet, ska man bli daltad med hela livet då? Annars så gillar jag din blogg jättemycket, du verkar som en trevlig, jordnära tjej som vet var hon står! Beundrar dig för det och hoppas att även fast jag är ung mamma så ska jag klara mig lika bra som du gör! Keep up the good work!
Hej, vad säger du om en ung-mamma träff onsd. 5e maj kl.13.00 in i stan typ? Annars håller jag med om he du skrejv. Barn måst ha gränser å di måst ha nån som lär di va som e rätt å va som e fejl å ibland måst man säg till på skarpen. Men hellre he än att di tror att di får bete se hursomhelst.
WORD.
Såhär borde alla föräldrar tänka.