JANINAS

Vi har ätit lunch. Daniel går in i vårt sovrum, tar ut sin Kinder maxi mix chokladkalender som han fick av mig i farsdagspresent och sätter sig på sängen. Jag går in och sätter mig bredvid honom på sängen och pratar om något random, påpekar att det är få luckor kvar att öppna nu. Joline kommer in i rummet och klättrar upp i sängen. Det är tyst och utan att säga det högt tänker vi båda att Nicolina sitter på sitt rum och äter chokladkaramellen jag gav henne efter maten. Plötsligt öppnas sakta dörren till min garderob framför oss och där inne står Nicolina med en halvt uppäten Brunbergs kyss och hennes ansiktsuttryck visar att hon är spänd på vår reaktion, osäker på om vi ska bli arga eller inte. Sen utbrister vi alla i skratt.

Hon har klättrat upp till högsta hyllan i min garderob, hittat min godisgömma och sen gömt sig. Och där har vi suttit och pratat i flera minuter utan att ens ana att hon stått där inne i mörkret och förmodligen gjort sitt bästa för att inte smaska så högt.

Barn alltså! Haha.