I slutet av graviditeten är magen väldigt tung och obekväm. Man känner sig äcklig och ful, kan inte se sina egna fötter och blir andfådd bara av att ta sig upp ur soffan.
Hormonerna löper fritt i hela kroppen och minsta lilla sak kan få en att explodera, gubben är bara i vägen och ”ingen förstår hur det känns.”
Man önskar att varje dag blir den sista och att bebisen som sparkar där inne ska börja sparka sig ut istället.
De första månaderna in i graviditeten är man väldigt ivrig att magen ska synas.
Man vill att hela världen ska se den runda, gulliga magen. Man vill att den ska växa fort så att alla kan se redan från början att det växer en liten bebis där inne.
Man känner sig speciell när magen börjar synas, folk (kvinnor) man inte ens känner ser på magen och ler, man kan nästan se vad de tänker, de längtar tills det blir deras tur. Nära och kära är ivriga att få känna de första sparkarna.
Jag har varit med om både början och slut.
Slutet minns jag såklart mest av eftersom det var det sista av graviditeten, så jag är inte så värst pigg på att gå igenom allt igen, inte ännu.
Min ”platta” mage saknade jag väldigt mycket de sista månaderna, och jag hade sån tur att jag inte fick några bristningar alls. Det är jag väldigt tacksam över.
Men en sak som jag inte lyckas bli av med, är min ”matmage”.
Direkt jag äter lite så syns det, det räcker med en liten smörgås, så sväller magen upp.
När jag stiger upp på morgonen så är min mage precis som den var innan jag blev gravid, och då menar jag som den såg ut hela dagen, från morgon till kväll.
Men nu under dagens lopp så blir bara magen större och större, fast jag inte äter något onödigt, bara frukost, lunch, middag.. sånt som man äter varje dag.
Så om jag nångång ska ha en tight tröja eller nåt och synas offentligt, så får jag helt enkelt lov att inte äta så mycket, för jag börjar seriöst se gravid ut. OCH JAG VILL INTE SE GRAVID UT NÄR JAG INTE ÄR GRAVID.
Jag vill ju inte vara tvungen att vara hungrig heller bara för att folk inte ska tro att jag är på smällen igen. Det är faktiskt lite pinsamt att synas med 9 månaders bebis, och dessutom en mage som ser ut att innehålla ett 4 månaders foster. Jag vill ju inte bli gravid nu, så varför skulle jag vilja se gravid ut?
Nu är det säkert många som tycker att jag överdriver och inbillar mig och blaablaa, men det här är faktiskt något som stör mig väldigt mycket.
Ju mer jag äter, desto mer gravid ser jag ut, och då är jag inte ens en sån som äter så värst mycket.
Jag tog bilder imorse, före och efter frukosten, där ser man ju inte så stor skillnad, men ni ska tänka på att jag bara ätit frukost ännu. Klockan 15 ser jag nog ut att vara gravid i fjärde månaden ska ni veta.
Jaa, jag vet att det inte är så farligt, men på ”efter” bilden har jag bara lite gröt i magen. Tänk hur det ser ut när jag har gröt, lunch, smörgåsar, middag, och lite till i magen!?
Resten av min kropp är ju så smal, så när magen ser ut som en boll så kan man ju inte tro annat än att jag är gravid.
Är det någon annan mamma eller icke mamma som har samma problem som mig?
Vet någon något bra sätt att få bort ”matmagen”, utan att behöva vara hungrig varje dag?
Olika sorters Sit-ups har jag hållit på med redan lite mer än 7 månader, och det tycks ju inte hjälpa så mycket.
Någon som vet!?
Jasså, jaa det är knepigt dethär :/
Jag har också sådär, men min mage sväller upp ännu mer. Jag är också 17 år, men har inte fött barn, och jag tränar regelbundet.. nästan 7 dagar i veckan. Skulle också mycket gärna vilja veta vad det beror på!
Jag misstänkte att det hade något med de inre magmusklerna att göra, tack så mycket för tipset!
Det är de inre, djupa magmusklerna som är så uttöjda och slappa att de inte orkar hålla in magen. De flesta mödrar lider av detta för före man blev gravid var det ju inget man behövde tänka på, det gjorde ju kroppen automatiskt. Kolla övningar för de inre, djupa magmusklerna, pilates funkar bra.Googla Tuplermetoden, tidningen Mama skrev en artikel om det nyligen
Jag är laktosintolerant och har varit det ända sedan jag gick i högstadiet, så jag äter inte sånt som inte är HYLA.
Och nu är det ju inte så att min mage sväller upp av vissa saker, t.ex. bröd eller sånt, utan det är av vad som helst. Och då menar jag allt från kex till frukt, om det beror på VAD jag äter så skulle jag vara allergisk mot allt, t.o.m. vatten.
Åldern tror jag heller faktiskt inte att det beror på, för borde jag inte gå upp i vikt sådär annars då också? Jag är ännu lika lätt som jag var innan jag blev gravid, och om jag äter lite mindre än vanligt nån dag så syns det genast på vågen.
Sedan mina barn kom till världen så kan jag inte äta t.ex knäckebröd nå mera..magen sväller upp som en ballong..(ser faktiskt ut som om jag skulle vara i 5 månaden)..dessutom får jag väldigt ont i den..hade absolut inga problem med knäcke förut..kunde äta hur många som helst MEN nu går det inte helst med en..såååå..
laktosintollerant?
Jag har precis sådan där mage, men haft det redan innan jag blev gravid. Tror oxå delvis det har med ålder att göra. Ämnesomsättningen fungerar bättre på yngre personer o barn, men med åldern blir den sämre. När jag var i låg, högstadie åldern o sedan oxå första åren på yrkes kunde jag proppa i mig vad som helst, hur som helst o när som helst utan att det syndes ett smack! folk blev förvånade när de såg hur mkt jag kunde äta o ändå vara "smal". men efter 18-års ålder ändrades allt det där fast man åt som man alltid gjort o alltid kunnat. så tror tyvärr inte man kan göra så mkt mer än just sit-ups och sedan dagliga motion. Bara att accepetar att "flickan" börjar bli riktigt "kvinna". Sedan kan de ju vara bra som Malin sa att undvika för mkt fullkornsprod o annat som kan få magen att "jäsa".
Jag äter endast grovt bröd, och väldigt sällan.
Dessutom har jag aldrig haft något problem med bröd, men tack för tipset!
testa att lämna bort bröd och ersätta frukosten/mellanmålen med fil, jughurt, müsli, frukt osv osv.. vissa människor har en tendens att "jäsa" eller "svälla" av bröd, speciellt bröd som inte är riktigt grovt.