JANINAS

Anna ville att jag skulle berätta om hur det gick till när jag och Daniel blev tillsammans, så det tänkte jag ta och göra nu innan jag lägger mig :)

Före jag berättar måste jag bara varna er om en lite töntig och barnslig historia, vi var båda två väldigt blyga :) men det är ju det som är så charmigt! 

Det började i maj 2007. Daniel skickade ett helt vanligt gästboksinlägg ”Hej, länge sen sist! Vad gör du nuförtiden?” på en finlandssvensk community, jag blev riktigt förvånad eftersom vi inte pratat på 4 år, fastän vi gick i samma skola, men jag svarade självklart. 
Därefter fortsatte vi skriva åt varandra, och efter en tid fick han känslor för mig. Hanna började genast misstänka att han var kär i mig, men det var helt omöjligt i mitt huvud! Det var ju liksom Daniel, jag menar Daniel! 
Nåja, jag minns inte exakt men jag tror att vi träffades och pratade öga mot öga första gången på ABC, jag var ute med Hanna och hon satt och fnissade hela tiden :) Little miss giggles. Jag kunde inte låta bli att tycka det var pinsamt, så vi sa inte många ord och vi satt inte där länge. Vi fortsatte prata på msn, och han fick veta att jag och Hanna skulle sova i tält en kväll. 
Det var egentligen den kvällen jag själv började misstänka att han faktiskt var kär i mig, han körde förbi på sin lilla moped flera gånger, och det är något han aldrig skulle gjort om han bara ville vara kompis med mig!
Då hade jag ännu inte känslor för honom, ändå hade jag fjärilar i magen hela den natten. Jag och Hanna låg och pratade om honom hur länge som helst, hon var så övertygad och började planera vår framtid. 
Sådär höll vi på en tid, vi började träffas mer och mer och till sist var vi riktigt bra kompisar alla tre, men Hanna höll ändå på och tjatade om hur kääär han var i mig ;) hon hade rätt hela tiden, men jag hade bara riktigt svårt att förstå, vilket inte var så konstigt eftersom det var Daniel, min häftiga bästis som jag hängt med nästan varje dag så länge jag kunde minnas framtill att han började högstadiet.
Nångång i slutet av juni fick jag känslor för honom också. Om jag minns rätt så började vi skriva bara mer och mer gulliga saker åt varandra på msn, och vi var verkligen riktigt kära, men blyga. Daniel var 17 år och jag var 15.
Vår första kyss ägde rum i juli, på Rockperry festivalen, det var nog den mest oromantiska första kyssen jag kan tänka mig! Det var förstås Hanna som låg bakom det hela, haha. Vi var påväg från festival området och in mot stan, då Hanna plötsligt vände sig om och ropade ”MEN PUSSAS NUDÅ!”, så då gjorde vi det :) Tack Hanna, för att du tvingade oss att bryta isen! :D ♥ Många kyssar blev det den natten, och om jag minns rätt så sov vi i Daniels lägenhet i stan.
Efter det var vi som B1 och B2, helan och halvan, vi var oskiljaktiga. 

Jag är så stolt över att ha en dotter med världens snällaste pojke, han som jag känner bättre än mig själv, det går inte att beskriva lyckan att kunna prata om sin barndom med sin fästman, och minnas tillsammans. Han var den bästa jag kände när jag var liten, och jag var den bästa för honom. Vi hade helt enkelt ett speciellt band!
Vi har vuxit upp och förändrats ordentligt, om vi för 10 år sen skulle ha hört att vi skulle få barn tillsammans, skulle vi nog tyckt det var skitäckligt :)

Jag älskar dig, Daniel! ♥

Vi och lilla Nicolina i magen, pussas i regnet sommaren 2008.