Jag var verkligen livrädd för hur jag skulle må under förlossningen, var helt bombsäker på att jag skulle spy under både värkarbetet och krystandet. Under hela graviditeten mådde jag ju skit och vissa dagar var värre än andra. Dagarna före förlossningen hade jag mått lite värre och inte ätit nån ordentlig mat. Bara turkisk yoghurt med banan, typ. På självaste förlossningsdagen kände jag inte nån förbättring, jag blev faktiskt mer illamående när förvärkarna blev mer intensiva och då hade jag bara hunnit äta frukost innan det.
Jag mådde rätt dåligt hela dagen och ju ondare jag fick, desto mindre matlust hade jag. Så om vi säger såhär: till en början hade jag noll matlust, senare skulle jag inte ha ätit fast jag skulle fått betalt. Kunde inte tänka mig att stoppa något i munnen alls. Så hur omöjligt det än låter så födde jag (klockan 19:48) med endast frukost i magen, som jag ätit kring 08 på morgonen. Och det gick hur bra som helst! Förutom att jag mådde illa och trodde jag skulle spy där kring 9 cm så hade jag otroligt mycket energi och kände ingen hunger alls förrän efter förlossningen. Då smakade smörgåsarna gott, som Daniel fick mata i mig när jag låg och ammade. Då kom också tröttheten, och bristen på energi märktes av när det var dags att duscha. När jag kom ut därifrån var jag vit som ett spöke och skulle nog ramlat ihop ifall jag inte fått skjuts med rullstol till bb avdelningen.
Det var först 2-3 dagar efter förlossningen som jag kände att illamåendet började släppa, men det är faktiskt först nu, idag, som jag börjat kunna äta riktig mat. Hur riktig nu pyttipanna är då. Är fortfarande äcklad av väldigt många maträtter och det känns konstigt att ens tänka på vad jag ska äta till lunch när jag så länge helt ignorerat det eftersom inget annat än mellanmål gått ner. Men det blir väl enklare med tiden.
Magen 2,5 dygn efter förlossningen. Slapp, degig, uttöjd och delad. Men några extra kilon lämnade inte kvar. Röven och låren försvann de också.
Hur ser man att magen är delad? Är det magmusklerna som liksom flyttat på sig? Känner man av det själv? Lycka till med nya bebisen och hoppas ni får en skön sommar! :)
JANINA SVARAR: Alla gravida får muskeldelning under graviditeten, annars skulle inte barnet få plats. För vissa drar de ihop sig några veckor efter graviditeten men för många lämnar det kvar en delning. Då ser man smått gravid ut hela tiden, speciellt på kvällen och efter att man ätit. Det är de inre magmusklerna som är slappa och isär och det ser man om man t.ex. ligger på rygg i soffan och försöker resa sig rakt upp. Då kan magen börja se ut som ett hustak, den putar alltså ut diagonalt längs mitten. För att ta reda på hur stor delning man har ska man ligga ner på rygg med böjda knän, fötterna i golvet. Sen lyfter man sakta upp huvudet och lägger hakan mot bröstet, och känner samtidigt med fingrarna på mitten av magen och provar hur många fingrar som ryms dit (på bredden). Oftast är musklerna mest delade kring naveln. Det är normalt att det ryms 1-2 fingrar men ryms det fler så är det bäst att göra det man kan för att delningen ska läka och gå ihop. På en del kan det rymmas så mycket som 10 fingrar och då går det bara att åtgärda genom operation.
Googla Diastasis recti så får du upp bättre info! Och tack detsamma! :)
Va roligt att du vågar visa din efter förlossningsmage! Har alltid funderat över hur de blir direkt efter en graviditet. Svårt att föreställa sig när man själv inte har varit där. :)
JANINA SVARAR: Det skiljer nog mycket mellan alla ”efter graviditeten” magar :) Tycker inte jag är speciellt modig för att jag ”vågar” visa min, den är ju ändå i bra skick ännu för att vara tredje graviditeten! :)
Tänk om man återhämtat sig så snabbt!;) Syns att du är ung, 3 barn och det märks inte ens! Fina flickor alla 3. Njut av sommaren!
JANINA SVARAR: Tack! :)
Måste bara berätta :) Att gå utan mat en dag är, tro det eller ej, inget hinder för förlossningen – även om det kanske känns. Kroppen tar det den behöver från dig.
Fast om man som jag, gick 5 dagar utan mat under min förlossning – då blir det problem :P Livmodern slutar jobba helt enkelt. Stort grattis till det nya livet :)
JANINA SVARAR: En dag utan mat är ingenting, men nu hade ju jag inte ätit riktig mat på flera månader på förhand så därför var jag orolig hur jag skulle orka, och att jag inte ätit något förutom frukost på självaste dagen gjorde ju inte saken lättare. Men det gick ju över förväntan! :) Finns ju de som spyr upp allt de äter från början till slut och ändå klarar av att föda, så det är nog väldigt individuellt :)