JANINAS

Förra året denna dag satt jag bara i soffan och skrev upp tidpunkt för sammandragningar.
Hela dagen var det 6 minuters mellanrum (förutom på kvällen då det var 3-4), så ni kan ju tänka er vilken lång lista det blev. 
Vår familj hade bestämt att äta julmat och så på juldagen istället, eftersom alla hade passligt först då, så det var riktigt lungt hemma hos oss på julafton, bara jag, syster och mamma. 
På kvällen när vi öppnade paket (kring klockan 19) så hade jag så starka sammandragningar att jag inte kunde stå upp när jag fick en, jag sa ingenting, men mamma såg att jag hade väldigt ont. Hon sa inget, för hon ville inte skrämma mig eller göra mig nervös. 
Emellanåt när jag fick riktigt ont så gick jag till mitt rum och la mig ner på sängen, men jag försökte att stå ut.
Klockan 20 orkade jag inte längre, jag ringde åt Daniel och berättade hur det var, vi bestämde oss (mamma bestämde) att vi skulle åka till sjukhuset. 
Jag ville inte ha smutsigt hår redan från början, så jag gick i duschen, haha! Där blev jag inte långvarig, jag hade så ont så jag var tvungen att duscha sittandes. Balsam orkade jag heller inte använda.
Daniel kom lite före 21, jag tog min BB väska och så sa vi hejdå, när jag lagt på mig skorna sa jag ”de skickar säkert hem oss tillbaka!” haha. 
Hela vägen var ett helvete. Det var snöstorm, och jag visste inte hur jag skulle bära mig åt för att klara av smärtan.
Vi kom fram till sjukhuset och jag blev undersökt, öppen 6-7 cm och jag fick åka in till förlossningssalen genast.
Där fick jag dropp och en PCB spruta, sen tog de hål och allt vatten forsade ut. Då satte krystvärkarna igång och jag fick börja krysta när jag kände för det. 
”Jag gör faktiskt det här nu, jag ligger faktiskt här och ska föda!” tänkte jag mitt i allt krystande, Daniel höll min hand och peppade mig, jag kunde se i hans ögon att han var lugn, men ändå nervös. Han hade aldrig sett mig ha så sjukt förut, sa han efter att allt var klart. Jag blev inte förvånad.
Jag höll hela tiden koll på klockan, jag ville inte föda mitt barn på julafton.
00:23 kom hon till världen, och utan minsta lilla spricka hade jag krystat ut en 3,340 kilos klump.  
52 cm lång var hon, och så perfekt. 
Det var min julafton förra året.

I år firar vi hos min mamma.
Mina äldsta syster firar med egna traditioner hemma hos sig, och min näst äldsta syster firar i Paris (!) med sin pojkvän. Så det blir bara vi 3 + mamma och yngsta storasystern.
Vi åker dit klockan 12, klockan 13 ska vi äta mat. Sen ska vi mysa, titta på Kalle Anka, vänta på tomten (som i år är Daniel, vi brukar aldrig ha tomte hemma hos oss eftersom vi inte haft några barn där sedan jag och Josefin var små, men i år måste vi ju ha för Nicolinas skull :))
När tomten har hälsat på och vi öppnat våra paket (ca. 18-19 tiden?), så börjar vi åka hemåt igen. 
Jag och Daniel tänker mysa framför en film ikväll när Nicolina somnat, sen så får jag inte glömma att baka en tårtbotten, Nicolina blir 1 år inatt 00:23 :)