Båda gångerna jag har varit gravid har jag bara känt på mig att något varit annorlunda, att jag varit annorlunda. Brösten har börjat ömma först efter någon vecka, och magen har inte ”ändrat form” förrän kring vecka 5-6, och då har den bara varit svullen (p.g.a. hormoner). Den riktiga babymagen kan inte börja synas så tidigt eftersom fostret bara är någon millimeter.
Med Nicolina blev jag illamående nästan direkt, det började lite smått nästan genast när jag plussat och blev värre kring vecka 6 och höll på till vecka 12. Med Joline var jag bara riktigt hungrig framtill vecka 6, då slog värsta illamående till på en gång och jag var sängliggandes till vecka 14, sen började det bli liite bättre och i vecka 16 mådde jag rätt bra. Men nu var det ju inte det jag skulle prata om!
Andra tidiga tecken kan också vara att du känner dig mer känslomässig än vanligt, att du har ”mensvärk” eller känner dig yr. Man glömmer så snabbt hur det var där riktigt i början, och jag tycker inte jag hade så värst mycket symptom förutom det jag skrev om här ovan. Det bästa du kan göra är nog att köpa ett graviditetstest!
Men har ni andra läsare haft andra symptom än dessa så kan ni väl berätta så Yohanna och även andra tjejer som går och funderar på samma sak lättare kan känna igen en graviditet som de annars kanske inte skulle lagt märke till. Gravidsnack är ju alltid intressant!
Jag blev gravid fast jag hade kopparspiral.. Det började med att jag satt i tunnelbanan och mådde skit, typ som feber, trött, depp och allt kändes jobbigt. Tror jag var i vecka 6 när jag gick på en gynundersökning som hon sa att jag var gravid. Dock avrådde hon mig från att behålla barnet då de kunde få olika missbildningar pga spiralen:(
Fick missfall en dag innan aborten, sjukt jobbig.
första gången gravid (missfall) blev jag superkänslig för stark doft, usch för parfymer. Med Adrian kändes det inget speciellt. Med Noella stack det till när ägget fäste så jag visste direkt att ”nu blev jag gravid” och illamåendet som dök direkt upp gjorde allt självklart :)
Mitt första och största symtom var trötthet som man aldrig har känt förut! Jag låg på soffan och sov dygnet runt från v.6-12! Gick bara upp när jag skulle äta.. Så det var mitt tydligaste symtom! :-)
Tack så jätte mycket till alla som berättat lite. Jag har ännu inte fått min mens så jag får se vad som händer!
& tack till dig janina som tog upp frågan. Kram!
Nej, det var inte så jag menade utan tyckte bara att det var konstigt att jag kan se kommentarer som andra har skrivit som ännu inte blivit publicerade, och tänkte mer om det blivit något fel. Hehe, håller helt och hållet med om att det inte är något konstigt att flera heter samma sak. :)
Jag trodde jag hade blivit magsjuk, kräktes bara helt plötsligt från ingenstans :) Sen var jag sjukligt trött, och det blev inte mycket bättre för att jag sov. Blev väldigt förvånad när jag plussade men det föklarade ju också min ”magsjuka” :)
Hm, detta har inte alls med saken att göra, men det verkar som att det finns en annan än jag som också kommenterar under namnet ”Lina”. Jag har inte skrivit fler än 4 kommentarer någonsin på din blogg (och alltså ingen tidigare på detta inlägg), när jag klickar för att läsa kommentarerna som ska vara två stycken ser jag också en tredje kommentar av en annan Lina (som svimmat på sommarjobbet och märkte att hon var gravid osv). Uppenbarligen är den inte godkänd eftersom det längst ner i kommentaren står ”Din kommentar måste godkännas innan den visas.” Och jag har alltså med all säkerhet inte skrivit denna. Tänkte bara att detta kan vara bra att veta ifall det är någon bugg i systemet.
JANINA SVARAR: Det finns fler som heter Lina och som använder det som namn när de kommenterar. Inget konstigt med det! Vill du att jag ska känna igen dig när du kommenterar så använd ett annat namn ;)
det här hör inte till nå symtom eller nått. men jag undrar om du använde nå preventivmedel (p-piller el. dyl.) innan du blev gravid?
jag äter som bäst p-piller, och funderar nu på att sluta efter den här kartan (har tre veckor kvar), eftersom jag läst att det KAN ta ganska länge innan det börjar hända något.
ska bara diskutera med pojkvännen vad han tycker och tänker. ;) vi börjar ju ändå vara 23 år, och har snart skolan över. och redo för barn är ialla fall jag! :)
Åhhh vad jag hatar atocorect ( vet inte hur det stavs) men det skulle står att jag hade jätte öma bröst och sen att jag hade som mensvärk .
Jag hade jätte äns bröst och kändes som höjas hade mensvärk hela tiden , och sen lite illa mående. Sen så kände jag mej verkligen döds trött, kunde typ inte hålla ögonen öppna . Det var jätte jobbigt att jobba för jag var så trött. Det var då jag börjad fundera på om jag var gravid fast jag gjorde Inge test förns min mens var en vecka sen.
Jag kräktes redan veckan innan jag skulle ha min mens, och var redan då hur trött som helst, somnade på lektionerna i skolan (trots att jag sovit hela natten och gått och lagt mig runt 7 kvällen innan!) dessutom kände jag dofter överallt, jättestarka dofter som gjorde mig illamående som ingen runt omkring mig kunde känna, jag frågade nämligen hela tiden om mina kompisar kände dom hemska dofterna, självklart gjorde dom inte det och trodde väl jag var galen.
Precis innan mensen skulle ha kommit fick jag ont i brösten och som svag ”mensvärk”.
Plussade när mensen varit sen med exakt 1 vecka och då hade jag gått omkring och mått såhär i ungefär 2 veckor. Så jag hade massa symptom väldigt tidigt. :)
Jag gick å toa och kissade oftare, hungrig hela tiden och ömma bröst.
Jag har inte varit gravid, men hade nästan alla symptom som kan höra ihop med graviditet. Jag pausade med p-piller en längre tid för att testa om mitt humör verkligen påverkas så mycket av dem som jag tyckte att de gjor, efter 3 veckors paus kände jag mig lite stinn och svullen nere i magen, brösten var svällda, ömma och det kom lite mjölkliknande vätska ur dom, jag hade varmt, efter några dagar av symptomer hade jag 2 dagars ”läckage” som liknade mens men ändå inte, matlusten var sämre men när jag väl blev sugen på något skulle jag ha det genast och kunde äta hur mycket som helst och jag kände mig väldigt harmonisk och lycklig (tidvis nästan lite som i extas). 2 tester visade negativt så då kunde jag ju bara tro på dom. Symptomerna varade i 2 veckor, tills jag började äta piller pånytt. Alltså spelade hormonerna ett stort spratt med min kropp. Kanske lite tråkigt för att man hann bli lite babysjuk, men ändå en lättnad för att det hela inte var planerat :) Men sånt kan hända som sagt.
jag har alltid haft oregelbunden mens så när jag inte fick mensen när jag trodde jag skulle få den blev jag inte orolig, men när det gått en vecka utan någon blödning började jag bli orolig, strax efter detta började jag även må illa, speciellt på morgnarna, det enda jag åt var gröt och vatten. På sommarjobbet svimmade jag, därefter var jag tvungen att ta tag i problemet, jag köpte ett test, visade sig vara positiv, berättade åt min pojkvän och bokade tid till gyn som skrev remiss till sjukhuset för abort, ångrar inte beslutet och tänker knappt på det idag, vilket jag är glad för. Hoppas det löser sig vilken väg Yohanna än går :)
Jag märkte att jag var gravid när jag fick ökad urinproduktion och behövde springa på wc stup i kvarten… Jag hade även enorma ”menssmärtor” och trodde jag skulle gå sönder. Kunde inte ta burana och panadol fungerar inte på mig . Brösten började ömma och jag var spyfärdig 24/7 ! Och hungrig. Enda som hjälpte lite mot illamåendet var att småäta hela tiden.. Kunde inte ens gå in i köket eller diska utan att började känna mig spyfärdig.. Jag började även tappa MASSOR med hår . Kudden var full med hår, duschsilen var full av hår och varje gång jag borstade håret var det fullt med hår i hårborsten och på golvet. (Nu har jag ju tjockt hår från förr så det märktes knappt någonstans på huvudet att jag fällde massa hår, men min pojkvän gillade tydligen inte att ha massa hår överallt. :D ) Min mage blev ganska fort uppsvälld och kändes konstig – ibland såg man jätte gravid ut och nästa dag kunde den vara hur platt som helst. Jag visste direkt att jag var gravid andra dagen jag behövde springa på wc en gång i timmen.
Jag är i samma sits som personen som ställde läsarfrågan. Testade negativt tre dagar innan beräknad mens och nu är jag på + 3. Har haft mensvärk (molvärk) i mer än en veckas tid nu, mådde illa några dagar (om jag nu inte inbillade mig) i mitten av förra veckan men nu inget. Sticker till i bröstvårtorna ibland men de är inte ömma (konstigt nog brukar jag ha jätte ömma bröstvårtor innan mens).
Det här kan ju va tecken på en graviditet, men vi har försökt skaffa barn nu redan någon månad och jag hade samma symtom förra månaden och mensen kom.
Mensen kan ju också spöka och komma senare om man går på helspänn hela tiden och tror att man kanske är gravid. Så ett test är att rekommendera för att man ska slappna av. Själv tänker jag testa mig imorgon om ingen blod kommer under dagens lopp, blir ju tokig av att gå och vänta på blod… Vad jag har läst på olika forum på nätet så är att tidiga graviditetssymtom och tecken på mens är så skrämmande lika. Nu blev detta en hel roman men… :)
Jag rökte ju innan jag blev gravid(och tills jag visste att jag var det) så jag mådde illa när jag rökte. Och så svettades jag och jag började äta mycket, och det var mat som jag åt. Och jag var alltid sugen på ananas.
Håller med.
Jag hade lite ömmande bröst med Ella, men annars ingenting. Pinkade på Stickan och den visade att jag var gravid. Trodde dock knappt det så jag tog ett till – och ja, jag var gravid.
Jag tror ju inte att man kan känna igen en graviditet, då alla graviditeter är olika. T.o.m. mellan första och andra graviditet kan ju symptomen variera jättemycket för SAMMA person. Så jag tvivlar att det finns något man kan säga som garanterar att man faktiskt kan känna igen en graviditet i tidigt skede. (Och har man dessutom gått över tiden för när man skulle ha fått mens så är det ju så enkelt att ta ett graviditetstest och helt enkelt slippa angsta)
Men, självklart kan jag ju dela med mig hur det kändes för mig. :) Jag har inte alls mått dåligt under någon del av graviditeten, så absolut inte heller när jag blev gravid, jag hade ingen ”mensvärk”, inga humörsvängningar och jag hade inga ömma bröst. Jag hade med andra ord inga extra symptom alls. Alla graviditetssymptom kom först för mig flera veckor senare. Så ska du vänta på ”tydliga symptom” för graviditet kan det nog vara att du får vänta rätt länge. Därför är det lika bra att kissa på stickan och få det svart på vitt.
JANINA SVARAR: Nej långt ifrån alla får några symptom. Men eftersom hon frågade efter symptom, och eftersom det faktiskt är många som får symptom och det inte är ovanligt att få det, så kan det ju vara intressant.