Skulle gärna slippa skriva om det här på bloggen eftersom jag knappast finner de rätta orden och det faktiskt är väldigt privat, men jag antar att jag inte har något val eftersom det kommer märkas förr eller senare och eftersom det är en så stor förändring. En förändring som för med sig saknad, besvikelse, ångest men framför allt – större hopp för framtiden.
Det är så att vi (jag egentligen) valt att ta en paus. Förlovningsringarna ligger nu i mitt smyckeskrin men vi är fortfarande lika nära, lika ömsesidiga och älskar varandra lika mycket som förut. Vi har haft ett tufft år och jag känner att jag behöver tid att lära känna mig själv och bli mer egen person.
Vi flyttade ihop när jag bara var sexton år så jag har aldrig haft tid att lära känna mig själv. Jag blev gravid och växte upp i en helsikes fart och plötsligt är jag tjugoett, tvåbarnsmamma och ser inte mig själv som en enskild individ längre. Det har jag aldrig gjort när jag tänker efter, för att vara femton är inte ens i närheten samma sak som att vara tjugoett. Inte när man hunnit flytta ut och föda två barn under tiden. Jag är inte samma person och jag behöver få tid att finna mig själv igen. Det har gått bra hittills men förr eller senare tar det stopp ifall man inte mår bra. Jag vill inte fortsätta såhär, jag vill känna lugnet i själen och veta vem jag är utan Daniel. Just nu känns vi som en och samma person. Och hur mysigt det än låter så är det inte alltid hälsosamt.
Vi har ett jättefint förhållande och jag vet att Daniel är en person som jag inte kommer hitta nån annanstans. Och han känner likadant för mig. Vi har trots allt känt varandra hela livet och har ett band som inte går att göra om med någon annan. Men vi känner båda att en paus skulle göra oss gott, även om det kommer göra ont. Men vi får tid att båda två växa under tiden och chansen att göra det mycket bättre sen. För vi vill fortsätta men som det är nu så måste vi göra något radikalt. Bättre att göra det nu än att t.ex. gifta oss och sen kanske skilja oss senare i livet.
Barnen och jag flyttar till en egen lägenhet nu 1 mars. Daniel kommer ha dem här varannan helg och en kväll varje vecka kommer han till oss på ”familjekväll”. Då kommer vi äta middag tillsammans och hitta på något roligt. Vi är som sagt lika bra vänner som förut så det märks inte någonstans att det är annorlunda. Vilket är jättebra för barnen. Förutom att de förstås kommer ha två hem, åtminstone en tid framöver. Nicolina tar allt riktigt bra och ser fram emot att flytta tillbaks till stan. Men jag är säker på att hon sen kommer sakna pappa, men att sakna lite skadar ingen.
Så, så ser det ut nu. Även om det är skrämmande så känns det som något bra. Något som kommer föra med sig något bättre. Livet är inte alltid lätt och vi har faktiskt haft det förvånansvärt lätt hittills trots allt. Det kommer bli både utmanande och uppfriskande att vara själv, men det kommer göra oss båda gott. Vi har en tid framför oss som vi senare i livet kommer se tillbaka på som något nyttigt. Det vet vi båda två.
Ibland måste man kasta sig ut för stupet för att känna att man lever. Få ett annat perspektiv på livet. Man kan omöjligt må bra med någon annan om man inte mår bra med sig själv.
Jag tror ni gör ett klok val. Fler borde våga reagera innan det brister helt och hållet. En av mina närmaste vänner gjorde så som ni gör nu, de har tre barn. De levde på skilda håll i ca ett halvt år, hittade sig själva under den tiden och fick insikt om hur de vill att deras liv ska se ut. Vad som är viktigt och hur man ska vå till väga för att må bra. I dagens läge är de nygifta och kära igen. Lycka till!
Lite mer tankar.
Det viktiga är att hållas som vänner eller kanske riktigt goda vänner. Vänskap är också något otroligt värdefullt. Om ni sen väljer att förbli ett par eller inte är inte lika viktigt tror jag. Att skiljas som riktigt goda vänner är inte någon dålig sak. Hellre gå skilda vägar i ett skede när det är möjligt än att bränna slut på varandra.
Jag menar nu inte att jag tycker ni ska göra slut, måste jag väl tillägga så du inte missförstår.
Paus kan vara knepigt. Om du behöver det tycker jag du ska tillåta dig bli förälskad, ifall du skulle bli det. Troligtvis skulle det vara en kort ”frihetsgrej” som kunde ge massor. Och ge kraft att senare kanske vilja satsa på dig och Daniel igen. Klart pausen kan betyda att det tar slut för gott också. Men då var det det som var rätt.
Sen ifall någon tycker det här låter elakt mot Daniel kan jag berätta att jag känt honom sedan han var liten och jag har alltid tyckt om honom också. Bådas lycka är vad jag önskar :)
Vilket moget och fint beslut! Man behöver definitivt få växa som sig själv också. Själv for jag 8 månader till USA utan min fästman för att sen kunna gifta mig och leva familjeliv. Det gjorde oerhört gott.
Jag stöder dig i detta.
Kram,
Gudmor
Hoppas du inte tar åt dig av alla konstiga kommentarer som ” ni suklle tänkt på detta tidigare ” man vet aldrig va som händer i ett förhållande, det går upp och de går ner. Och det är bara ni som vet hur det är i eran relation. Dessutom ska man aldrig fortsätta med någon man inte är säker på så att säga.Om detta är det bästa för eran familj vet bara du och Daniel. Och dessutom, de säger att du flyttar långt ifrån Daniel, men man kan ju inte heller bara bestämma vart man ska få en lägenhet. Du gör rätt Janina! Hoppas verkligen ni löser det och att ni båda kommer må bättre efter detta, de är de som är det viktigaste!
Detta kanske är det bästa för dig och Daniel just nu.
Men tänk på framtiden också, mina föräldrar var unga när dom fick mig och min syster.
Dom tog en paus från varandra när jag va ca. 5 år skulle fylla 6 om bara några månader.
Jag bodde med mamma och min syster, när jag fyllde år skulle pappa komma till oss, men han kom aldrig fram, han dog i en bilolycka. Jag säger inte att det kommer bli så för dig och din familj, men tänk om det hände, man kan inte alltid säga att allt kommer bli bra för det blir det inte. Detta skulle du tänkt på innan ni skaffade Joline
JANINA SVARAR: What? Vad har det för skillnad om vi har ett eller två barn? Och sen kan man ju inte tänka på vad som KAN hända. Tänk om vi skulle gifta oss nu och sen skulle nån av oss dö inom en månad. Det skulle nog va MINST lika hemskt. Det är alltid hemskt när något dåligt händer. Min pappa dog när jag var 15. Det är aldrig mindre hemskt att mista en förälder. ”Hemskheten” har inget med omständigheterna att göra.
Vet precis vad du menar. Hoppas att allting löser sig, oavsett hur det blir. Det ni har kommer ni aldrig förlora, oavsett vad framtiden har att bjuda på. Har själv gått med samma tankar ett bra tag nu men vi kommer göra ett sista försök med terapi innan en eventuell flytt. En flytt skulle innebära att jag flyttar hem till Sverige och därmed blir det en stor radikal förändring för L. Det är svårt, livet. Men jag hoppas att du finner lugnet. Och kom ihåg att de som ser detta som något negativt inte vet vad de pratar om. Du och Daniel vet vad som är bäst för er och er familj! De andra kan ta och vara tysta. Tänker på er! :)
Det här har ingenting med ålder att göra. Par tar pauser i alla åldrar, med och utan barn. Man kan inte bestämma över vad som ska hända i ett förhållande, man måste ta det som det kommer. Ibland måste man ta en paus från varandra för att finna sig själv, gå in i sig själv och komma fram till vem man är och vad man vill.
Janina, kom ihåg att du är stark och att du klarar av vadsomhelst med den kärlek du får från din familj. Hoppas du finner dig själv och att allting reder upp sig, på ett eller annat vis. Kram!
Ett starkt beslut som jag vet ni kommer klara av. Kan bara tänka mig hur tufft ni måste ha det nu i början. Men jag tror på er! Dethär kommer ni klara galant :) be strong girl <3
Den som skriver att ”kärlek är ett val” har nog säkert aldrig upplevt äkta kärlek. Blev så arg!! på den där kommentaren om att du skulle vara egoist. Skulle säga att du är precis tvärtom som vågar ta ett sånt här beslut! Tack för att du har delat med dig så här mycke! Vissa verkar tro att du har en skyldighet att berätta allt, o de har du ju verkligen inte. Önskar dig o din familj allt gott!
Blev nästan arg när jag såg en kommentar om att ”kärlek är ett val”. Det är nog det sista kärlek är.
Lycka till! Jag tycker att ni gör rätt val och hoppas (och tror) att ni hittar tillbaka till varandra starkare än förr. Och jag tror det är bättre för tjejerna att ni tar paus nu istället för att då tex skiljas senare när de är äldre. De kommer ju ändå att träffa Daniel mycket oftare än vissa andra barn som har två hem gör och de tycker säkert att det ska bli spännande på ett sätt!
Jag hoppas att allt reder upp sig till det bästa!
Styrkekram och lycka till igen!!
JANINA SVARAR: Tack för stödet! Jag tror och vet också att det här blir bättre för oss alla just nu. Det kan bara bli bättre! Nicolina ser fram emot att flytta till stan, där finns mer att göra på fritiden och så kommer vi bo rakt framför simhallen. Det är hon jätteglad för! :)
Huvudsaken är att du och din familj mår bra och hoppas allt löser sig på bästa sätt. Lycka till!
Du är stark och vuxen för din ålder! (Så uppfattar jag dig utifrån bloggen) Och komihåg det är bara du som vet vad som är bäst för dig och din familj! Strunt i alla som kommenterar annat här på bloggen, för vi som bara ser det av dig som finns på bloggen kan inte komma med allt för mycket om hur du borde göra eller inte för vi har långt ifrån hela bilden av ditt liv!
Lycka till! Styrkekram till dig!
JANINA SVARAR: TACK!! <3 Fler läsare som du efterlyses! ;)
Men varför skaffar du inte ett hem närmare Daniel? Jag förstår att prioritera sitt välmående och tycker du gör helt rätt i att försöka lära känna dig själv, men visst måste väl N o Js tid med sin pappa vara prio nummer ett? Ifall det var omvända roller, hade du godtagit att Daniel flyttade så långt bort med dem?
JANINA SVARAR: Jag behöver inte förklara mig desto mer än det jag skriver på bloggen, jag har redan berättat mer än nödvändigt. Daniel är okej med situationen och vi kommer alla träffas varje vecka. Vi är glada och nöjda och det är huvudsaken. Punkt.
Hur känner egentligen Daniel för det här? Du beskriver det som att det är ditt val ena stunden men sen låter det som att det är ert? Har du och psykologen kommit fram till det här?!
JANINA SVARAR: Det är mitt val, men Daniel vet att det är det bästa just nu så han känner att det är det rätta. Vi är nog pretty much på samma ruta han och jag.
måste ha varit ett jobbigt beslut att ta…modigt gjort, alltför många går bara runt och är missnöjda år ut och år in utan att göra något åt saken. önskar er all lycka! :)
Om du inte trivs i Nykarleby, varför köpte ni då ett hus där…? Om ni hittar tillbaka till varandra igen, skall ni då sälja huset?
JANINA SVARAR: Man vet ju inte om man trivs förrän man har flyttat. Vi köpte lägenheten här så att Daniel skulle ha närmare till jobbet. Flyttar vi ihop igen så flyttar jag hit med flickorna tillbaks.
Hoppas att du hittar dig själv och att ni alla får må bra! Kram
Låter som om det är ett beslut som ni funderat en hel del på. Men hur ska du fixa det ekonomiskt? Eller det behöver du inte berätta. Men visst har du det på klart?
JANINA SVARAR: Självklart.
Hoppsan! Hoppas ni hittar tillbaka till varandra senn. Men, varför flyttar du tillbax till vasa, då blir det ju svårare med läroavtalet Igen och längre avstånd för barnen till pappa?
JANINA SVARAR: Jag trivs inte i Nykarleby och när jag blir ensam skulle jag säkert trivas sämre. I Vasa har jag två av mina systrar som jag saknar så otroligt, Vasa är mitt hem. Jag prioriterar mitt välmående före en ”enkel” väg till en utbildning så jag planerar gå merkonom utbildningen i Vasa istället. Skolan ligger bara ca. 1 km från vårt blivande hem.
För det första måste jag säga att det är tråkigt att läsa det här.
MEN, jag vill även påpeka att när folk säger att andra inte ska bli mammor för tidigt är det just det här som man menar. Det är ingen som säger att du är eller har varit en dålig mamma, eller en dålig människa, men att samtidigt inte tänka efter före och glömma bort sig själv för att till slut sluta så här är egoistiskt. Det är ju inte bara dig själv som du har försummat men att inte veta vem man är är inte rättvist mot dina barn, eller mot din nu före detta.
Man är inte redo för att bli mamma så tidigt som du blev.
JANINA SVARAR: Detta händer par i alla åldrar! Och nu tar ju min familj inte skada av detta. Vi är överens om att det är det bästa för oss just nu, och vi vill fortfarande vara tillsammans så detta är bara en paus.
Oj detta hade jag inte väntat mig! Det var väldigt tråkigt att höra.
Men jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra så småningom. Ni verkar vara en så fin familj ju! :)
Varma kramar :)
Been there, done that… Lycka till och en varm kram!
Remember: kärlek är ett val
JANINA SVARAR: Kärlek är inte ett val. Man kan inte välja att älska någon man inte älskar, och man kan inte välja att INTE älska någon man älskar.
Chockartat att läsa, men mycket imponernade. Hade ju själv ett uppehåll med T då N var 1,5 år.. en tid jag verkligen tog tillvara på och behövde. Hade typ aldrig varit singel och själv innan det heller eftersom jag var i ett annat förhållande från jag var 16-22, träffade T kort tid efter det, vi flyttade ihop efter ett halvår, förlovade och barn…. Tog lite på ett halvår efter vår separation innan vi (jag) vågade börja på igen, och lite på ett år senare tog jag mitt pick och pack och flyttade till honom igen och denna gång till huset vi bor i nu och han hann köpa under tiden. vi har idag ett bättre och starkare förhållande, och jag har insett vikten av att jag måste få vara min egen med egna intressen och saker, nåt jag alltid kunnat göra innan vi fick barn och jag träffade T, men med barn blev det precis som du beskirver eftersom man vill lägga dem först. Jag är inte heller en person som ”frågar om hjälp” utan gärna vill klara mig själv på gott & ont. Önskar er iaf all lycka i framtiden hur det än går :-)
Oj, vad tråkigt att höra.. :/ Mår man inte bra så måste man hitta vägar för att kunna må bättre, och om du har hittat din ”väg” och kan ta ett steg i rätt riktning mot ett hälsosamt välmående så är det ju bra såklart. Men jag hoppas (och antar av texten att döma) att ni så småningom tänker leva ihop igen. Fast starkare. Kramar till er! :)
Nu blev jag chokad! Men hoppas ni verkligen flyttar ihop sen i er nya lägenhet, för ni är en otroligt vacker familj! lycka till, kram :)
Hoppas allt går bra och att ni båda kommer ut ur det lyckligare och starkare!
Hur kommer det sig att Daniel skall träffa barnen så sällan?
JANINA SVARAR: Han har egentligen inget annat val. Självklart vill han träffa barnen oftare, men med hans jobbtider och avståndet mellan Nykarleby och Vasa så blir det rätt knepigt att göra det på annat sätt. Så såhär gör vi tills vidare.
De här hade jag verkligen inte förväntat mig! :o Har alltid sett er som ett perfekt par! Men om det är så ni båda känner då tycker jag att ni gjort ett bra val.
Jag och min kille tog ju också ett ”paus” förra året, sen blev vi tillsammans igen 3 mån senare. Men jag vet inte riktigt… För honom kändes det rätt och jag gjorde det för hans skull. Jag älskade honom otroligt mycket men sättet det hela blev på kändes fel och det får mig nu att tvivla…
Vår situation e ju helt annorlunda än vad er e. Min familj och släkt har aldrig o kommer aldrig acceptera min kille och även hans systrar halvt hatar mig så i vår lilla kärlek e de bara vi två som kämpar mot typ alla o allt annat. Det kändes lite som att han inte längre orkade med då vi tog ett paus så de känns nu som om jag förstör hans liv me o vara med honom när ingen annan accepterar oss… Jag vet inte heller om jag e påverkad av alla andra nu och försöker intala mig själv att det är bra att lämna han…
För mig var inte den där pausen bra alls… Så jag vet inte längre vad jag vill… :/
Styrke kramar! Man måste tänka på sin egen hälsa och välbefinnande. Ta hand om dig!
Jag tycker också att det är modigt av dig att våga berätta detta för dina läsare! Och jag hoppas ni kommer att hitta tillbaka till varandra efter denna tid!
Jag träffade min f.d. pojkvän just innan jag fyllde 18år. Det var mitt första ”riktiga” förhållande”. Vi flyttade ihop efter en tid och förlovade oss efter några år tillsammans. Vet egentligen inte vad som gick fel i vårt förhållande, han arbetade, jag studerade och hann jobba en kort till medan vi ännu var tillsammans, vi umgicks mycket med våra kompisar, festade en del, hade en katt tillsammans o.s.v. D.v.s. ett ganska normalt förhållande tyckte jag :) Ca. ett år innan det tog slut mellan oss (vi hann vara tillsammans fem år om jag minns rätt) började det gå neråt på allvar. Jag försökte prata med honom flera gånger, pratade om en paus, men det var så svåra beslut att ta, då vi redan hade byggt upp ett liv tillsammans. Nu låter det kanske som jag skyller allt på honom, men jag vet att jag också hade mina fel :) Det blev bara sämre och sämre och till sist hände en grej som fick mig att göra det stora beslutet och ”packa ihop” sakerna och ”lämna” honom. Först pratade vi egentligen om att ta en liten paus, han sade att vi skulle/kunde försöka på nytt, men valet var ganska klart för mig, jag hade redan ”slutat” älska honom…
Vet inte om det skulle ha hjälpt oss om vi skulle ha gjort något åt vårt förhållande tidigare,jag tror vi helt enkelt växte ifrån varandra. Men jag hoppas det hjälper er och att ni hittar tillbaka till varandra! Lycka till!
Så starka ni är! Det här beslutet visar att ni är mogna och tar ansvar för er själva och erat liv. Du är nog en av mina största idoler!:)
JANINA SVARAR: Tack! <3
Fy sjutton vad tufft!! Men tack för att du delar med dig och hoppas allt löser sig till det bästa!
Ta hand om dig nu fina och kom ihåg att du är jäkligt bra!!
Tack föt grym blogg!
KRAM //Jenny
Tråkigt att höra :( Hur går Daniel med på att träffa barnen så sällan?
JANINA SVARAR: Med hans jobbtider och avståndet mellan Nykarleby och Vasa så finns det inte så många andra alternativ. Så såhär gör vi tills vidare, trots att det är tufft.
Jag måste bara säga att jag r grymt imponerad över att du tar detta steg och faktist berättar för oss hur du mår, att du vågar göra detta stora steg, men det kan bara bli bättre för er båda. Jag och min sambo gjorde så en gång och det tog oss några månader sen gick vi tillbaka till varandra med vår dotter och nu är vi lyckligare än någonsin. Tiden utan varandra var en av det bästa tiderna jag vart med om, jag han finna mig själv, vara med vänner och ha min dotter lite då och då. Medans han också fann sig själv vad han ville här i livet. Ibland hittar man tillbaka, ibland inte men oj vad lycklig man är. Det är en helt fantastisk känsla av att ”bara” kunna vara JAG. Mamma på helt tid men också bara Nathalie dom barnfria dagarna med vännerna. Helt magiskt!
Jag önskar dig all lycka och ta vara med den tiden, det är något otroligt som händer!
Skickar en mängd kramar från mig.
Styrke kramar till er alla<3
Det måste ha varit svårt att fatta dehär beslutet o jag tycker det är jättemodigt att berätta om det så öppet. Jag hoppas verkligen att ni ”hittar tillbaka” till varandra när ni har hittat er själva :) Samma har inte hänt mig men jag förstår precis vad du menar från din text! Hoppas allt blir bra i alla fall :) Det kommer säkert att vara jättejobbigt, men också värt sorgen. Och kom ihåg att du har en hel hög väldigt härliga läsare som kommer att stötta dig och hjälpa dig med kommentarer när det känns uselt :)
Massor med styrkekramar till er alla!<3
Vad bra att ni har hittat en lösning – hoppas ni kan vara ett minst lika fint par efteråt! :)
Hur tog Daniel ditt förslag egentligen? :) hur känns det att lämna lägenheten ni just flyttat in i och du satsat så mycket på inredningen och barnen just vant sig vid? Hur länge har ni tänkt bo åtskilt – kommer detta påverka din utbildning?
Sorry, blev väldigt många frågor… måste bara säga att jag ser framemot att höra sen hur det känns att flytta tillbaks sen osv! Ni är en superfamilj!! :)
kram <3
Jag önskar dig all lycka i livet. Det är ett modigt steg ni tar. Jag hoppas ni båda finner inre balans och kommer ut som två lyckliga, hela människor ur detta – hur utgången än blir. Modigt av er Janina!
Ni e fantastiska! Och som jag nämnde tidigare, alla par som varit tillsammans sedan de var väldigt unga borde ta en paus innan de bestämmer sig för att ingå äktenskap. Världen skulle vara så mycket lyckligare och skilsmässostatistiken en helt annan än den är idag. Är så otroligt stolt över er, för ni fortsätter att föregå med gott exempel i vått och torrt. Ni bevisar gång på gång hur kloka ni e, och hur mycket ni värdesätter livet. Varmaste kramar till er båda. Härifrån går det bara uppåt! <3
Å vad modigt att skriva om det här! Tack, tack, tack för att du delar med dig och inte gömmer undan. Det är läkande att läsa om att andra (t ex du) har det lite som man själv, alltså att få läsa att man inte är ensam om att fundera, tvivla och ha tyngre perioder i livet. Kram
Smärtar som fan att läsa detta! Hoppas du finner dej själv och att du och Daniel om en tid kanske kan fortsätta på era planer om att vara med varandra föralltid!
Oj, nu vart ja chockad :O Kram!
Det går ju kanske inte att gemföra riktigt.. Men iaf, jag var ihop (och förlovad) med en kille i 5år. från att jag var 15 till 20. Vi hade det bra, men kanske växte ifrån varandra lite. Vi viste båda att vi borde göra slut, men att våga en sån sak då man växt ihop genom hela ”ungdomen” var skrämmande.
Det känns hemskt att säga, men att göra slut då, var nog det bästa jag gjort. Jag trodde jag viste vem jag var då, vad jag ville göra och att jag var lycklig. Nu är jag 22 och på de här två åren har det hänt så mycket, mitt självförtroende har växt otroligt. Att få göra som man vill och känna sig självständig. Nu är jag inte beroende av nån annan utan en helt egen person. Jag tycker ni gör helt rätt val och hoppas ni hittar tillbaka till varann igen! :)
Det låter som om du fattat ett beslut som känns bra för dig! Lycka till med allting :)
Ojdå, dethär väntade jag inte mig! Men ändå förstår jag det, det kommer säkert vara en bra sak att ta en paus! Jag hoppas att ni kommer att flytta ihop igen efter en tid, ni är en så fin familj! Kommer du att flytta tillbaka till Vasa, eller kommer du att bo där ni bor nu? :)
Kramar! <3