Jag och en liten Joline
Något som jag faktiskt känner mig nervös över, är hur det kommer bli att ha tre barn. Två är redan väldigt jobbigt emellanåt, tänk då om tre är jättemycket jobbigare? Tänker först och främst på de dagar som Nicolina och Joline bara bråkar med varandra och inte alls vill lyda, eller de dagar jag bara gör fel enligt dem och inget duger. Såna dagar kommer ju ibland mer ofta än annars och hur blir det då när jag har en bebis som kanske håller mig vaken om nätterna och fast i soffan med henne vid bröstet om dagarna?
Jag har fått så många fina och peppande kommentarer genom denna graviditet, flera som hyllar mig och tycker jag är värsta superwoman som orkar, men ibland så orkar jag ju faktiskt inte. Men jag gör det ändå. Vill inte kalla det ett jobb, men de dagar när det känns jobbigt så är det faktiskt mer som ett jobb, och det är ett sånt som går automatiskt. Jag har ju varit mamma rätt länge nu och det är inga konstigheter längre, nen det betyder inte att det inte tar emot vissa dagar att bli väckt före 7, servera mål efter mål och lite smått och gott däremellan. Torka rumpor, näsor och munnar. Aktivera utomhus, aktivera inomhus, städa upp, diska undan, trösta och bestraffa. Och att göra allt det trots att man mått konstant illa i flera månader utan paus (förutom en liten en på tre veckor men den månaden jobbade jag istället) och bara blivit mer och mer gravid. Nu är jag ju dessutom inne på slutspurten och känner mig otroligt trött i kropp och själ efter dessa åtta månader, så hur blir det när jag plötsligt har en till liten att sköta om, när jag förmodligen får ännu mindre vila än nu och inte hinner uppfylla allas önskemål och krav så snabbt som de önskar?
Det här är något som jag inte alls funderat på tidigare, men nu när det börjar närma sig känner jag nervositeten. Tänk om jag blir helt förstörd när jag lämnar bubblan på BB och återgår till vardagen? Hur kommer barnen egentligen ta förändringen, speciellt då Joline som inte riktigt förstår ännu? Hur pass dåligt kan det bli? Hur hanterar jag värsta scenariot? Hur stark är jag egentligen?
Att det kommer bli underbart med en till liten, det vet jag, men man ska inte glömma hur verkligheten ser ut. Det kan vara underbart och förjävligt på samma gång, men frågan är hur jämt det fördelas?
taylor, från det popbandet Hanson sa en gång i en intervju om sina barn (han har massvis, jag minns inte om det var 5 eller fler, men många var det) att när man har tre spelar det ingen roll om man har fyra eller fem, för man är redan outnumberd. (förlåt, men jag pratar mycket engelska för tillfället och är förvånad över hur fort man tappar svenskan) och min mamma hälsar att tre är ett lyckotal, det kommer du klara galant.
JANINA SVARAR: Haha okeej! Jaa det är det ju, och tre av samma sort känns ju lite roligt det också :) Våra powerpuffpinglor.
Jag vet precis hur det känns, har själv 3 pojkar (6 år,4 år och 1,5 år) när jag va gravid sista månaden med trean gick jag konstant och tänkte hur i helsike ska detta gå..
Men till min nästan stora förvåning så gick det mycket bättre att bli 3 barns mor en jag hade förväntat mej! :)
Visst kom det vissa dagar som man skulle ha kunnat braka ihop och bara gråta när allt kändes som tyngst eller när man tyckte att man gnällt för mycket på dom större (speciellt äldsta som man tyckte va stor nog att klara det mesta själv)! :´(
Men sen är nästan ett tredje barn ett sådant som bara hänger med, man kan ju då det mesta om barn/bebisar så allt går som på räls! ;)
Tro mej, ni gör ett så bra ”jobb” från förut så detta kommer ni att klara galant :)
Redan att du nu psykiskt förbereder dig för allt det där, gör att du är redo, sen när trean väl föds. Jag tänkte inte så mycket på det och fick en chock när väl var (är) där… Tycker att från ett barn till två var inte så stor förändring men från två till tre var jag helt lost! Och det där som du nämnde: när de äldre bråkar då? Jaa, jag har flera gånger tänkt att jag snart måste läggas in på mentalvårdsavdelningen! Haha! Men det bra överväger det sämre och man ser ju kärleken systrarna emellan och ibland stannar man upp och är bar så tacksam! Att ha fått tre underbara tjejer. Sen när de är stora och hänger med kompisarna på stan kommer man ju (konstigt nog) att sakna just den här tiden. Som -just nu- känns som ett enda cirkus!! :D Kramisar!
det är rätt vanlig tankegång du har och bra att tänka igenom dem men tyvärr vet man ju hur det blir först sen då det blir. Kommer inte nicolina att börja förskolan på hösten( har en som är jämårig med henne), kanske det underlättar? Annars kanske nån klubb verksamhet eller några dagisdagar i veckan kan hjälpa hela familjen att orka och må bättre?
Vi får en trea i juni och efter sommaren skall en på förskola och en annan fortsätta på dagis 11dar/mån, så ser jag att vi kommer att orka bäst. Kom ihåg att ta emot hjälpen som erbjuds och inte tro att du behöver vara nån superwoman, det är man bara om man gör beslut som främjer en själv och ens familj.
lycka till
Ni har inte funderat något över om Daniel ska vara föräldraledig något då? Så du får göra annat än ”torka rumpor, näsor och munnar”. Jag vet med mig själv att jag inte skulle klara av att vara hemma så där mycket, är för egoistisk och behöver få förverkliga mig själv samtidigt som jag är mamma. Hur det än blir och hur ni än gör tror jag det kommer gå fint, även fast alla dagar inte är perfekta.
Hej!
Jag har ett tips till dig, för att underlätta de första sex månaderna:
bärsjal!
Jag har sett att du lagt ut Ergobaby bärsele som en wantie, men sjal är billigare och smidigare till spädbarn. då kan du ha barnet på dig hela tiden, det har typ fri tillgång till bröstet och du kan göra vardagssysslor.
Förstår inte hur du orkar, jag har en och det räcker.
Kram och tack för en fin blogg
Jag tror det är åtminstone ett steg i rätt riktning att du har medvetande-gjort för dig själv att nåt KAN bli jobbigare och värre. Levde du i värsta bebisbubblan o allt var en dans på rosor kunde det bli värre med en liten plus två lite större om det skulle ”eskalera”. Du har ju vågat söka hjälp förr då du mått illa, tveka inte med det om det börjar kännas illa och för jobbigt med alla tre barn plus hushåll då bebisen kommit! :)
Jag har följt din blogg i några år och du är en kämpe! Jag har själv inga bar, bara 2 katter och studerar heltid :) Men jag tycker DET e jobbigt haha så jag vet inte hur du gör det ^^
ibland när jag behöver en spark i baken kollar jag in på din blogg :)
du kommer klara det galant :)
Det ÄR jobbigt att ha barn, det är ju som ett jobb man har i 24 h, 7 dagar i veckan. Jag tror det vettigaste att göra är att inte ställa så stora krav på dig själv. Det gör inget fastän huset är ostädat och disken är odiskad. Måla inte upp det värsta scenariot nu, utan ta det när det kommer. Lev i nuet och försök njuta av de här sista dagarna när ni ännu har ”bara” två barn. Vila så mycket det går. Och när sen lillan kommer så tar ni det som det kommer, planera inte allt i förväg. Lev i nuet! :)
Du är jätteduktig som orkar med att flytt och allt vad det innebär och samtidigt vara mitt uppe in en jobbig graviditet. Jag hoppas att du ska må bättre av att vara tillbaka i Vasa, har ju märkt så tydligt att du inte mått så bra av att bo i Nkby…
Jag minns jag läste en intervju med en 10-barnsmamma en gång som sa att det var allra jobbigast att få andra barnet, för då hade man plötsligt 100% fler barn, men fortfarande bara 2 händer, hon tyckte att med efter barn nr 3 och 4 rullade det bara på.. ; ) Det stämmer säkert inte på alla och det beror säkert mycket på hurudan bebis man får, om hon har magknip eller bara vill vara i famnen eller en som sover nöjt för sig själv hur länge som helst (vår storasyster var sån!)
Om du har fixat att sköta dina tjejer så bra som du har gjort trotst illamående och flytt och allt så tror jag nog du kommer att klara det finfint med bebisen också! Då har du ju dessutom ”sluppit” alla graviditetskrämpor! Jag minns hur förvånad jag var efter vi fick första barnet hur mycket graviditeten faktist påverkat orken och energinivån, och då var min första graviditet verkligen varken tung eller jobbig (sen efter att illamåendet slutat vill säga) Och man måste ju verkligen inte alltid vara duktig och orka, det är heeelt ok att be om hjälp eller säga att nu vill man ha en paus och bara vila, om det är möjligt!
Det kommer nog att gå bra ska du se. Visst är det jobbigt ibland, men när man sen inser att man klarat av den första månaden så blir det bara lättare. Och trean brukar bara hänga med :) Fullt upp kommer du att ha, men det har man ju redan med två små. Och dina barn är ju ändå lite äldre så de förstår mer och kan hjälpa till bättre. Det blir nog bra :) Man klarar ju mer än man tror och sen när man vant sig vid livet som trebarnsmamma så rullar det bara på som om man alltid haft tre barn.
förstår dina tankar för jag går och tänker exakt likadant! Det är nog detta jag är mest orolig och rädd för. Jag vet ju inte hur bebis nr 3 kommer att vara, blir det ett kolikbarn igen? Hur kommer de andra två att reagera? hur blir sömnen, läggningarna? Jag tycker också att det är riktigt tufft emellanåt och då har jag två barn nu. Jag hoppas att det kommer flyta på smidigt och man kommer väl in i det snabbt ändå och hittar nya rutiner. Men oron finns där..
Hej! Jag kommenterar inte av efarenhet nu men du har inte tänkt på att låta någon ta hand om ungarna några timmar medans du vilar ut dig och så! MÅNGA mammor//gravida behöver lite space ibland fast man har barn och är gravid. Jag tror att det skulle göra dig gott att få vila ut en stund eller en dag eller så! Alla mammor känner som dig oftast när dom väntar barn och det är inget att oroa sig över det går över efter att du fött din lilla.. Jag hoppas du känner dig bättre med dina tankar snart:-) glädj dig åt att du har dina barn som tröstar och bara finns där för dig fast dom ibland är arg eller att dom bråkar :)!!