Bilder från gymmet igår med Sassa.
Det finns så mycket jag skulle behöva få gjort här hemma idag men jag ska jobba mellan 12-19:30 så det finns inte riktigt tillräckligt med tid. På ett sätt är det skönt att ha ”egna” saker att göra, som nu då jobb, Vemma och gym. Jag har egentligen från att jag var 17-21, endast varit hemma med barnen och faktiskt knappt ens haft några kompisar. Jag har inte prioriterat mig själv helt enkelt, och har endast levt för barnen känns det som. Jag vet att det är en stor orsak till att jag blev deprimerad från första början. Jag har alltid tyckt att ett liv hemma med barnen passat mig utmärkt, inte förstått varför folk pratade om att det var skönt att jobba så de slapp hemifrån ett tag. Jag ville aldrig börja jobba! Jag ville alltid va hemma med barnen. Men så i början av 2013 började jag gymma, sen fick jag ett jobb, och då mådde jag faktiskt så mycket bättre. Jag märkte att det var en del av mig som jag helt missat. Det är ju inte så att jag hoppar jämfota och klappar händerna när jag vet att jag ska till jobbet och städa i 7,5 h, men det får mig att inse att jag kan göra mer, behövas, på fler ställen än hemma.
Samma sak med kompisar. Det var något som jag en tid inte alls prioriterade, fråga mig inte varför. Jag hade förstås Hanna, men that’s it. Sen fann jag (svenne)Carro via bloggen som blev en vän för livet, lärde känna ett fåtal andra tjejer också men inte så att vi umgicks varje vecka. Nu däremot har jag blivit mycket bättre på att öppna mig för främmande människor och jag har insett att man inte måste ha känt varann hela livet för att kunna bli bästa vänner. Jag har lärt mig att lägga värde i varje vänskap, och det har fått mig att må bättre.
Kort och gott: Jag har ett helt annorlunda liv nu än jag hade för typ tre-fyra år sen. Man kan säga att jag har två liv nu, och jag har lärt mig att detdär livet utanför hemmet är SÅ viktigt för mig. Då jag kan vara som vilken 23-åring som helst. Jag kopplar aldrig bort ”mammatankarna”, men det är en skön känsla när man märker att världen inte glömt bort en bara för att man inte gått samma väg som alla andra.
Oj! Det var inte meningen att jag skulle skriva ett inlägg nu, som sagt har jag inte tid. Har inte tid att kontrollera stavningen så det får va som det är. Ska åka iväg till jobbet om 20 minuter och här sitter jag ännu i pyjamas. CIAO!
Fotograf: Nicolina
Så roligt för dig att du känner att livet har tagit en vändning åt det bättre :) Alla behöver ha lite distans, både till familjelivet och resten. Kör på så kommer nog 2015 och framtiden bli grym!