Från att ena sekunden vara mitt i en illamåendeattack och bara stirra ut i periferin, till att plötsligt få världens gosabstinens och bli alldeles tårögd för ingenting. Även om det är fullständigt normalt så skäms man ändå lite och tänker att jag kan ju fan inte visa mig själv i detta tillstånd, hur normalt det än är så verkar man inte normal hur man än försöker förklara sig, för ju mer man förklarar desto mer medveten blir man om hur man framstår och då börjar man gråta för det också. Sen slutar det med att båda två sitter och skrattar, och i mitt fall då, även gråter av glädje. Det går bara inte att sluta.
Vilken söt bild! längtar tills min blir så stor :) är i vecka 16 strax!
Oj som man känner igen sig i det där!
Först deppade jag ihop totalt och grät tyst över 5 bristningar på magen för att sedan gråta av lycka då bebis sparkade sin pappa i ansiktet.
Det är inte klokt vad hormonerna kan hitta på ;)
Fin bild <3
Tack så hemskt mycket, det gick bra för jag fick ju bebis till slut ! :D