Även om jag försöker blunda för barnens urvuxna och urtvättade garderober såhär i födelsedagstider (Joline 27.10, jag 10.11, Daniel 22.11 och Nicolina 25.12) så kunde jag inte skjuta upp shoppingen längre när jag insåg att Nicolina har TVÅ par mjukisbyxor i rätt storlek utan fläckar lite överallt. Så igår fick båda barnen en hel del nytt.
Det här med genustänk när det gäller kläder har jag aldrig brytt mig så mycket om. Jag tror inte flickor beter sig annorlunda bara för att de har rosa kläder (och samma sak med pojkar och blått). Nicolina vill ofta ha klänning men ändå springer hon runt här hemma på alla fyra med klänningen över huvudet och leker häst/lejon. Hon förvandlas inte till en försiktig liten prinsessa bara p.g.a. en färg, visst ibland vill hon leka prinsessa men det gör hon oavsett vad hon har på sig. Joline är så liten så hon bryr sig inte om färger. Låter man barnen leka och tänka som de själva vill utan att påverka genom att säga saker som ”så gör inte en flicka, så gör bara pojkar” så går det nog bra för dem i framtiden också. Anser jag.
Men själv har jag alltid gillat rosa och inte så mycket blått, skulle jag gilla blått mer skulle jag nog klä barnen i mer blått också. Men hur mycket jag än tycker om rosa och hur mycket jag än vill strunta i allt genussnack, så tar det SÅ emot att klä barnen i rosa från topp till tå. Har de en rosa tröja vill jag gärna ha en mer neutral färg på byxorna, t.ex. grå eller svart. Nånstans har även jag blivit lite påverkad med andra ord. Men vet ni vad jag har märkt? Åtminstone hos mina favoritbutiker (när det gäller barnkläder) så måste jag nästan alltid gå till pojkavdelningen för att hitta neutrala klädesplagg med neutrala eller inga motiv på i grått, brunt eller svart. Speciellt byxor har jag alltid problem med, på flickavdelningen finns mest rosa, lila och turkos (och med alla dessa jävla blommor, hjärtan och Hello Kittys) men när alla tröjor där också är i de färgerna vill jag helst ha någon annan på byxorna.
Ifall de där plaggen jag söker hade ”pojkiga” motiv på skulle det kännas mer okej att jag fick gå till pojkavdelningen efter dem (även om jag också tycker att det bara borde finnas EN avdelning för barn, men det känns så långsökt så det orkar jag inte bry mig i) men när det gäller något så simpelt som gråa mjukisbyxor tycker jag nog det är lite skrattretande att de bara finns åt pojkar.
Vet inte riktigt vart jag ville komma med dethär inlägget, men nu vet ni i alla fall min syn på det hela och vad jag stör mig på när jag shoppar, haha.
Bryr ni er alls om det här? Är ni nöjda med det ni hittar på ert barns avdelning? Går ni över till andra avdelningen utan att tänka desto mer på saken eller blir ni lite irriterade när det ni anser är unisex bara finns åt andra könet?
Jag tycker att det borde vara en självklarhet att man inte ska behöva gå till en särskild avdelning för en viss färg, eller att det ska vara så himla kodat som att till och med vissa djurmotiv är förbehållet det ena eller andra könet. Min dotter ska kunna få han en tiger på sin tröja och min son en katt utan att det ska läsas in massa överdrivna egenskaper på själva barnet som att det är kaxigt eller mesigt etc.
Sen håller jag helt med om att klädesbiten inte är vad som gör barnet till den den är i slutändan utan hur föräldern beter sig. Hur man pratar med det och vad man berömmer det för. Även pojkar blir ju utseendefixerade om man stup i kvarten skulle berömma utseendet, så det har ju som sagt inte med själva plagget att göra utan den inställning man har :)
Oj måste tipsa om dessa inlägg: http://ladydahmer.nu/konade-klader-handlar-bara-om-pengar/
http://ladydahmer.alltforforaldrar.se/2011/december/utkast-dec-7-2011.html
Det var där jag först läste om de här sakerna.
Att över huvud taget dela upp pojk- och flickkläder olika är fel. Barn är barn och vad spelar det för roll hur de klär sig? Hela vårt samhälle är senare i livet uppbyggt enligt raka linjer, pojke är pojke och flicka är flicka. Bara kolla hur folk beter sig och inse skillnaderna. De ploppar inte bara upp sådär mittiallt utan är oftast inlärda. Mycket synd. Tycker inte att klädfärger är hela världen, det är en så liten del av problemet. Men utbudet visar vilka förväntningar man har. Pojkkläder är t.ex. mer rymliga än flickkläder, gissa nu bara varför. Reklam för barnkläder visar också ganska tydligt hur vi vill att folk ska vara beroende på vilket kön de har. Flickor poserar, leker med dockor. Pojkar låtsasslåss och bygger legohus.
Jag har en son som är snart fyra månader, jag brukar klä honom i det jag själv tycker är fint och visst köper jag en del kläder som är typiska pojkiga åt honom. Jag kan tycka att det är rätt gulligt med flickigt och pojkigt, men jag förstår tanken bakom att klä barnen med kläder som inte skriker pojke eller flicka. Jag brukar alltid kolla kläderna på både pojk- och flickavdelningen och hittar jag något jag gillar på flickavdelningen så köper jag ju såklart det åt min lille pojk, jag skulle aldrig strunta i något bara för att det kommer från flickavdelningen. Sen så gillar jag inte kläder med seriefigurer på, absolut inte Blixten McQueen, Kalle Anka och andra Disneyfigurer på, Mumin, Barbapappa och Spöket Laban kan gå bra men helst inte. Jag tycker om Hello Kitty och skulle gärna köpa det om det inte var fullt med volanger, glitter och allt vad det är på, det är så överdrivet flickigt att jag nog inte skulle köpa det åt en dotter heller. Sen så är det så tråkigt med alla murriga färger på pojkavdelningen, jag önskar att det var mer färgglada kläder som är roliga och fräsiga. Jag vill ju att min son ska bemötas som den person han är, utifrån sin personlighet och inte bemötas som en pojke, om du förstår hur jag menar, han är ju en person, inte ett kön och det är väl där det blir fel med kläderna. Jag tror att vi vuxna omedvetet bemöter barnen på olika sätt utifrån hur det är klädda, flickor som oftast har på sig mer färgglada, pastelliga färger bemöts på ett ”snällare” sätt än pojkar som oftast har på sig mer murriga kläder och tuffa tryck på tröjorna blir bemötta på ett mer ”tuffare” sätt. Och det blir ju fel, de är ju från början helt omedvetna om vilka förväntningar som finns på dem och det är väl utifrån hur vi bemöter dem som det sedan blir skillnad, och där spelar kläderna roll. Men jag vill inte klä min son på ett sätt som jag inte är bekväm med bara därför och likadant om jag hade en dotter. Jag vill hellre att alla vuxna lär sig att bemöta mitt barn på ett bra sätt istället för att bemöta det utifrån könet/kläderna/färgerna. Jag tänker som jag gjorde när jag var yngre och klädde mig annorlunda, att jag ska få klä mig som jag vill och att alla andra ska kunna bemöta det med respekt och värdighet. Oj, nu blev det här säkert jättelångt och jätterörigt, men hoppas du förstår vad jag menar. :)
JANINA SVARAR: Jag förstår precis vad du menar och håller fullständigt med! :) Jag har själv alltid varit mer ”pojkflicka” och inte klätt mig så värst flickigt, så det kliar i mina ögon att se hur rosa och puttinuttigt alla kläder är på flickavdelningen. Det borde finnas lite mer MELLAN också! Med andra ord skulle EN barnavdelning med kläder åt båda passa mycket bättre.
Nu råkar jag faktiskt ha 2 barn, flicka och pojke. Jag sa när jag var gravid med min dotter att jag inte skulle klä mitt barn i bara rosa om jag fick en flicka. Men så hände det något då hon föddes. Jag klädde henne mycket i rosa men nog förståss i andra färger också. Ganska snabbt blev jag gravid igen och tyckte att det skulle vara ekonomiskt att få en flicka till då vi redan hade så mycket flickkläder och prylar men det spelade ju inte nån roll heller om det var en pojke för nog kunde man ju använda en del av kläderna till honom också tänkte jag då. Man är ju ändå bara hemma första tiden var en tanke som surrade på i huvudet. Men så föddes sonen och aldrig att jag hade kunnat lägga på honom rosa. Det bara gick inte. Annars har jag ingen skillnad med färger men rosa stumpbyxor eller body på en pojke bara gick inte. Däremot tycker jag det är bra att mina barn har kunnat leka med både pojk och flick saker. Vi som föräldrar går inte emellan där på något vis. Aldrig skulle vi heller säga att detdär är för flickor eller tvärtom. Barnen är alltså omedvetna om sånt sålänge vi inte gör någon grej av det. Jag tror alltså att det är vi vuxna som styr hur barnen tänker!
JANINA SVARAR: Intressant! Jag tror precis som du.
Håller med dig helt och hållet! Jag har en dotter på 2 månader som jag älskar att klä upp i små rosa supertjejiga outfits och så kommer det nog fortsätta också:) Det är så tråkigt bara att det är så många som väljer att ifrågasätta detta när de ser min lilla tjej. ”Ska hon verkligen ha så mycket spetsar och volanger”, ”Är det inte bättre att klä henne i lite neutrala färger?” Det är ju MITT barn ju, låt mig få bestämma! Jag skulle aldrig få för mig att kritisera hur någon annan klär sitt barn. Det som är lite intressant är att de gånger när jag har klätt Marion i lite ”pojkigare” kläder så är det ingen som reagerar eller tycker det är fel. Det är liksom som att det är lite ”fult” att låta sin lilla tjej vara tjejig… Jättetråkigt tycker jag:(
jag & min sambo har en son på 9 månader och jag har alltid svårt att hitta snygga pojkkläder jag är inte så mycket för kläder med tryck eller text på. Jag kombinerar oftast plaggen med en färglad tröja utan tryck samt ett par svarta eller neutral färgade byxor och vita eller svarta strumpor. jag kan bli riktigt irriterad när färgerna inte går ihop även om min son i denna åldern inte bryr sig. Om vi skaffar fler barn och får en tjej så kommer jag absolut köra med lite ” kill stil” och ”flick stil”. jag har aldrig varit glas i rosa och blommigt men vissa tycker jag är sött. Jag kan störa mig på att på tjej avdelningen finns det nästan inga neutral kläder och på pojkarna sidan kan det bli nästan för gubbigt. jag tycker man kan välja själv vad man vill köpa till sina barn men tycker det inte borde vara så stor skillnad på utval i butikerna när det gäller flick och pojk kläder. Jag handlar på lindex, hm , kappbahl och ibland name it. ^^ Vart brukar du handla din barns kläder? : )
JANINA SVARAR: Där handlar jag också barnkläder :) billigt och bra! Det som jag stört mig på också är att passformen och storlekarna skiljer mellan avdelningarna! Ofta sitter kläder från pojkavdelningen bättre på, och på flickavdelningen är storlekarna oftast mindre. Rätt skumt egentligen, barn är väl nog likadana i kropparna mellan 0-5 år åtminstone? Det tycker jag i alla fall :)
Hej Janina.
Alla får göra som de vill med kläder till barnen anser jag =) Men jag blir lite ledsen på folk som säger att pojkar inte kan ditten eller flickor kan inte datten. Alla kan göra precis det de vill!
Jag håller verkligen med om att det ska vara en BARN avdelning inte uppdelat flick och pojk. =)
Vi har en dotter, hon har alla färger på sig. Ju mer färg desto bättre. Men jag är lite avhållsam till rosa bara för att våra föräldrar och mor/farföräldrar gärna vill propsa på att det ska vara rosa bara för att det är en flicka.
Jag plockar hellre kläder från ”pojkavdelningen” bara för att få mer variation (hennes mor-och farföräldrar köper för mycket rosa). På det sättet kan hon ha alla färger och så slipper man det allra puttinuttigaste.
Det enda hon inte får ha är Hello Kitty. Haha =)
JANINA SVARAR: Våra barns mor och farföräldrar köper ytterst sällan kläder åt barnen (förutom på födelsedagar och jul), men jag förstår din syn på saken :) jag skulle nog göra likadant i ditt fall! Hello Kitty är jag också lite allergisk för, men det har jag nog blivit bara för att den är ÖVERALLT på flickavdelningen! Skulle den finnas på något enstaka plagg skulle jag inte ha något emot den, men när den är på nästan alla plagg (och likadant med Blixten McQueen på pojkkläder) vill jag helst inte köpa såna plagg.
Jag tror att fastän jag skulle ha fått en flicka hade jag föredragit samma färger som vi har nu åt våran pojke; grönt, blått, turkost, lila, rött, gult, jeans ;) rosa är jag ingen stor vän av, men hade jag en flicka hade jag ändå välkomnat färgen i garderoben. Färg som färg liksom. Figurer är kanske lite annorlunda, jag är lite anti-Disney och andra figurer. Jag hejar på neutrala figurer, ränder och mönster :)
JANINA SVARAR: Samma här! :)
Nu har inte jag barn än o kommer inte få på ett tag, men jag gillar ändå barn o gillar o kolla lite kläder då o då.
Jag har också märkt att de finns väldigt mycket rosa för tjejer o bara en massa ”sött”.
Men jag har även märkt de här med idrottskläderna när jag skulle skaffa ett par åt mig själv. Det fanns bara en MASSA rooooosa, resten blått o svart. Fanns de andra färger, då var de väldigt dyrt istället så de va inte kul.
Och jag tycker faktiskt rosa passar mer på killar än tjejer! :)
JANINA SVARAR: Sant!
Jag shoppar också kläder i neutrala färger på pojkavdelningen åt min tjej. Och jag håller med dig vad du skrivit i inlägget! Gillar heller inte alla ”söta” hjärtan på flickkläderna.. Fast jag måste säga att det är mycket roligare att shoppa finkläder till tjejen än till min pojke, finne ju hur mycket valmöjligheter som helst åt flickor. Pojkar..vakio-skjortan..? ;)
JANINA SVARAR: Sant! När de ska va fina finns det mycket fint, även om jag nu inte kollat så mycket på pojkavdelningen när jag ska shoppa finkläder :)
jag är nog lite allergisk mot att 90% av flickors kläder är rosa, jag tycker egentligen att rosa är fint men det betyder inte att jag skulle vilja ha bara rosa. och dessutom bara glitter och hjärtan, flickor vill väl också ha blixten bilar?! dessutom är flickors kläder ömtåligare än pojkars och tyvärr blir det då fort att man ”omedvetet ” hindrar flickorna att leka så som de vill. ”var försiktig nu så inte dina nya fina leggings går sönder” sånt stör mej något otroligt. en gång på dagis var det en flicka som hade nya vita fina vantar och hon blev så ledsen och trodde mamma skulle bli arg då hennes vantar blev smutsiga, sånt är inte roligt att höra. vita vantar är kanske inte det mest praktiska att ta till dagis och tar man dem får man förvänta sig att de inte är vita så länge.
JANINA SVARAR: Det är också något jag stör mig på! Barnens dagar består ju av 100% lek, då ska de få go bananas också ;)