Nu har jag kollat två avsnitt av SATC, men nu vågar jag inte gå och lägga mig.
När jag är ensam hemma och ska lägga mig så börjar jag plötsligt höra massa konstiga ljud och alla möjliga scener ur skräckfilmer spelas upp i mitt huvud.
Jag tror seriöst att det kommer vara sista kvällen i mitt liv, och Daniel kommer ångra att han for ut ikväll.
Så tänker jag alla gånger, och när jag hör Daniels nyckel vridas om i låset så försvinner alla dessa tankar och jag blir modig igen.
Jag är som ett litet barn. Jag är mörkrädd och jag tror på spöken.
Inte ens en nattlampa får mig lugn, det gör saken bara värre för då ser jag ju skuggorna av monstren, och tänk vad hemskt det skulle va!
Dear God, please don’t let the monsters get to me, Amen.
Hejsan!
jag förstår hur du känner..jag tror också på spöken, som tur är är jag aldrig ensam hemma på kvällar och nätter…då hade jag vart tvungen att sova med alla lampor tända och tv:n på…hehe
Kramar från Erica
– en annan ung mamma med en blogg