Vanligtvis skulle jag ligga under täcket nu, ifall jag inte förstås skulle se någon film.
Ikväll är jag uppe av en annan orsak.
Vi la Nicolina 20:30, hon blev tyst kring 21:00, sen kring 22:15 började hon gråta, och när Daniel gick in till henne så var hon snorig.
Hon ligger i hans famn nu och gråter, hon är bara nöjd när man står och håller henne i famnen, men hon har blivit så tung nu så det orkar man ju inte göra hur länge som helst.
Hon känns inte så varm än så länge, men sjukt i kroppen verkar det som att hon har :(
Jag gav henne en supp för ca. 15 minuter sen, så förhoppningsvis börjar den hjälpa snart. Hon är så trött men vill inte vara ensam, så nu gäller det att försöka vyssja henne till sömns i famnen, och sen lägga henne i sin säng.
Hon ligger i hans famn nu och gråter, hon är bara nöjd när man står och håller henne i famnen, men hon har blivit så tung nu så det orkar man ju inte göra hur länge som helst.
Hon känns inte så varm än så länge, men sjukt i kroppen verkar det som att hon har :(
Jag gav henne en supp för ca. 15 minuter sen, så förhoppningsvis börjar den hjälpa snart. Hon är så trött men vill inte vara ensam, så nu gäller det att försöka vyssja henne till sömns i famnen, och sen lägga henne i sin säng.
Får se hur lång denna natt blir? Jag är konstigt nog väldigt lugn och inte alls orolig över att kanske inte få så mycket sömn inatt.. antar att jag blev van vid sömnlösa nätter de första månaderna ;)
Dessutom så sover hon ju rätt så bra nuförtiden, så vad gör det nu om vi måste vara uppe en natt? Huvudsaken att hon känner sig trygg och får all den närhet hon behöver.
Vår stackars lilla sjukling ♥
