JANINAS

Idag har vi varit hela dagen i Solf och spacklat/slipat/målat i det nya egnahemshuset som vi har fått äran att fixa.
Det börjar så småningom bli färdigt, då ska vi börja med tapetsering. 

Idag har jag även fått veta att vi borde ha praktik hela sista året, och det betyder att vi kan flytta till Sverige så fort Daniel är färdig med skolan (och har fått jobb i Sverige). Jag kan fixa praktiken där efter att vi flyttat, och det betyder att det bara är 2 år kvar tills vi kan flytta! :)
Vi vill flytta så länge Nicolina är så pass liten så hon inte har hunnit börja skolan eller fått kompisar som hon sen måste lämna, vi vill att hon ska se Sverige som sitt hem, och inte Finland. 
Daniel ska börja söka jobb redan innan han slutar skolan, så kan vi flytta så fort som möjligt. Ååh vad jag längtar! :) 

Och ni som har påpekat det här med att flytta långt bort från släkten:
Man kan ju inte bo på samma ställe hela livet bara för att ha nära till släkten, har man stora drömmar och jätte gärna vill flytta bort så ska man väl göra det också. Självklart kommer vi sakna våra familjer och vänner, men man kan ju inte bo i ett land som man inte vill leva i bara därför. Varje dag pratar vi om hur gärna vi vill flytta bort, starta ett nytt och eget liv helt från början.

Vissa klarar inte av att bo långt bort från sina föräldrar, andra kan flytta till andra sidan av jordklotet. Vi träffar inte våra föräldrar särskilt ofta även om vi bara bor 40 minuter ifrån dem, och vi skulle nog överleva även om vi träffade dem mer sällan än vi gör nu, så det ska nog gå bra.
Och även om Nicolina inte kommer träffa sina mor och farföräldrar så väldigt ofta, så är jag säker på att hon också överlever. Min mormor bor i Sverige, så henne har jag bara sett på somrarna (och över jul när jag var liten), och jag har ju klarat mig bra ändå.

Det jag vill säga är, att man ska inte göra stora val för andras skull, VI vill flytta, och även om vi kommer sakna många människor här så vill vi ju skapa vårt eget liv med vår egna familj på vårt eget sätt.