Imorgon går jag in i vecka 29, och jag kan knappt fatta det själv. Det säger jag väl varje vecka, men nu går faktiskt tiden nästan FÖR fort! Samtidigt så vill jag att det ska gå fortare, ju närmare slutet vi kommer desto verkligare blir det att vi faktiskt ska få en liten bebis igen och jag börjar längta ännu mer. Daniel har börjat förstå det lite bättre han nu också, han säger att det är svårt för mannen att längta och så på samma sätt som kvinnan, eftersom de inte känner något speciellt utan bara ser magen som blir större och känner sparkarna ibland, det är först när barnet är ute som alla känslor kommer för pappan. Självklart har han också längtat redan från början, men det är nu när man kan se på utsidan hur bebisen rör sig som det har blivit mer verkligt för honom :) Denna gång vet ju han dessutom precis vad som väntar honom i slutet, så nu är det ”lättare” att längta.
Fy vad jag babblar, nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig, skönt att vara i säng före 22!
Tack! :) Photoshop är svaret på allt ;) jag förstärker bara kontrasten och gör bilden ljusare.
Din blogg e så himla fin!!! och dina bilder.. hur gör du för att ljusa upp de sådär? o får de att se lite halvgamla ut? :)