Jag fick ett infall ikväll och började storstäda. Blev just färdig så jag har väl hållit på i 3,5 timmar. Herregud. Men det var så skönt att få städa utan nån Nicolina som vill hjälpa till att skura golven, och utan nån Joline som ska klättra på dammsugaren och blir arg när den rullar iväg. Nu får de istället vakna upp till en ren lägenhet och Joline får minsann jobba hårt för att hitta nåt skräp på golvet som hon kan stoppa i munnen. Nu går ögonen i kors så det är väl bäst att jag slänger mig under täcket.
Men förresten! Så otroligt roligt att nästan alla av er mest tänker positivt om unga mammor! Det visar ju bara att det går åt rätt håll. När jag var ung mamma (om man jämför med hur ung mamma jag har varit så är jag inte speciellt ung längre) så var nog de flesta negativt inställda. Jag har också märkt att det blir allt vanligare med tonårsgraviditeter, och det tycker jag bara är roligt men samtidigt är jag lite rädd att många unga i dagens samhälle blir gravida för att det verkar ”häftigt och mysigt”. Jag hoppas att de inte blivit vanligare just p.g.a. att samhället börjat tolerera det hela bättre, och att fler som blir gravida i misstag behåller barnet bara för att det blivit så vanligt och de inte behöver vara rädda att bli ”utanför”. Jag hoppas att dagens tonåringar helt enkelt mognar snabbare. Jag kan inte låta bli att känna mig som ”en av de första” när det bara var jag och en annan i min vänskapskrets som fick barn före 18, och jag vill verkligen inte vara orsaken till nån slags epidemi, haha. (Hur mysigt jag än tycker att det har varit/är, så kan jag ju inte vara säker på att alla andra sextonåringar tycker det också sen när barnet väl kommer.)
Så detta vill jag få sagt åt alla tonåringar där ute: Det ni läser/ser på min blogg är bara en bråkdel av mitt liv. Jag själv som ser både min verklighet och min blogg ser vilka skillnader där finns, även om allt jag skriver är sant så är det mycket som jag inte skriver om, av privata skäl. Den kärlek som jag visar i bloggen är självklart äkta, men det krävs mycket mer än bara kärlek för att få ett liv som ung mamma att rulla. Man ska vara redo att klara av allt på egen hand, allt från rutiner till ekonomi (och då menar jag inte VAR man ska få pengar ifrån, för man får samma stöd som alla andra föräldrar. Den svåra biten är att prioritera rätt så pengarna räcker). Och det är ingen annan än du (och eventuellt din pojkvän) som ska stiga upp på natten och mata, trösta, söka nappar, torka spyor, torka näsor, byta nerkissade sänglakan, o.s.v.
Att bli mamma är det bästa som hänt mig, men alla är vi olika och även om detta liv passar mig utmärkt så är det inget som säger att du kommer känna samma sak.
När jag läste detta inlägg kände jag hur det började bränna bakom ögonlockena för mig och jag fick tårar i ögonen.. Jag har ”just” fyllt 15 och var gravid för ca. 1 månad tillbaka. Jag valde att ta abort, men tack vare att jag tog det valet så känner jag mig så hemsk för att jag i princip ”tog ett liv”. Men jag kände mig inte redo och min dåvarande pojkvän var allt för omogen för att ens klara av att få ett barn. Som tur är, är det inte många som vet om detta eftersom jag inte är tillräcklit stark för att stå emot alla kommentarer jag sku kunna få. Men jag vågade skriva detta i en kommentar på din blogg fast hur många som helst kan se den, men du är ungefär en ”främling” för mig, och ingen känner igen mig här! Men jag fick skriva av mig lite, och det känns en aningen bättre redan. (och även för att jag också kommer från Finland, haha)
Kram, och lycka till med allt!
bra inlägg!!! Jätte bra att du skriver att det bara är en del man får läsa om för visst e det så. Tyvärr tycker nog många att det är gulligt och jag kan tänka mig att genom att läsa bloggar så får man bara den ”bra sidan! av att vara ung mamma. När jag var ung mamma fanns det inga bloggar. Jag fick hela tiden bevisa att jag var en bra mamma.
Tack för en fin blogg)
Du har helt rätt med detta du skriver och det inser jag. Visst är det mycket jobb. Jag är snart 16 år och helt barntokig! Men om 10 år eller något så vill jag ha barn då är jag 25 och det tycker jag är en bra ålder. Men det får jag se då!!
JANINA SVARAR: Inser man detta så är det inga problem! Gör det som känns bäst för dig så blir det nog bra. Oavsett om du då är 16 eller 25 när du får barn.
mycket bra inlägg tycker jag! tycker själv att det kan vara fint att få barn tidigt, OM man är redo. många vet nog inte vad som väntar. det är ju supermysigt att ha barn men kan också var superjobbigt ;)
Du är så klok Janina och du har så rätt i det du skriver!
Jag var en sån där typiskt bebissjuk tonåring som ville ha barn för att det var så mysigt och gulligt. Längtan har alltid funnits där och jag tyckte alltid att jag var mogen för barn. DÅ tyckte jag det men i efterhand är jag väldigt glad att jag inte fick barn tidigare än jag fick. Man mognar självklart under graviditeten men man ska ha den där grundmognaden också, den som är redo med allt festande och den som känner att man inte behöver vara klistrad med människor dygnet runt och vara överallt. Det är hårt att vara mamma och stundvis är det mer jobbigt än roligt.
Jag hoppas verkligen att folk väntar tills dom är mogna och har gjort det dom vill innan, åtminstone tills dom har gjort sånt som man inte kan göra med barn. Jag tycker inte att man lämnar bort barn titt som tätt för att man själv ska få göra saker hela tiden. Jag har massor jag längtar efter att få göra men väljer att vänta tills W är lite större, i mina ögon är det för tidigt för barnvakt mer än små korta stunder på dagen.
Du är en klok mamma Janina och jag hoppas att folk tar till sig dina ord. ”Även om detta liv passar mig utmärkt så är det inget som säger att du kommer känna samma sak.” Det är så sant!
Tack för att jag fick skriva av mig lite ;) Blev en novell :P Tycker verkligen detta är ett viktigt ämne!