Ännu en dag på tu man hand med lillan, fast idag var pappa i jobbet så det var bara hon och jag. Vi hade det så mysigt, så mysigt. Efter lunchen gick vi ut på en lugn promenad och satte oss ner vid universitetet och tittade på kanadagässen. Joline blev alldeles till sig och ville bara dit, tänk hur det skulle se ut om hon fick krypa efter dem! Haha. Men hon fick såklart snällt sitta i vagnen och bara se på dem.
Samtidigt som det är skönt att vara ensam med Joline, så känns det lite konstigt. Det känns som att man ännu inte riktigt känner henne, hon har blivit så stor redan och har en så härlig personlighet, men när man är ensam med båda barnen så är det automatiskt Nicolina som kräver mer uppmärksamhet om dagarna så det är svårt att fokusera på bara Joline och lära känna henne som egen person. Hon är inte så krävande ännu, har aldrig varit ens i närheten så krävande som Nicolina var som bebis, så hon hänger mest med och är nöjd bara hon får vara med.
Det är svårt att beskriva, även om jag vet precis vem hon är så ser jag henne med helt andra ögon när vi är ensamma. Det är skönt att ge henne lite egentid med mig ibland, det som Nicolina fick varje dag i nästan tre år. Och även om hon njuter av att få vara i rampljuset så ser man att hon inte är van vid att vara bara hon, man har sett på henne att hon har saknat sin storasyster och nog är det minsann skönt att ha henne tillbaka. Få tillbaka kaoset i vardagen, för även om det känns jobbigt mellan varven så är det ju det som gör vardagen spännande.
Känner igen mig så i det du skriver, vad det gäller barn nummer två. Att man inte riktigt ges tid att få lära känna henne som den hon är, eftersom hon kräver så lite ännu. Den snälla lilla flickan som är nöjd bara hon får titta på medan storebror härjar hej vilt. Känns lite lessamt tycker jag, men men…
JANINA SVARAR: Visst känns det ledsamt ibland!
Jag känner precis igen mig med våran lillis. Hon är ju just fyllda 10 mån. Då storasyster var i den här åldern tyckte jag att jag kände henne jättebra och visste alla miner och önskningar. Nu känner jag precis som du, att man ser lillasyster ordentligt först de stunderna storasyster är på vift. Bl.a. det här känns för mig som en bra motivering till att storasyster går på dagis nu och då. För övrigt är det skönt att höra att andra också känner såhär, man känner ju sig så otillräcklig!
JANINA SVARAR: Jag minns att jag också tyckte att jag kände Nicolina så bra när hon var i Jolines ålder! Man känner sig minsann otillräcklig.
Jag förstår att det måste vara lite knepigt att fokusera på två barn samtidigt. Lite tur att jag bara har en unge att tänka på! :)
Nu har jag dragit igång med mitt bloggande igen, efter att ha försvunnit från radarn i ett halvår! Om du har tid och lust får du gärna titta in :)
Jag har gått och tänkt på precis samma sak i veckan och förstår vad du menar =) jag och mamma har diskuterat det hela fram och tillbaka och det e ganska kul faktist. Ibland kan jag tänka om hur det skulle varit om vi fick Lily först sen Maia och att känna dom på olika sätt som man gör nu?
JANINA SVARAR: Det är intressant att fundera på! Eller hur det skulle bli om man fick tvillingar? :)
Så söt! :)