JANINAS

Men herregud, nu har det gått fyra dagar sen senaste inlägg igen! Värsta är att jag inte ens tänkt på att blogga, jag har liksom så mycket annat för mig men ändå gör jag inget speciellt.

Jag försöker bl.a. komma igång med träningen igen. Har haft en sämre period nu sen jag var i Linköping. Har inte haft lust att springa på gym eller stressa upp mig på att jag nån dag inte hinner powerwalka, har bara velat göra det som faller mig in och det som känns roligt här och nu. Vill inte tvinga iväg mig bara för att det känns bra efteråt. Att mysa i soffan eller baka en blåbärspaj som man sen njuter av med familjen känns också bra! Och när skuldkänslorna inte finns där om kvällen så tappar man lätt motivationen att träna de dagar man inte har lust.

Men nu har jag en helt fantastisk morot. Jag vill gärna bli av med kärlekshandtagen (jag vet att ni inte ser dem men jag lovar, DE FINNS DÄR! Har aldrig kunnat greppa tag om höfterna så bra som jag kan nu, och jag blir äcklad av att magen veckar sig när jag böjer mig åt sidan) och stärka de inre magmusklerna riktigt på riktigt. Så bra så att magen är platt hela dagen och inte gör att jag ser gravid ut. Har hittills trott att magmusklerna fortfarande är delade men nu har jag insett att de bara är väldigt svaga. Därför orkar de inte hålla in magen när jag ätit.

Så nu är det plankor varje dag och raska promenader som gäller. Jag tänker inte vara så väldigt strikt med kosten (för då tröttnar jag efter nån vecka har jag märkt) men ska försöka minska onyttigheterna till hälften minst. Ska tänka mer på vad jag äter helt enkelt. Sen får jag inte ha för höga mål, jag vill njuta av livets goda med måtta men det betyder inte att jag begränsar det så ordentligt till typ ”socker bara en dag i veckan”. Vill jag jättejättejättegärna köpa en chokladstång på en onsdag, så då gör jag det. IFALL jag inte gjorde det dagen före eller gör det nästa dag igen vill säga. Ni förstår kanske hur jag menar?

För jag har märkt att när jag har höga förväntningar och gör en dramatisk ändring, då speglar jag mig varje dag och är så himla otålig när det inte börjar synas ens lite skillnad efter en vecka. Jag blir irriterad av att ge upp så mycket och vara tvungen att vänta på resultat. Men lägger jag ribban lägre så är jag medveten om att det kommer ta längre, men bara jag ser till att äta bättre och röra på mig ännu mer så kommer resultaten så småningom. Då kan jag alltså unna mig något gott (once again, med måtta) och lita på att resultaten kommer bara jag inte släpper tyglarna helt. Det blir mer balanserat och hållbart för mig.

Vad min morot är, det säger jag inte ännu. Hihi.