Jaa det är det verkligen nu.
Daniel och Nicolina har stuckit iväg till Oravais, de skulle hämta Daniels föräldrar från flygplatsen samtidigt så därför stannade jag hemma. Det skulle bli så onödigt trångt annars, jag sa hejdå åt Nicolina här hemma istället.
Usch vad det känns konstigt, även om det bara är två nätter så känns det som en evighet! Hur ska jag klara mig?
Får trösta mig med att jag slipper Nicolinas attityd, hon har blivit så oerhört grinig och envis de senaste dagarna så det är svårt att hålla humöret uppe. Bara gnäller och inget är bra, inte vill hon vara i famnen och inte vill hon vara ner på golvet, står och gnäller vid matskåpet men inte finns det något där som hon vill ha heller.
Så nu får mormor (min mamma) handskas med denna lilla dam en stund istället, fast knappast är hon lika jobbig när hon är där. Nej då är hon så snäll och glad, så är det alltid ;)
Vi vred ju om klockorna inatt också, så nu är det sommartid. Oj vad det kommer vara ljust länge ikväll, men även om klockan egentligen bara är 09 nu, så känns det inte så. Det känns faktiskt ingenstans att vi ändrat om tiden, vilket är bra! Jag tycker att det alltid brukar kännas konstigt den första dagen.
Nåja, på vårt schema står nu i alla fall film-maraton av något slag. När och vilka filmer vet vi inte, bara att vi ska vara som fastklistrade i soffan, bara för att vi kan :)
När det slutar regna (om det slutar), så ska vi ut på promenad också, en riktigt lång en.
Jaa, nog finns det saker man kan göra nog, även om jag inte riktigt minns hur det är att vara utan barn :)
Till att börja med ska jag i lugn och ro läsa några bloggar, och googla filmer.
