Den här dagen för två år sen, klockan 09, befann vi oss på sjukhuset för igångsättning. Det hade gått 9 dagar sen BF, och jag var inne i v. 42. Jag var SÅ nervös, och hade varit det sen dagen före.
Läkaren lossade på hinnsäcken, och det gjorde så ont så det svartnade för ögonen fastän jag låg ner.
När det var färdigt fick vi lite info. Förlossningen skulle förmodligen starta inom 48 timmar, och när det väl hände så var det stor chans att den skulle bli ”kraftigare” än en förlossning som startat av sig själv. Det fanns risk att jag inte skulle få några andningspauser mellan sammandragningarna under krystningsskedet, och det hade han rätt i.
När vi kom hem till Oravais var klockan 12, och då började jag känna av de första (ännu smärtfria) regelbundna sammandragningarna.
Igår kväll kollade jag och Daniel några gamla videor på Nicolina. Jag skrattade tills tårarna rann, jag kan inte förstå att babyn i filmerna är samma tjej som springer runt här hemma och bossar :)
Här har vi filmat hur vi gjorde för att få henne att somna, före hon gick med på att använda napp.
Hon ville så gärna sutta på något, men det enda som dög var våra lillfinger :)
Åh gud va söt hon är :-) Man ser faktiskt att det är hon på dragen i ansiktet. Vilken pärla! Tänk att våra små troll fyller 2 år nu i dagarna, vart tog tiden vägen? :-) Ett stort grattis till lilla Nicolina i förskott! Hoppas ni får en bra jul & en bra födelsedag med er lilla tjej :-)
Ojj gud endå va gulli hon e :)