JANINAS

Hur gör man för att inte ”tappa bort” varandra?

Jag är verkligen inte rätt person att besvara denna fråga känner jag, för vi gör alldeles för sällan något bara vi två. Vi borde ha båda barnen borta lite oftare, om inte för mer så åtminstone för någon timme så vi kunde gå på bio eller på café. Bara vara vi.

Man börjar lätt ta varandra för givet ett tag efter att man fått barn. Innan är man flickvän och pojkvän, sen när barnet kommit är man plötsligt partners. Livet cirkulerar runt blöjbyten, nattskift, vaccinationer, åsikter kring uppfostring, rutiner, matbudget, yadayada. Och när kvällen kommer och barnen ligger i sina sängar och klockan bara är 20:30, så sitter man som en klubbad säl i soffan och stirrar med tom blick. Ska vi orka kolla några avsnitt Friends? Orkar vi så är det vår egentid den dagen.

Men inte ens då känner man sig som den där flickvännen man var för fyra år sen, det är nog en känsla som aldrig går att få tillbaks riktigt. Det är både på gott och ont, för visst vill man vara mamma varje dag hela tiden, men ibland skulle det kännas bra med lite fjärilar i magen.

Istället ersätts relationen med ett starkare band. Man vet precis var man har varann och man fungerar som ett team. Det räcker med lite soffmys eller en lång kram och komplimanger, för man vet att kärleken alltid finns där.

Nu blev inte detta något tips-inlägg som ni kanske förväntat er, men såhär är det för oss. Jag skulle så gärna berätta hur man gör för att hålla gnistan vid liv, men jag vet tyvärr inte svaret. Kanske finns det inget, eller så har vi inte kommit på det än bara. Vi har det i alla fall inte häftigare än såhär, och just nu känns det faktiskt inte så nödvändigt med något mer.